Löven slår ut så man kan se hur de växer. Grönt som spirar och gör mig så glad. Det kommer bara att ta några veckor så har vi vant oss och grönskan blivit enfärgad, självklar, något vi inte reflekterar över längre. Jag suger i mig, njuter av varje knopp som brister.
Jag bestämde mig för att en tur till havet var vad jag behövde idag. Vattnet glittrade blått och smälte ihop med himlens blå vi horisonten. Jag var bara tvungen att slänga mig i...
Slänga mig? nåja.
Först höll jag på att inte komma i för det var en massa sjögräs och brunläbbigt skum på ytan just vid stegen där jag planerat glida ner i böljan. Men tack och lov så drev sörjan undan och jag kunde krångla mig i. Det svartnade för ögonen och jag tappade andan till att börja med när jag hävde mig i det iskalla vattnet, lyckobubblor i orange rusade i min hjärna när jag snabbt tog mig tillbaka uppför stegen för att lägga mig igen på den solvarma, rosa graniten.
Genom bussfönstret lyser den knallgula forsythian, blekt rosa och vita enorma magnoliaknoppar från bara grenar... Jag hinner inte få dem på bild men körsbärsblommen i parken där jag köpte glassen för att sätta pricken över iet på en i övrigt underbar dag. (En dag då jag av en händelse både råkat mina barns farmor och deras far. Konstigt att jag levt med den mannen...) Glassen var rosa och brun av hallon och brownie.
Jag tänker att kräftan kan få vara förebild för den röda färgen på min näsa nu när kvällen närmar sig.
<3
Allt Gott
