att röra på sig.

Pez och Polly är två gröna lovebirds med ett enormt rörelsebehov. De visar med all önskvärd tydlighet med jämna mellanrum att det är för trångt i buren och att jag borde öppna så de fick sträcka på vingarna.

Så jag släppte ut dem och satte mig bekvämt framför datorn efter en förflyttning från soffan med kaffekoppen som hantel i  högerhande och mobilen i den vänstra. Ett rejält motionspass så här på söndagsförmiddagen.

Det talas så mycket om att vi rör på oss för lite, vi människor. För bara ett par dagar sedan kom en rapport igen om hur väldigt många timmar våra unga tillbringar stillastittandes...
Och ändå vet vi ju att våra kroppar är till för rörelse. Igår berättade nyheterna om förskning som kommit fram till att tjockisar som motionerar mådde betydligt bättre än magra som lät bli.

Jag blev lite ställd när sjukgymnasten ställde frågan om jag rörde på mig en halvtimma om dagen.
En halvtimma? Nej, eller jo.
På mitt jobb är man sällan still, man är i ständig rörelse men det är ju inte träning...

Jag ser mig som en tränande person.
Jag vet hur musklerna fungerar, något sånär, vet att ju mer jag vilar ju tröttare blir jag.
Men ändå blir jag sittande. I våras var jag så stolt över att äntligen kommit igån med regelbundna besök på gymmet. Så började ju axeln krångla och jag tänkte att vila skulle vara trixet men det visade sig att det enda vilande bidrog med var att lägga kilon till och dra styrka från kroppen min och sänka eneginivån i själen.

Att få en diagnos, frusen skuldra, med prognosen att med tiden bli som vanligt igen fick mig att inse att nu är det dags att röra på mig. Plockade fram mitt theraband och satte igång att dra i det på kvällarna. Det gäller att hitta vinklar som funkar för axeln för gör jag fel gör det så ont så ont. Nu kör jag ett litet pass fyra kvällar i veckan. och smygtränar som jag alltid gjort.

Smygtränar?

Jo, jag passar på att stretcha baksida lår när jag knyter skorna, stärka bicepse när jag bär hem kassarna från affären, tränar balans och fotleder när jag tvättar fötter och tar på strumpor, formar stuss och lår medan jag diskar genom balettiska stångövningar vid diskbänken, kanar ut på soffkanten för att ge magen lite styrka genom att cykla lite i luften.
Jag åker inte hiss eller rulltrappa jag tar trapporna.
Bäckenbotten får sitt på busshållplatser eller när jag kommer på't och då kan även korsettmuskulaturen tajtas till och hållningen tänkas över... Ja ja det kanske kan se underligt ut för vissa men visst vore det bättre för dem som stör sig om de också använde musklerna istället för att döma?

Nä... nu ska pippisarna få rent och jag göra mig klar för 4årskalas med inledande promenad så...

jag rör på mig.

Allt Gott