årets sista träff...

för sportvagnsklubben.
Det blev en liten skara bilar som slöt upp vid Götaplatsen ikväll. Kjell med Porsen som varit i Mosel med sin bil och vi med Corvetten, det var väl de som dök upp.
Vi snackade lite om tak, cabbar och baksäten och bagageutrymmen och att det gick att få med sig lite vin i Porsen, det var ju i jämförelse en riktig familjebil med baksäte och allt.

Jag kan inte säga att jag kände mig vidare graciös vare sig i eller urstigandet.

Att så få dök upp innebar att min namne inte behövde öppna sitt fik ute i skogarna och att jag och Henrik fick leta upp något närmre café. Skansen Kronan fick vaka över bilen.





Den stod stilla och fint i sin ruta och pLisa höll sig undan trots att snackandet tog längre tid än tiden maskinen stämplat på biljetten.



Gud, giraffer, kritik och gamla tider varvades med nu, matvanor och gemensamma bekanta... Det blev en trevlig kväll och nu är det dags att göra som bilen.
Köra in i garaget och tacka för mig...



Allt Gott
<3

gladsaker.

Idag vaknade jag före klockan.
Drömde så konstigt om att jag simmade mellan vikar och uddar med olika vänner som grillade och umgicks. Jag simmade när jag vaknade och vet inte vart jag var på väg... Men jag var glad, det var en njutbar dröm.

Sedan orkade jag ändå inte gå upp förrän det var riktigt bråttom. En sväng på Facebook tog jag tid till och spåkulan varnade mig för mörka kläder så då fick det väl bli en blommig sommarklänning då över polon och jeansen. Fick komplimanger av flera flickor på jobbet för att jag var fin så den där kulan den vet vad den talar om. Komplimanger är typiska gladsaker.

Jag hann i alla fall med min buss, som kom nära på i tid. Och var på plats hos öronläkaren precis lagom för att betala trehundringen ett läkarbesök tydligen kostar nu för tiden. Det var en trivsam mottagning. Väntrum med fina saker, väl valda färger och möbler och vackra blommor är helt klart på gladsakslistan.
En läkare som tar sig tid att prata och kolla hur det verkligen är och hur man mår och vilka förhoppninga man har. En läkare som visar omsorg att förklara och rekomenderar den han tycker ska ta hand om en vidare i processen mot bättre hörande är också något som gör mig glad... läkare är ju inte saker:-)

Salladsbordet i bamba!!! Gladsak.

Ja också den lille killen som jag mötte när jag ångade in precis i tid på jobbet.
Lilian, är det du som stänger?
Jag nickar och ser nog lite frågande ut.
YESS!
Glasklar gladsak.
Och imorgon kommer kollegan tillbaka... ja, gladsak så klart...

Gladsak att Du orkade läsa ända hit :-)

Allt Gott
<3

söndagar

De är mina absoluta favoritdagar.
Många lever med söndagsångest men jag har så många andra nojjor att jag är nöjd att vara förskonad från just söndagsvarianten. En vanlig söndag brukar vara stilla, rofylld just som en vilodag ska vara. Börja i makligt tempo med tidningen i morgonrock, småsnack i datorn, tv och hett kaffe i koppen.
Sedan gör jag det jag har lust med. Shoppar, hälsar på, röjer eller bara sitter kvar.

Idag blev en lite annorlunda söndag i mitt liv. Upplanerad med trevligheter från start till kvällning och jag har bara laddat inför kommande vecka med böcker, karuseller och snurrdans.
Det där sista var inte med sanningen överensstämmande då buggkursen är av arten nybörjar och dagens övningar bestod i grundsteg och promenad. Alltså, fram å bak och fram å bak. De är svåra de där grundstegen, en del behöver nog ett par gånger till på sig. Och jag ska träna att hålla lagom spänst i armarna så jag blir riktigt lättförd:-) Tänk, bugg är riktigt himla, härligt ojämlik och det gillar jag. Han får föra och snurra hur han vill och allt jag behöver göra är att följa så gott jag kan...

Jag funderade ju på utgång igår men det fick vara, jag fastnade med en skål "överblivna" chips som den yngre generationen lämnat och nåt meningslöst spel där man ska spränga juveler och samla poäng...
Det finns dem i min vänlista som också spelar det där spelet men jag är övertygad om att de fuskar. Hur kan hon annars ha femhundra poäng mer än jag???
Hahaha ja, ja hur som helst är det inte svårt att bli sittande. En gång till bara och timmarna de går.

Det var mysigt också där i soffan och krogen ligger kvar. "Raggsockan" som hon kallar sig låg också i sin soffa så vi tar det sedan:-)

Ännu en söndag har gått.

Nu startar en ny vecka tjugo i nio i morgon är det öronläkaren och ett steg närmre en ny, snygg och välfungerande hörapparat.

<3
Allt Gott

att vara jag en helg...

som denna.
Vissa helger händer inte något.
Jag är en som inte riktigt fixar att ta initiativ till skojsigheter.
Varför det då? tänker Du. För att jag inte kan.
Och det verkar som det är något jag lärt mig som mycket ung.
Minns den där gängtiden. Du vet tjugo cyklar och killar och tjejer som närmar sig tonåren som ses vid elsåpet eller telefonkiosken. Jag tror att de andra samlade ihop varandra och saknade dem som inte kom. Mig märkte jag inte att de saknade när jag inte var där. Ingen ringde på och frågade: kommer du ut?
Nu som snart femtioåriga Lilian blir jag löjligt glad när någon säger att de saknat eller -följ med oss ut -kom hem på lite fika...

Jag kan väl fråga om jag får vara med... men det är svårt och om jag gör det så är jag osäker på min roll i gänget. Tänk som jag tränade på kroglivet när jag för tio år sedan drygt började röra mig ute bland människor vid barer och på dansgolv. Oräkneliga är de gånger jag rusat Avenyn ner med hjärtat bankande och tårarna strömmande när paniken kommit för att jag inte hittat någon plats i det sociala.

Jag tänker på mig som en som gillar att vara med och jag börjar förstå att det finns vänner som vill ha mig och tycker om att vara i mitt sällskap.

Underliga mönster växer fram i vårat sätt att tänka om sig själv genom åren och jag fortsatte som tonåring vandra runt för att hitta de andra.
Moppegänget, killarna med bilarna.
Jag kände mig aldrig utestängd, jag var välkommen när jag kom men inte heller efterfrågad.
Kuratorn jag gick och pratade med under en tid som var mycket svart för ett par år sedan sa,
-Du kommer att bli mycket ensam.
Det är nog den meningen som satt sig djupast från de samtalen. Förnuftet säger ju att innebörden var -Ta tag i de där!
Men känslan blev -Du är förlorad! Som en spådom om mitt framtida liv.
Jag känner mig ofta ensam. Men jag trivs ju i mitt sällskap, vissa helger ser jag inte någon annan än mig själv.

Men den här helgen kommer att bli full med roligheter i sällskap. Nu ska jag strax klä mig för att åka och krama de gamla innan de beger sig till sitt vinterviste.
Mot kvällen ska jag kolla med vännen som smsade i veckan att det var ett ev utgårummel planerat. Mitt normala beteende är att vänta och se, men jag behöver lite fest så jag får träna på att ta kontakt direkt... det går ju inte att ta bussen ner på stan och driva runt, som jag gjorde i tonåren, och hoppas stöta på dem.

Imorgon är det Liseberg som gäller med min lilla kompis och en vän till henne. Och jag blev sugen på bokmässa så det ska jag klämma in på förmiddagen... (Ska kanske se om jag får med mig någon)
När flickorna åkt klart ska jag lära mig bugga igen, medbjuden på kurs och jätteglad för det.
Igår gjorde jag ett misslyckat försök till det där drivaruntandet från ungdomen... luddiga sms funkar inte jag behöver ta i mera tydligt.
De har frågat om vi inte ska ses, när jag kan och vill så får jag berätta det och inte hoppas på tankeläsning. Nu blev det en go kväll med trevliga jag i soffan, film som jag visst redan sett men som ändå var underhållande, städat till fåglar och en liten tavla påbörjad. Jag har längtat efter att måla, ska köpa nya oljefärger för jag är inte riktigt kompis med akrylen. Så är det där med motiv... Det blir lätt pretentiöst, men jag bestämde mig för att göra som barnen. Måla det som dök upp i huvudet. Det kanske inte blir så vackert men är härligt att kludda runt i färgerna.

igår som

var en himla många olika dagar.
Det var tisdag.
Det var höstdagjämning, jorden stod i vinkel mot solen så att natt och dag var exakt lika jorden över, och idag är alltså första dagen när vi har övervägande mörker under dygnet på vår halva av klotet.

Det var också internationella fredsdagen. Något att tänka på nu när man inte vet vem som är den där tjugonde som la sin röst på partiet som gick till val och vann så många sympatier på att lyfta just motsättningar, skillnader och att ställa utvalda grupper av människor emot varandra.

Ja och så var det också internationella Alzheimersdagen... och mitt sätt att visa vördnad inför dem som drabbats höll på att kosta mig min arbetsplats...
Jag glömde ugnen på och gav mig av.
Jag vaknade till efter ca 40 minuters dåsande med en klar bild av hur jag satte in de fina svamparna barnen gjort av trolldeg i ugnen, satte på 200 grader för att när ugnen blivit varm, låta dem stå i eftervärmen över natten.
Bara det att jag glömde stänga av när jag gick, som var tanken.

Min goa arbetskamrat som skulle stänga var kvar men hade inte nyckel till "mitt" hus. Tack och lov fick hon tag i vår rektor som var kvar och räddade situationen med en enkel tatchning på displäjen.
Tack!

Så kan det gå när man har tankarna på annat.





<3
Allt Gott

öronsus.

Jag var i mitten av trettiåren.
Fyrbarnsmor nyss inflyttad i radhusområdet med nybyggda hyresrätter i lantlig idyll.
De ville inte ha några nya dagbarnvårdare i kommunen jag flyttat till så jag hamnade mellan arbeten för ett tag.
Men när en av döttrarna började i "LekochLär" förstod jag att samarbete i skolan var en kul sak jag gärna ville lära mig och livnära mig av. Jag läste in vad som behövdes på komvux för att komma in på Pedagogen...
Barnen var i skolan och hos dagmamman och jag reste med buss och tåg tre timmar om dagen för att skaffa mig utbildning.

Folk sa ofta att jag var duktig, det värsta jag visste. Vad då duktig?
Fanns det något val. Jag var ju bara tvungen att göra, och mina flickor fick nog ta större del av familjeansvaret än vad man kan tycka barn ska behöva. Hos mormor och morfar ställdes krav på uppförande, klädsel och bordsskick. Hemma skulle diskas, tvättas, strykas, bäddas och läsas läxor. Handlas och hämtas barn och lagas mat...
När brevet kom från barnens far fick jag nackspärr...
Det var mot jullovet och jag snurrade in mig i min tjocka röda hemstickade halsduk dygnet runt för att lindra värken. Jobbade på i skolan och planerade inför julen.

Lovet kom och jag blev sängliggande.
Världen snurrade i ett tempo du inte kan föreställa dig.
Jag minns Sofie på min sängkant och hur jag försökte låta henne förstå att det inte var farligt och att det snart skulle gå över. Det gjorde det och det blev jul med skinka och gran och tomte somm det skall vara.

Sedan snurrade det till igen när det var dags för påsklov och gick till doktorn. Men de sa något om virus på balansnerven och vila. Det snurrade över även den här gången men jag tyckte det var kvar en obehaglig känsla i högra örat.

På praktiken var det illa rörigt och jag kände mig inte riktigt omhändertagen. Minns att när jag skulle ha eget ansvar ett par dagar stod jag plötsligt med beställningslistorna för bröd i näven och ett hånleende (min upplevelse) "Ta nu ansvar får vi se vad ni lärt er där inne om hur vi jobbar ute i verkligheten". Jösses vad det snurrade... Jag fick krypa ut på toa och kräkas på natten och hålla mmig benårt i madrasskanterna för att inte fara ur sängen. Det var känslan.
Och nu började det susa. Jag gick till doktorn igen och nu såg de att min hörsel på högerörat hade försämrats. Magnetröntgen i Halmstad. Det var lite läskigt att åka in i den där tunneln och när hon sprutade in kontrastmedlet tänkte jag att jag skulle få en allergisk reaktion. Det fick jag inte och tiden fick jag att gå genom att träna låten vi hade i läxa, jag och Henric... Möte i monsunen 17 verser vill jag minnas och jag sjöng dem om och om igen, i tanken, när jag låg där i röret blick stilla som de sagt åt mig att göra.
Det växte inget i min hjärna och inte heller på min hörsel eller balansnerv.
Tack Gud. Nu väntade läskiga balanstest. Vatten spolas i örat för att få igång yrselanfall. Det lyckades kan jag säga och hu...
Meniérs sjukdom blev diagnosen till sist.
Idag tog jag mig i kragen och traskade iväg för att få ett hörseltest gjort. Ska se till att få en hörapparat igen så jag kan höra var Du är när Du kallar.
Sahlgrenska har rationaliserat bort sina öronläkare så jag blev rekomenderad en privat. (Hm, han kostar som en allmän läkare vem betalar mellanskillnaden när det stora sjukhuset sparar?)
Sedan så... Blir jag remiterad hörselvården och... nej jag har faktiskt inte en aning om hur lång tid det kan ta.
Yrseln avtog som tur var när jag fick diagnosen. Oron var en booster så god som någon för att hållat snurret igång. Myror krigar i mitt öra och det gäller att hålla sig på rätt sida när man ska umgås... vanesaker. En fördel är att jag faktiskt har ett äkta dövöra att vända till.

Jag ville väl bara skriva av mig lite.
Fråga gärna men tyck inte synd eller säg för guds skull aldrig att jag var duktig!

<3
Allt Gott

hemresetankar

Spårvagnen var sprängfylld, vid Chalmers trodde jag inte att det skulle kunna få plats fler men nog knödde det sig på ytterligare gymnasieugndomar vid Kapellplatsen. Färgstarkt. Jag tänker på samtalet om hur det kommer folk från alla världen hörn för att ta över vårt land.
Det kanske blir så. Artiga, hjälpsamma, glada från våra tekniska skolor invaderar de vagnen och jag fattar inte vad de säger. Rutorna immar igen, den nya högtalarrösten som jag inte riktigt vet om den är feminin eller maskulin, Göteborgsk är den hur som helst och den ropar tydligt ut Brunnsparken när det var dags för mig att byta tiill bussen.

En digital klocka visade fyrahundranittionio dagar och fem timmar till invigning av det nya hotellet i gamla Posthuset, himlen var blygrå i färdriktiningen och solen gjorde skarpa skuggor där den sjönk i väster. I mitt huvud snurrade tankar om mitt jobb, om valet och hur de pratar om oss pedagoger och vår verksamhet, politikerna som vill att vi ska rösta på dem. Jag funderar över barnen, framtiden de ska dela och tiden vi lever i här och nu...


Jag jobbar i skolan. Jag anser att utbildning är A och O att språket är en inkörsport till att känna sig delaktig i vårt samhälle och att kunskaper aldrig kan bli tunga att bära. Jag vet också att god självkänsla, ett trevligt sätt och förståelse för andra människor är nödvändigt.
Jag har skaffat mig en utbildning vid universitetet som gav mig insikt i barn och unga och under vilka vilkor de utvecklas som bäst. Politikerna pratar om ordning och reda och fler vuxna i klassrummet som om det fanns universallösningar. De har gjorts en valfilm där de lovar arbetsro. I filmen står en söt fröken och skriver en formel på tavlan...
Är det en nödvändig formel? Säkert.
Förstår barnen att den är viktig? Knappast.
Några av eleverna längst fram antecknar lydigt och lite längre bak i klassrummet råder kaos. Det är vad vi ser.
Ja och så utlovas arbetsro om man röstar rätt.
Du får själv gissa hur det ska gå till.

En kunskapsinriktad skola har jag hört, eget ansvar har sagts ett antal gånger i debatten. Ordning och reda är ett mantra som alla är med på
ja, även barnen. Men de kan inte.
Det har fått kunskapen att det är rörigt i skolan. Föräldrarna deras har med sig den tråkiga skolan och ha delat med sig av sina minnen av den. Dagens media talar om den flummiga och röriga skolan och där går våra barn. Det är de som är röriga och deras lärare som är flummiga.
Varför ta det på allvar?
De har kunskapen med sig att skolan är ett dåligt ställe...

Barn är inte som barn var en gång.
Barn är idag som barn var igår, barn av sin tid...
och vi behöver möta dem som de är inte som vi skulle vilja att de var för vi möts av protester, våld, starka ord och skolk.
Kunskap idag är inte det samma som det var en gång.
Kunskap kan bara ges till dem som vill ha den och är beredd att ta emot.

Och vi i skolan vill ge, kan hända kan vi väcka intresse att lära, ge oss resurser, lita på vår kompetens och ha förtroende för barns nyfikenhet och drivkraft till utveckling...

Kunskap handlar väl inte enbart om ett huvud fullt med fakta utan även om en själ full med jag vet att jag har förmågan att lära.

Allt Gott
<3

Snabbt besök hos en mormor...

Man hinner läsa... och fika, plocka lite med grejorna och rita...
innan man ska vinka på balkongen...


och åka ivåg med moster och bussen..


<3
Allt Gott