...inspiration.

Hej bloggen, tiden rusar på och jag har inte upplevt
att det funnits så mycket runt omkring som varit värt att spendera
den begränsade tid jag har varje dag att beskriva.
Jag har saknat inspiration och det har jag saknat.

Så idag när jag firar söndagsförmiddag med lite tv, tvättvikning,
kaffedrickande och annat småplock medan ensamme Pez kvittrar och
flaxar runt i rummet och nattarbetaren som landade i sängen kvart över nio
i morse sover ikapp sa Andreas Lundstedt de förlösande orden där i rutan
med munnen full av hyllning till söndagsmiddagen.

"Vad du är vacker", sa han till kocken som verkligen var det.
Han sa det till henne där och då och jag blev berörd och tänkte
nu, nu glittrar det igen!
Alcazar är ju glitter att se på
men i det ögonblicket blev det mera djup än yta .

Jag såg häromdagen att jag sett glitter innan och beskrivit det här
i bloggen när Facebook presenterade ett minne av ett gammalt
inlägg jag delat härifrån.

När barnen döpte vårt fritidshem till kristallen kom tanken på
att glitter människor emellan är så viktigt.
Att tala om när vi blir glada över saker andra säger och gör
eller bara för att de finns.

Som de där männen utanför uteserveringen där vi satt för ett par veckor sedan...
De stod där länge och diskuterade i sina skinnjackor och boots
och jag hörde spridda fraser om golf och båtar.
Så skildes de åt med en kram  och orden
"Jag är så glad att Du är min vän!" nådde min hörapparat med tydlighet
och jag tänkte på glitter igen.
Med tanke på att detta är ett minne som sitter kvar så antar
jag att jag inte hör saker av den sorten så ofta.

På jobbet har det hänt några gånger attt föräldrar glittrat på mig
när de talat om att de känner sig trygga och nöjda med det lilla jag tycker
mig åstadkommit sedan jag börjat där.
Jag är glad och tacksam för det och känner mig inspirerad att lyfta
verksamheten ytterligare.
För nog är det så det fungerar förossmänniskor?
Beröm lyfter  oss... och ändå hamnar vi så lätt i det att beskriva det
som inte glittrar gång på gång.
Om vi nu ska fungera som ledstången i trapphuset när ljuset slocknat
som Tomas Sjödin skrev i sin krönika i GP idag, om att våga lita på
att det ljusnar igen, räcker det nog inte att vi talar om när snedsteg tas
där i mörkret.

http://www.gp.se/livsstil/tomas-sj%C3%B6din-lita-p%C3%A5-att-det-ljusnar-1.3863916

Vi gör det tillsammans letar glitter och sprider det i höstmörkret...
för vem ser inte fina grejor varje dag?
säg det och gör tillvaron lite glittrigare <3 font="">

Allt Gott!