att ta mig i kragen...

få lite färg på ögonfransarna och kamma till mig.

Ska ju ner en sväng till stadens vimmel för att träffa en av vännerna.
Och en av mina goa gamla elever som visst hade nån spännande affärsidé på gång.
Klart hon får berätta för mig men jag ska inget ha. :-)

Trött och lite vimmelkantig efter middagsluren plattade jag till de slitna topparna en aning med tången. Åh, vad skönt det ska bli när min mammalediga bästa frissa börjar jobba nu i oktober igen. Och jag har bokat tid, tre härliga timmar med småprat, och tillverkning av nya slingor och avklippning av gammalt lurv längst ut på varje strå.
Det blir inte tantkort ännu.
Hon har lovat mig att säga till när det är dags och inte är det ännu hoppas jag.

Jag fick en diagnos som den som förklarade smärtan i min axel, artros.
Artros... Jag har inte vågat googla men i min värld får man det när man blivit gammal och utsliten. Jag är inte gammal och jag tycker att jag äter bra och jag har alltid rört på mig om än bara periodvis i organiserad form. Jag fick informationen att doktorn skickat mig ett brev som borde kommit igår, men det kom inte idag heller. Tur att jag ringde ändå för nog är en usliten led lättare att leva med  än rädslan för det allra värsta...

Nästa år fyller jag femtio, ont lär jag väl ha då och då men jag får inte slarva med min träning och då kanske håret åker av och några andra tantattribut kommer till...
eller inte.

Allt gott