Den innehöll övernattning hos ett väldigt rart par på
Hönö som vi fann efter lite letande på Eniro, Google och
ett samtal med 118 118...
Det var inte så lätt men resultatet blev väldigt positivt.
Vandrarhemmet Havskatten var fullbelagt för de hade visst
bröllop på ön och jag önskar så klart brudparet all lycka.
Men, innehavaren gav oss nummret till paret på Rödvägen som
hade en stor dubbelsäng, badrum och bjöd på en fantastisk frukost
innan vi begav oss ut i det som blev en störtskur så snart
vi satt oss i bilen.
Åkte en sväng, fyndade glas, uppläggningsfat, filterpåsehållare
och lampetter på loppis och fikade lite med de goa vänner som
vi har innan dags för begivenheten som tagit oss till ön,
krönikespelet Stora Mööt.
Det regnade en del men Bed&Breakfastdamen lånade ut sitt
största paraply till oss och jag höll det så högt jag kunde för
att inte skymma dem bakom.
Ingen klagade så det gick nog bra eller så tyckte de bara synd
om oss som var så dåligt förberedda.
Kungar kom och gick, sjöslag utkämpades, öbor skvallrade
och karoliner marcherade.
Ena stunden var kungen Dansk i nästa Norsk eller
Svensk men öborna var sig lika och pratade samma rotvälska.
Sedan ville vi ha något i magarna, det blev ett lite udda
restaranbesök som fick avsluta vistelsen i norra skärgårn
för denna gång.
Vi ville äta lite fiiint, fisk, vi var ju ändå på öarna.
Så jag kollade lite vad som fanns via min telefon
och fann Strandbaren på Öckerö...
Jag har ätit där förut och blev förvånad att de hade en så fin meny
nu förtiden.
Den ligger bra till om man ska till fastlandet sedan
så jag tänkte att vi ger det en ny chans.
"Kom in å ed, maden e klar!"
står det på en skylt på väg uppför rampen
som leder mot entrén till den så när som på nåra
ungdomar tomma lokalen.
Vi väntade i baren för att tala om att vi kommit och gärna
ville ha något att äta.
I köket var det fullt snack och någon torkade lite på en
bänk där kunde jag se.
Men ingen kom oss till mötes, så vi stod där vi stod en stund till.
Så kom då en ung man och vi framförde vårt ärende och
fick varsin meny och ett löfte om att han snart skulle hjälpa oss.
Det gick snabbt att välja den helstekta röspättan, den såg
jättegod ut med champinjoner, räkor, skirat smör och kokt potatis.
Efsborg mötte KalmarFF på den enorma tvn och minuterna gick...
-Herre jösses, sa jag, vilken tid det skulle ta att beställa här då.
När det gått en kvart var jag faktiskt riktigt sur och frågade om vi
inte skulle gå.
-Vi ger det till tjugo i, sa Håkan.
Med en minuts marginal närmar sig den unge mannen
och undrar om vi bestämt oss...
-Jarå, för en kvart sedan, sa jag lite surt och han bad
om ursäkt och bjöd på förrätt.
Vitlöksbröd, tsatsiki och friterad ost.
Jättegott.
Rödspättann kom snabbt in och jag försökte
verka lite mindre grinig genom att påpeka hur gott det såg ut
när det serverades.
Men sedan blev jag grinig igen för fisken, den var rå.
Och inte en kotte syntes till som vi kunde be om färdiglagad mat.
Vi väntade med vår kallnande råa fisk, efter en stund fick vi kontakt
och tallrikarna bars ut i köket igen.
Killen var lugn och bad om ursäkt igen och medan vi väntade
knackade bordsgrannen bakom mig på axeln och sa att han varit
ute i köket och sagt till dem att inte servera rå fisk.
Det var ju hans stamställe och han tyckte det var så trevligt med
fastlänningar som kom på besök och inte ville han att
Strandbaren skulle ha dåligt rykte...
Han talade likdant som skvallerkäringarna i krönikespelet
och passade på att dela med sig av sitt recept på makrellbölla.
De innehöll både makrell och lög och det var vigtit att
stega i riktit smör så klart...
Det hade säkert gjort med vår rödspätta som nu kom in
igen och var genomstekt och jättegod.
En och en halv timma senare och nästan döva av allt det
buller som killarna vid bordet bakom oss lyckades prestera
blev vi bjudna på kaffe på maten,
betalade och åkte hemåt med färjan Beda under regnbågen...
Allt Gott
