lite mer om sjuka våren -20

På avdelning 357 låg jag granne med en nära 90årig kvinna från Ungern. Hon hade varit hemma med barnen och ordnat för sin man så trots 60år här och i sjukhusförvirringen funkade svenskan dåligt. Men vi hade trevligt och bubblade på så gott det gick.

Hjärtat mitt blev övervakat dygnet runt,  ultraljudat och kranskärlsröntgat. 

De stack hål i varenda ven de kunde finna på mina armar och händer. 

Sedan fick jag åka hem. 

Och så blev det påsk... hurra för det negativa testet. Det gjorde att jag äntligen kunde träffa min älsklingar. Vi firade lite påsk med picknick och ett varv runt Härlanda tjärn. 

En härlig dag.

Högerarmen behövde hållas i stillhet en vecka efter röntgen så jag var sjukskriven en vecka till och innan den var slut var jag hes igen och läkaren på vårdcentralen och jag kom överens om att det nog var magen som orsakade den brinnande känslan i mitt bröst... En kväll hade jag så ont att ambulansen var på väg. Men när sköterskan på 112 ringde för att kolla hur jag mådde när ambulansen dröjde hade jag inte lika ont längre. Vi bestämde att jag skulle ringa om det blev värre igen. 

Omeprasol, kaffestopp och mindre kryddor dämpade värken efter ett tag. 

Halsen bråkar fortfarande.

Nu får de testa för covid-19 på min vårdcentral. Jag fick ringa på klockan och ut kom en rar sköterska i visir, förkläde och handskar. Hon stack en tops i min näsa där i entrén och dagen efter ringde doktorn och sa: 

Nu går du och jobbar!  

-Tack, sa jag.

28e februari till 4e maj. 

Efter, torra smalben, spruckna hälar, svidande tunga, kliande hals, pirriga händer, iskall känsla i näsan, grusiga ögon, "feber" på 36grader men jättevarm, nätter vakna med mun torr som Sahara, några dagar med lös mage, huvudvärk i omgångar på olika ställen från hjässan till överkäken, avdomnad överläpp, stel öm rygg... ja också oron över vad som är fel och vad nästa grej ska bli, gick jag till jobbet. 

Jag fick ett fantastiskt mottagande av barn, föräldrar och kollegor. Jag har saknat dem och tydligen de också mig.

Man kunde tycka att det skulle vara klart nu...

❤ Allt gott! 

att bli frisk igen fortsättning

...1177 har en väntetid på flera timmar. Telefonen ligger med högtalaren på och jag diskar, hänger tvätt, dricker kaffe och hinner till och med vi ett av tillfällena jag ringde städa kylskåpet. De är fantastiska människor som sitter där och lyssnar på oss krassliga telefonörer. 

Jag ringde för att jag inte visste vart jag skulle göra av oron för klumpen i halsen, fick numret till "öron" på Sahlgrenska och de tyckte jag kunde gå till min vårdcentral när den var öppen. 

Jag har haft kontakt med samma doktor och han är säker på att jag inte haft covid-19. När han kände på min hals tyckte han att sköldkörteln var lite svullen.  Jag fick remiss för att  göra en ultraljudsundersökning. Den visade tack och lov inget farligt. 

Det började bli svårt att somna hjärtat bankade på och resonansen i madrassen skapade ljudet av en bongotrumma. När jag skulle till att somna tappade jag liksom balansen eller hur jag ska förklara. Det kanske är så det känns att svimma? Det vet jag inte men det var obehagligt. 

Var det bara den gamla ångesten eller var det något allvarligt fel på mig....?

Trycket över bröstet och kliet i halsen fanns där hela tiden men snuvan, hostan och febern var i stort sett borta och jag tänkte att jag började bli frisk. Man behöver ju röra på sig så jag började gå en liten runda varje dag. Jag har ingen kondis kvar alls, i uppförsbackarna går det fasligt sakta och är de lite brantare behöver jag en liten paus mitt i. Det blir bättre och bättre tänker jag. Men efter en lite längre runda en söndag blir det värre. Bröstkorgen var såå trång och jag var tacksam då att jag inte var ensam.

Jag ringde vårdcentralen dagen efter och fick komma dit och göra ekg. Det såg fint ut och poxen visade att jag syresatte mig perfekt. Men jag blev skickad till akuten på Östra och där blev jag kvar. Nu var jag på femte sjukveckan. De gör ett coronatest och det är negativt. På vårdavdelningen märks ingen pandemi. Alla är så omtänksamma och jag och mitt hjärta är under ständig övervakning.

Långt som sagt...

Det får bli en fortsättning till sen

❤Allt Gott 

att bli frisk igen

När ska det vara över? 

När? 

Hur många underliga effekter ska kroppen kunna bjuda på när något obekant invaderat dess celler?  

Jag är ju testad negativ för det nya coronaviruset men vad är det jag bär som inte vill ge med sig och som låtit mig genomlida sensationerna som kommit och gått de senaste dryga 3 månaderna.  

Jag blev sjuk för tidigt, innan smittan fanns vilt i samhället, fredagen den 28e februari. 

Jösses vilken dag det var på jobbet. Jag gick hem och kände mig som världens sämsta fröken, ointressant och arg bara. Kom hem med 38graders feber. Jag får inte feber. Men då hade jag det och den varade över helgen och en bit in i följande vecka och näsan den rann som en kran. Jag kände mig verkligen sjuk.

7e mars hade vi bokat tåg till Köpenhamn. För att få biljettpengarna tillbaka behövdes ett läkarintyg. Det var bara att knalla in på vårdcentralen. Jag hade varken varit i Italien, Asien eller Iran. Läkaren skrev intyg för veckan som kom också,  han tyckte nog jag var sjukare än jag trodde att jag var. 

Det började hetta i vänsterhöftled. 

Vad var det? Det spred sig mot höftkammen och bak mot svanken. Och plopp så bubblade några finnliknade utslag upp.

Bältros tänkte jag och googlade. 

Ett halvår! Stackars mig!  Och alla hemska bilder sen... 😳

Men jag fick kanske 8 blåsor och efter en vecka eller så hade de läkt. Men usch vad de kliade under tiden.

Nu har försäkringskassan tagit över kostnaden för min sjukskrivning och läkarkontakt sköts ofta via chatt. Förkylda är inte välkomna på vårdcentralen längre. 

Inte ens jag som blivit sjuk för tidigt.

8 veckor är lång tid och det blir långt att skriva allt just nu. 

Jag skriver lite för att komma ihåg. 

Fortsättning följer 🥴

Men tills dess..

❤ allt gott