tristhelgen...

...som började så bra men liksom självdog på vägen.
Nu får jag ta mig i kragen och starta om igen.
Frågan är bara vilken tåt jag ska börja nysta i? Blir det tavlan, en promenad, det där brevet med ansökan om ett nytt jobb.
Jag håller ju på att städa i gästrummet och dammsugarn behöver rastas.

Men jag hade ju jackan på och var på väg ner för att ta Maggan (min cykel) på en tur. Om man har en massa barn ihop så borde det väl gå att ses en liten stund på en söndag men flickorna tycker det är svårt det får jag acceptera och respektera... Hängde upp hjälmen igen och svalde klumpen i halsen.

Det är en lång dag det här, så skönt egentligen att få en timme till att bara ha tråkigt. Skalar en clementin och njuter ledigheten försöker vara snäll mot mig och inte klandra mig för min dåliga planering. Många helger kommer jag ju inte ens så långt som till att få på ytterkläderna och vara på väg... Det var bra gjort. Nästa gång ringer jag på morgonen så att det inte krockar med något annat

Trevlig Halloween med massa godis och...

All Gott
<3

min ömma näsa.

Igår var det kalas i dag blir det kalas. Livet är en fest emellanåt.
Buggföreningen anordnade en höstfest och vi var sjuttiotvå blandade danstokar som snurrade till Hemmalaget i timmarna fem.
Nåja, först var det lite välkomstdrink och sedan åt vi den medhavda maten och Anna hade gjort en mycket god paj och jag blandat ihop en sallad som inte den var så dum den heller.

Vin och prat och fint dekorerade bord höjde stämningen innan orkestern drog igång. Det är fin motion att bugga tror jag. Svetten lackar och pulsen närmar sig max men har man lust att vila? Nej på ett igen när nästa låt börjar. Det är lite farligt också, människor i full fart, snurrande åt alla håll och tjong så fick jag en armbåge på min näsa. Den är lite öm idag men igår när det precis hade hänt tänkte jag att den kanske skulle få ett helt nytt utseende ala Paolo Roberto.
Men den ser ut som vanligt tycker jag.
Så bjöds det kaffe och goood cholkadtårta innan vi dansade de sista turerna och folk började troppa av. Säjv dä läst däns får mi... "Har du ingen egen att dansa med när det är sista dansen och allt?" "Egen och egen... du är ju här!"
Så gled vi ut på golvet i en stilig foxtrot.

Ljusen tändes, festkomitén röjde och vi smet ut till gulliga Olivia som körde svängen om mitt berg med mig för att mina vänner ville se till att jag tryggt kom hem <3

Å idag är en stor dag... En riktig kalasdag.
Jag har varit mormor i två år och vår lilla Moatös fyller år.
Det blir kalas med sång, tårta och paket och jag vet att Moa tränat och tränat på Jamåholeva och Hurra hurra hurra hurra!!!
Det kommer att bli så härligt så...

Nu kommer hon strax för att vara här medan mor och far hennes dukar och blåser ballonger. Jag avslutar och gör mig beredd för gullisen...
Får akta näsan när vi kramas bara.

<3
Allt Gott

höstbilder.

Asplöven vill inte bli still... de gungar fint på vattnet när de släppt sina darrande fästen på grenarna.
Hösten -10 går i brunt. Inte ens lönnen lyckas ta fram de där efterlängtade sprakande färgerna.
Sol och vind


Promenadsällskap.

Bär


Traskar upp för backarna till toppen där jag bor...

<3

Allt Gott

att driva en blogg.

Det är inte alltid jag har något att dela med mig av eller att mina tankar formulerar sig till ord och meningar passande att sätta på pränt.
Att "bara skriva vad som hänt" under en dag känns oviktigt och jag väntar på skrivlusten och något skôj att berätta om mellan mina inlägg.

Skoj och skoj förresten en rikig gnällartext håller på att ta form i min hjärna för att snart finna sin väg ner genom tbordet, via ettor, nollor och Din skärm, kära läsare, förpassas in i ditt medvetende, om du låter den...

Men idag blir det lite lösrykta blandade observationer från en Lilis mycket nöjd med att helgen äntligen är här.
Tankar som att hösten som den är nu är helt ljuvlig.

Himlen var helt ljusblå med den skarpt lysande halva månen och någon enstaka, rosafärgad efterlämnad rand från något flygplan träffad av den sedan länge nedgångna solen. Jag kostade på mig en donut i kiosken jag tyckt var onödig eftersom jag inte vill ha donuts, utan en go mosbricka med västkustsallad på väg hem efter en kväll på krogen.
Nu var det en sen eftermiddag efter en tuff vecka på jobbet och en go AW med dotter och jakt på något att ha på kalaset i morgon. En donut med vit chokela och hackade hasselnötter satt som en smäck:-) Och jag slog mig ner på ett ledigt säte med min munk och boken som hookat som vi sa. Det hade inte den där juridikboken ännu men det var visst över hundra sidor kvar så ännu finns ju chansen.

Tidigare hade jag väntat i solskenet mellan hållplatserna och rätt som det var hördes ett fnittrande, tjoande och klapprande. Ett tiotal förväntannsfull par svarta strumpeben i små stövletter och pumps jagade fram över kullerstenarna för att hinna till tvåan som just rullade förbi. Den sista volangkjolen med lite mer swung än de övriga hann i sista sekund, dörrarna slog igen och vagnen rullade in mot city. Nyplattade blonda lockar lös igenom bakrutan. Jag vände mig om för att mötas av loden, trench, lofers och någon jodpurs, portföljer och glasögonprydda näsor alla riktade åt det håll spårvagnen just gick. Så fnissade jag högt igen utan att skämmas... Det är något fel på mig.

Rött vin och getost, prat och vidare ut i solen. Först snubblade jag nerför ett trappsteg och höll på att hamna i knät på en rödrandig skjorta vars ägare såg upprigt förskräckt ut...

Det är iskalla underbara dagar och vi kom på att snart får vi tillbaka timmen vi lånade ut i våras.
Ja, det var väl det för idag... Driver man blogg har man också ett ansvar att hålla sina läsare, och sig själv uppdaterad säger de...

<3
Allt Gott

rekord.

För det måste det väl vara?
Rekord, att missa samma spårvang vid tre hållplatser samma morgon?
Det är inte lätt att komma i tid när man börjar sex, kollektivtraffiken är inte riktigt igång ännu, turerna går glest men har jag tur så hinner jag precis ettan vid centralstationen när jag kommer med min sextibuss strax innan halv sex.
Idag såg jag den tuffa iväg mot brunnsparken så jag tog ett snabbt beslut att sitta kvar (Freddan såg lite förvånad ut när han vände sig om och jag vinkade "hejdå!" genom bakdörren) jag hoppades bussen skulle ta sig snabbare än vagnen till Järntorget. Det gjorde den nog för vi kom fram precis när vagnen svängde in på Linnégatan...
Men skam den som ger sig, än var inte sista chansen att hinna förbi. Blå express susade fram på Dag Hammasköldsleden och jag satt kapprak på sätet med tanken, det kan gå, snurrande.
Jag tänkte också på det där med säkerhetsbälten i bussen, det fanns det på Blå och jag brukar ju alltid använda dem (annars) när det finns. Det brukar det finnas på lite längre bussturer.
Jag är rätt ensam om att knäppa fast mig känns det som.
Hur brukar Du göra?
Får känslan av att det är lite mesigt att använda säkerhetsbältet i bussen...
Men vem är det som är tuff egentligen? Vem kommer att sitta stadigt och oskadd i sitt säte när bussen halkat av vägen för att föraren blev sjuk eller bromsarna slutade att fungera? Vem kommer då att få knäppa loss sig för att hjälpa skadade och omkringrumlade bussåkare som är för fräcka för att använda bältet? Jag!
Det är tufft att våga vara berädd att göra en insatts eller hur? :-)
Dessutom är det lag på att spänna fast sig när det finns möjlighet.
Laglydig kunde vara mitt mellannamn. När vi närmade oss hållplatsen på Marklandsgatan stod ettan där och väntade och jag var så nära att jag nästan kunde ta på den innan den gnisslade iväg. Nu blev jag stående i regnet och mörkret i närmare en kvart och det var inte utan att jag kände mig lite motarbetad.

Vinkade till Majsan när jag i flygande fläng, under mitt paraply, sprang från hållplatsen mot fritis där jag visste att jag hade en stressad mamma på väg till sitt arbete väntandes... Sedan la sig lugnet för en stund:-)
Kaffedoft, regnvåta rutor snack om Petshops och Winx.

Det blev en riktigt bra dag idag.
Rekordet från i morse hoppas jag står sig riktigt länge.

<3
Allt Gott

droppar.

En droppe droppad i livets älv
Har ingen kraft att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe
Hjälp till att hålla de andra oppe.

Tage Daneilssons lilla tänkvärda dikt dök upp i mitt minne när jag läste citatet av (jag tror det var) Moder Teresa tidigare idag. Det löd ungefär som så; att det du kan eller vill göra kan kännas som en droppe i havet. Men havet vore väldigt torrt utan alla sina droppar... Värt att tänka på när man känner sig liten, obetydlig och ensam i sitt kämpande för goa stunder.

Det om dropp... eller visst kan man säga att tjejerna bakom mig i bussen hade sin infallsvinkel också på temat förresten...
Jag måste spegla mig hela tiden, jag tror att jag har något i näsan och det skulle vara det skämmigaste jag kan tänka mig så jag speglar mig och speglar mig. Det är faktiskt en grej man inte vill ha. Nåt i näsan när man står och pratar med någon intressant människa:-)
Men det dyker ju upp ibland på de flesta av oss så att plocka upp spegeln mitt i samtalet kanske skulle vara lite skämmit det också???

Säg till mig när busarna visar sig i borren är Du snäll.

Jag var mitt i tankar på vem han var och om det verkligen var mig han ropade på, mannen vid Hagabion. LILIAN!! Vinkande åt mitt håll. Hm, jag låsades som det regnade. Han vinkade ivrigare. LILIAN!!!!Vink vink...
Men jösses jag har ju aldrig sett karln. Han måste mena någon annan...
Bussen kom och jag klev på och försökte se om jag kände igen igenom fönstren men nej... Helt obekant.
Han måste ropat på någon annan och ändå sitter jag och undrar vad jag är för person som inte svarar när någon ropar på mig... Vem vet var jag plaskat ihop med den där mannen eller ...

Allt Gott
<3

trött bara.

Jag har packat ner jäst i handväskan.
Jag är vaken men det är då inte mer och jag vet redan att lite sen kommer jag att bli till jobbet...

Det har stormat och slitit i mitt hus hela natten och dörren till lilla toan har stått och slagit men jag orkade inte gå upp och stänga den ordentligt.



Himlen i öster är bitvis klar och molnen färgas mer och mer rosa av den stigande solen. De har lovat värme igen och jag är glad för det eftersom jag är en av medlemmarna i föreningen VVV (våga vägra vinterjacka) Det kommer att funka ett tag till med temperaturer uppemot femton grader.
Jag har packat ner jäst i handväskan. Jag ska sätta en deg det första jag gör när jag kommer till jobbet. Jag hade planer på att packa träningskläderna men jag hoppas fortfarande på roligare i eftermiddag så jag låter bli.
Träna kan jag göra sedan. En annan dag.

En helikopter far förbi under de rosa molnen som en lysande trollslända och jag får väl ändå hoppa i kläderna och ge mig iväg...

Önskar Dig en fin dag och

Allt Gott
<3

Pappa...

Hösten har kommit på allvar och det är dags att fira Din födelsedag igen.
Den åttionde den här gången.

Vi västkustbor är inte med på kalas men våra tankar är där.

Du Far som jobbade på bank som jag med säkerhet visste innebar att du bankade hela dagen som liten, som spelade korgboll med de andra papporna och sprang i skogarna och skidade på vintrarna. Det var nog mer snö på den tiden. Jag var ju med och halkade baklänges i spåren vid Bunketorp många gånger.

Ofta var gitarren framme och vi sjöng Havsörnsvals så intet öga var torrt:-)
Lasses film från i somras, där du sjöng och sjöng, var fin med solsken, vajande smörblomster och solsken.

Idag vill jag gratulera och sjunga "din egen" födelsedagssång som jag ju skulle ha lärt mig versen till... Ja ja nu sjunger jag då.

♫Vi girlanger av blommor ska binda idag♫
För det är din dag idag ja det är din dag idag♪
Vi borde köra dig i lövad skrinda idag♫
♪För det är din dag din dag idag...
HippHurraropen skallar
Hör du ekot som rullar♫♫
♪Har du märkt att för din skull alla kakor och bullar♪
Blivit alldeles ovanligt trinda idag♪
♪För det är din dag din dag idag♫

guldstunder.

Den kom upp precis innan jag loggade ut...

Skejtartösen växer så det knakar och nu snackar hon så det sprakar också.
I min väska hittade hon katten som jag köpt på bokmässan och den blev välkomnad med en puss på nosen och jag fick läsa Bamsetidningen som jag läst flera gånger innan och som fortfarande var läsvärd när pappa kom från jobbet.

Jag skull inte handla sa jag till Anna på väg ner till spårvagnen men när jag promenerade hemåt så kom jag på att kaffet ju var slut. Det är konstigt det där som sker när man kommer in i en affär. Samlarinstinkterna slår till och två förpackningar bönor för lite lägre pris blir nödvändigt liksom såpa, jos, sojamjölk, frukt och lite godis till kvällen.
Kassen blev tung men promenaden lika härlig. Det lyser i fönstren och människorna sitter och fikar eller ser på tv tillsammans. De sista rosorna blommar i rabatterna och jag njuter av den friska kyliga höstluften och minnet av den mjuka hejdåkramen, pussen jag tilläts ge nappen och vinken från balkongen.
Min fina flickas lilla flicka.
Guldglitter i tillvaron.
<3
Allt Gott