när tre försök krävdes...

för att få igång filmen vi bestämt att se i söndags kväll.

Den goe biografarbetande gubben som dagen till ära lottade ut en pocketbok med titeln Hypnotisören  bland oss Woody Allen sugna biobesökare, berättade var toan fanns, var vi skulle gå ut efter filmen, drog en vits och sa att han fanns utanför om det skulle vara något underligt med filmen. Ja, då skulle vi bara komma ut och påkalla hans uppmärksamhet.
Och när Domenico Modugno sjungit sig igenom en lång bit av ♫ Volare ♪ och rollfigurerna börjat prata och filmduken fortfarande lyste grå, då reste en driftig man längst ut på en bänkrad ganska långt bak i salongen på sig och begav sig utanför för att påkalla biokillens uppmärksamhet.

Så blev det ljust och mörkt igen... och Domenico Modugno började om med ♪Volare♫ Nei blu dipinto di blu....♪ Jag blir liksom upprymt glad av den sången. Men filmduken var grå...
Nu var det en kvinna som gick ut och hon reagerade väldig mycket snabbare.
Det kom in en generad annan göteborgare som bad oss hålla ut och lovade att han gjorde sitt bästa för att lösa de tekniska problemen.

Det blev ljust och så blev det mörkt...
Först kom det upp en logga för filmbolaget och sedan satte Domenico igång med ♫ Volare ♪ för tredje gången och nu fick vi se trafiken i cirkulationsplatsen utanför det stora vita muséet jag traskade förbi i värmen för bara en månad sedan.

En spontan applåd steg från bänkraderna.

Vi hade egentligen behövt påkalla de där biografarbetarnas uppmärksamhet flera gånger för hela filmen var det faktiskt lite underligt med...
Men det ska la va på de viset när det är Woddy Allen.
Måste medge att jag är svag för underligt :-)

Jag är ju som han den goe i början av inlägget "lite Göttebossk av mig änna" så inte vill jag undanhålla Dig vitsen han drog:

Vilket djur är det sämsta i trafiken???

Allt Gott