att bli frisk igen

När ska det vara över? 

När? 

Hur många underliga effekter ska kroppen kunna bjuda på när något obekant invaderat dess celler?  

Jag är ju testad negativ för det nya coronaviruset men vad är det jag bär som inte vill ge med sig och som låtit mig genomlida sensationerna som kommit och gått de senaste dryga 3 månaderna.  

Jag blev sjuk för tidigt, innan smittan fanns vilt i samhället, fredagen den 28e februari. 

Jösses vilken dag det var på jobbet. Jag gick hem och kände mig som världens sämsta fröken, ointressant och arg bara. Kom hem med 38graders feber. Jag får inte feber. Men då hade jag det och den varade över helgen och en bit in i följande vecka och näsan den rann som en kran. Jag kände mig verkligen sjuk.

7e mars hade vi bokat tåg till Köpenhamn. För att få biljettpengarna tillbaka behövdes ett läkarintyg. Det var bara att knalla in på vårdcentralen. Jag hade varken varit i Italien, Asien eller Iran. Läkaren skrev intyg för veckan som kom också,  han tyckte nog jag var sjukare än jag trodde att jag var. 

Det började hetta i vänsterhöftled. 

Vad var det? Det spred sig mot höftkammen och bak mot svanken. Och plopp så bubblade några finnliknade utslag upp.

Bältros tänkte jag och googlade. 

Ett halvår! Stackars mig!  Och alla hemska bilder sen... 😳

Men jag fick kanske 8 blåsor och efter en vecka eller så hade de läkt. Men usch vad de kliade under tiden.

Nu har försäkringskassan tagit över kostnaden för min sjukskrivning och läkarkontakt sköts ofta via chatt. Förkylda är inte välkomna på vårdcentralen längre. 

Inte ens jag som blivit sjuk för tidigt.

8 veckor är lång tid och det blir långt att skriva allt just nu. 

Jag skriver lite för att komma ihåg. 

Fortsättning följer 🥴

Men tills dess..

❤ allt gott