Nu och då

Kommer du ihåg den varma klippan som nästan brände din hud när du råkade hamna utanför strandmadrassen med foten? Minns du de skriande måsarna och skvalpet av vågor och glädjeropen från barnen när krabborna nappade… Minns du?
Kommer du ihåg hur besvärligt solen bländade i bokens blad när du försökte läsa eller den envisa flugan som du hela tiden fick vifta bort, igen och igen?
Du har väl inte glömt hur varma nätterna var och hur lakanen klibbade när du förgäves försökte somna in innan det blev ljust och fågelkonserten startade igen.

Jag minns hur skönt det var att inte ha någonting planerat på flera dagar. Att bara vakna upp till en kopp kaffe och ta dagen som den kom. Jag kommer ihåg hur saltvattnet kliade när det torkade sakta i solen efter doppet i det klara, svala vattnet. Förnimmer smaken av den Italienska chokladglassen och hallonsorben en eftermiddag i skuggan under ett stort grönt träd. Solen som gjorde mönster genom bladverket och turisterna i kortbyxor och linne som vinkade glatt från Paddan.

Idag tog jag min mössa på för första gången den här sesongen. Nu är det mörkt när jag går och mörkt när jag kommer hem. Nu kryper kylan i under kläder, in i märgen och energin sinar. Jag är trött när jag vaknar och snoozen är min bäste vän. Det är enkelt att sätta saker på vänt och tänka att får bli gjorda en annan dag... Men jag ska verkligen försöka.

Idag var vi på utflykt i skogen med mellanmål och apelsinklyftor i påse. Jag ska hitta en varmare jacka och ett par varmare skor… Den här vintern ska bli en vinter värd att minnas. Umgänge, te, goa filmer, levande och andra ljus ska bli dess ledstjärna. För även om jag minns och saknar så vet jag ju att härdar jag bara ut i mörker och kyla så är den ju snart här igen, sommaren.

Då ska jag se tillbaka på den mysiga mörka vintern med behag och säga,
kommer du ihåg?

<3
Allt Gott