den här trevliga söndagen

Jag gillar söndagar.
De har ett särskilt lugn över sig.
Man får sova tills man vaknar och kan ligga
kvar till man vill gå upp.
Man behöver inte tvätta och städa för på söndagar
ska man vila. Så ska man ha extra gott till middag
och gärna umgås i familjen eller med goda vänner...

En del väljer brunch på restaurang nu för tiden, det
har jag inte provat ännu men jag lovar att jag är lockad
och att det kommer söndag snart när jag får tillfälle
att prova en brunchbuffé med någon jag gillar.

Idag var en skön söndag med planer från scratch.
Frukost och mys på morgonen i lugn och ro och sedan bio.
Prinsessan och grodan årets Disney var en
skön film, mycket humor och fint tecknad till skillnad
från allt animerat man får se nu för tiden om man har
barn eller är barnsligt förtjust i den sortens film.
Jag gillade att den var tecknad och flera gånger kom
jag att tänka på den gamla fina Djungelboken.
Det slutade som det skulle också :-)

Sedan var det dags för stans godaste hamburgare.
Jag kan tycka att personalen på Max verkar lite förvirrad
och bortkommen och det tar ganska så lång tid att få sin mat.
Det kallas ju ändå snabbmat.
Men Max Lyx Lax när den kom var lika god som förra gången
jag var där och åt.

LillaJ blev hämtad och jag tog en repa på stan.
Nu finns det en hel del snyggt att titta på i skyltfönstren
och det var nog tur att det var stängt för jag hade lite
köpsug faktiskt.

A kom och vi begav oss till Fröken Olsson för en stund
med kaffe och tryffel. Jag tog en latte med soja det är
verkligen jättegott och skummet så krämigt och lent.
Vi var många som hade söndagsfika på schemat så det blev de
sista stolarna och det sista bordet för oss... och den sista skeden.
"Ni får väl dela sa servitrisen och log".

Vi delade på pratutrymmet under flera timmar och nu så
är den här fina söndagen slut och jag ser fram emot nästa...

Veckan blir full av annorlunda. Ny VFUelev och forskare på besök...
och nu är det av nöden tvunget att besöka gymmet.
Beach2010 närmar sig med stormsteg...

men i alla fall...

Allt gott <3

Vänskap... om att känna sig ensam och att skapa sig ett liv man tycker är som man vill ha det.

Ska vi ses på en fika en dag?

"Jag har ingen", sa en vän till mig.
"Stänger jag av min dator blir det tyst".
Ja, det blir nog tyst ett tag. Men inte var det väl
tyst innan vi satt på alla dessa comunities?
Då sågs vi och då ringde vi väl varandra.
Då talade vi med dem som betydde IRL som vi säger.
Innan vildawebbar och ansiktsböcker tog vi oss hem
till varandra för en kopp kaffe och en stunds tjôt.

Men jag är bekväm.
Jag tycker det är bra att ha mina vänner här.
Att slå på datorn så finns det någon att byta ord
och tankar med.
Men öga mot öga vad betyder det?
Kroppsspråk och kontakt...
Visst saknar man det och visst tänker jag att
jag är ensam ibland.

Men det finns så många människor jag tycker om
och så många som jag känner mig omtyckt av.
Människor som gärna möts för en fika och som tänker
på mig och som jag bryr mig om.

Jag behöver bara ta mig tid...

Men det där med vänner.
Några nära som känner mig innan och utan.
Nej det var allt länge sedan det. Vad kommer det sig tro?
Jag skrev till min bästa nätvän jag har om det här
och han svarade bara att han trivdes med sitt
liv som den mest socialt kompetente enstöringen...
Mina kontakter har blivit som en tur till affären.
Man är glad och trevlig och byter några ord.

Så är det för mig med tror jag.
Fast det har nog varit så väldigt länge.

Jag tänkte på det där jag gick i snön nyss hur det
var när jag inte fick gå ut, när min bästa kompis
började leka med den nya flickan som just flyttat in.
Hur jag hörde hennes träskofötter springa förbi
vårt hus och till "den nya" på eftermiddagarna
jag försökte verka obekymrad om det.
Det var ju inte så att jag blev ensam då.

Det fanns en massa andra barn att vara med men aldrig mer
någon bästis. Jag vågade inte det.
Minns inte hur gammal jag var men tänk på det ni mammor
och pappor, hur barnen har det med sina vänner
är viktigt, inte bara nu utan kanske för livet.

Det där var väl en parentes.

Egentligen var tanken hur många av oss sitter här
och bara önskar att det skulle ringa på dörren eller
i telefonen. "Kan jag komma in?" Eller "Kommer du hit på en kopp".
Men vi ringer inte själva.
Vi lever i vår uppfattning att alla andra är så upptagna så.
Upptagna med att fika med andra och umgås med familjen
och alla nära vänner som de har. Inte vill vi störa.
Så då pratar vi på datorn och väntar.
Medans kaffet kallnar.

min underläpp.

Det här kalla vädret har sabbat min mun!!!
Den blir torr och sprucken och hur jag än
smörjer och håller på så är det så obekvämt så:(

För en vecka sedan eller nåt så fick jag då
ett rejält tag med framtänderna om en liten skinflisa
och drog till. Sedan dess har jag haft ett riktigt smärtsamt
och irriterande hål där på underläppen...
Det har inte haft en chans att läka för jag kan
bara inte låta det vara.

Men så fick jag tipset honung...
mjukgörande och läkande och antibakteriellt också och vipps:-)

Ett litet tips så här i vintertid till Dig om Du
också tycker det är jobbig med torra läppar...

Och ute yr silver omkring i det kalla solljuset...

Allt Gott Till Dig!!!

Vädret och så idag igen...

Jag vaknade av telefonen i morse.
Nä, inte något glömt alarm utan det var någon som ringde,
min lilla. stora tös, S. Hon var på väg till jobbet sedan mer
än en timma och inte framme än. Kollektivtrafiken tar stryk
när det kommer snö i sådana kvantiteter med snö som det
gjort det senaste dygnet.
Det ymniga snöfallet fick mig att avboka utgång igår kväll
och stanna här i min soffhörna framför snygga curlingspelande
norrmän i rutiga brallor tills jag somnade av ren utmattning,
vaknade till med ett ryck och kröp ner i min go'a säng.
Utanför ven vindarna och snön, den yrde och inte har den
slutat yra ännu. Jag tycker det är vacker med de flygande
flingorna och de böljande drivorna på marken och mina
snökantade fönsterrutor. De ramar fint in orchidéen som
just slagit ut helt utan någon som helst skötsel från mig...



Balkongen har förvandlats till en installation av snökonst
och på krukan där Du brukar fimpa sitter en mössa av vitt fluff.



Jag fick ändå för mig att det skulle vara trevligt med
lite känsla av sommar så min vit och rödrandiga t-tröja åkte
på i morse och halsbandet med de stora gnistrande glaspärlorna.
Jag fick en känsla av hav och segelbåtar...
men lillaS kände julstämning...


Dagens trudelutt.
http://www.youtube.com/watch?v=xZbKHDPPrrc
Det finns så ofta en sång i mitt huvud och
Gud vet var de kommer ifrån???

Så blev det dags för mat och jag tänkte prova att steka
rårakor som min mamma gjorde ibland när jag var barn.
Jag gillade dem inget vidare.
Det var ofta fläsk och så var det alltid lingon till.
Smaken förändras genom åren och jag tänkte
jösses det är ju bara potatis, det verkar så lätt att
fixa vi kollar om det går att äta.
Och det gjorde det gott var det till och med:-)


Dubbelgula...

Med stekt ägg och chilisås den här gången för fläsk äter
vi inte här och lillaS ville ha stekt ägg och det gick inte
att ens fantisera om hur det skulle smaka med lingon.
Så till dagens lunch blev det rårakor, stekt ägg och chilisås.
Jättegott!!!

När grannen undrade om jag skulle med en sväng till
affären så blev jag glad sällskap är alltid mysigt
och handla av behovet påkallat idag.
Så påbylsade och med en överlycklig hund i täten trotsade vi
väglaget och yrsnön.
Freja är helt underbar att beskåda där hon
far fram genom snö som är djupare är hon är hög.
Hon klagar då inte på vintern. Hon verka bara vara lycklig
att få sträcka ute den muskliga, starka, svarta kroppen.

Ja och nu sitter jag här med magen full av godis
och hoppas på en riktigt bra omgång av melodifetivalen
ikväll när den är härifrån min stad och allt...

Önskar Dig en fortsatt go’ lördag och
en riktigt vilsamt, slö söndag imorgon <3

vintern som kämpar men som alla vet kommar att förlora i sista änden...

Snön bara vräker ner, köksfönstret är snart helt
igensnöat här uppe på berget och mina fotspår sedan
länge inbäddade i den mjuka vita nysnön...
Skönt att det fyller på lite för de gamla högarna börjar då
se för eländiga ut där de ligger ihopfösta lite varstans.



Tiden rusar på och det har gått mer än en månad sedan granen
åkte ut men ännu pryder den den sjunkade och numer spruckna
isen i kanalen.
Det var en grå dag redan innan snön började falla, "min stad"
är dock lika vacker i alla väder...



Undrar hur vägarna ser ut i morgon bitti, jag ska vara
förste man på mitt älskade jobb <3

De här istapparna hänger i alla fall inte kvar,
vi vågade inte ha dem där hur vackra de än var...

Bankelibank med innebandyklubban så var det förstört...



...och den lilla söta blåmesen håller på att
göra sig hemmastad...
Holken är nysnickrad och småfåglarna vill inte bo i
nysnickrade holkar. Det bryr sig denne lille sötnäbben
om och vi tittade förundrade på hur han fixade och donade med
sitt framtida hem...



En månad kvar till vårdagjämning...

Lovar Dig att snart visa vårtecken här i bloggen
om Du vill titta in och läsa här <3

Allt Gott...

att det snöar

lågnt inne i februari och att det gör mig så glad...
Glad och lätt i hjärtat.
Jag är knäpp kanske men jag tar det som ett löfte om en härlig sommar.
Att jag slipper slask, genomblöta kläder, isbollar i nacken och spridda
regnskurar ser jag som bonus. Snö är dessutom fantastiskt vackert.
Ljust rent och ja, vackert, särskilt när den faller. Idag föll den i
mjuka, stora flingor och jag fick känslan att jag var den vackra, unga
kvinnan i filmen om Edward scissorhands, där hon dansar i snöyran från
"saxpojkens" skulpterande i is, när jag släntrade över skolgården.

Jag bakade kladdkaka med en av killarna och den blev god det blev den,
men semla blev det inte någon idag...
Jag unnade mig ett glas vin på restaurangen där vi åt min vän A och
jag innan det underliga började på allvar. Ett glas vin, lax,
ovanliga tillbehör och kryddor, för mig då det hela var tillagat
på Libanesiskt vis. Gott och trevligt och vi satt där och pratade så
vi höll på att bli för sena till biblioteket där i Majorna.

Lyrik.
Lyrik och musik.
Ja, så var det hon presenterade det igår när jag fick frågan
om jag möjligtvis var intresserad av att följa med och titta.
(Titta? Ja ja jag kommer till det.)
Intresserad av att följa med var jag för nyfiken är jag och
att ta reda på om jag hade något intresse av lyrik och musik det
var jag verkligen intresserad av. Men titta var väl en underdrift...
Uppleva!!!
Ögonen blinkade inte många gånger under timman
det höll på det gjorde de inte och hjärtat gick i otakt till den
ja hur säger man??? ovanligt framställda musiken på speldosor, både
vevade och uppdragna med snöre, bjällror, klockor, elpiano, mansröst,
kalebass och jag har säkert glömt både flöjten, saxofonen och flera
därtill i den uppräkningen.

Saxofon gör något med mig, den spelar på något djupt inne som
värmer och lugnar vilket den sprittande flöjten raskt motverkar
med sina studsande toner. När de två snöruppdragna speldosorna pressades
nära, nära micken samtidigt som en leksaksanka kvackade i otakt
var gapskrattet inte långt borta, men de där på scenen var så seriösa,
så energiska och på allvar att det hade varit förskräckligt om vi inte
kunnat hålla oss där.

Dikter av den mörka kvinnan med den härliga rösten
om tår fåglar och hav... ordet vi tog med blev ounderbart...

Tillknycklad i tanke och sinne men lycklig på något vis vinglar vi ut
i snöfallet och tar spåvagnen in till centrum och platsen där våra bussar
ska ta oss hem. Jag rusar iväg för att hinna min helt utan tanke på
växeln Du lagt ut A. Typiskt snurriga mig men vi får ses och lösa det i morgon?

Nästan hemma bryter busschauffösen ihop över en liten kille utan biljett.
En manlig passagerare tycker hon överreagerar och slänger till henne frågan
om hon brukar kolla vuxna också...? Då stängde hon av motorn.
Nja det var väl inte direkt någon god stämning på den bussen.

Lite rätt har hon, tycker jag. Man ska betala för sig! inte skulle det
funka på flyget som hon sa... "Nä där får man allt betala för sig"
Och A och jag som tidigare just diskuterat hur bra det varit om
kollektivtrafiken varit gratis för alla. När jag klurade över det i den
sista backen ropar det bakom;
Lilian! Hon kände igen mig på den lufsande gången där genom
drivorna goa grannen:-)
Så fick jag sällskap då uppför trapporna till mitt tomma hem.
Ska nog prova på lite motion imorgon... Det var ett tag sedan.

Så blev min dag...

Allt gott till Dig <3

Från början...

förstod jag ju inte alls meningen med det där bloggandet.
Att lämna ut sig för allmänheten att beskåda.
Att söka beröm och bekräftelse, tröst och sympati från
människor man inte alls känner.

Men sedan...
när jag skrivit ett tag så insåg jag att, att se mina
tankar i skrift och om någon, någon gång kände igen sig
eller kom att tänka på något när de läst det jag skrivit,
gav det mina tankar ytterligare vägar att vandra!
Det var härligt...

Men en blogg är,min blogg är personlig...
där den "bodde" tidigare tappade den respekten för sina
läsare.
Jag började se ner på de andra i de begränsade
utrymme där den fanns...

Nu, släpper jag den fri,
nu får vi se om och när och vad jag kommer att skriva.
Och om Du finns som vill läsa och kommentera...
<3