...den där väggen.

Har du hört någon säga någon gång att den gått in i väggen?
Vi säger det om andra som tröttat ut sig och inte orkar mer, "Han gick i väggen" eller möjligtvis "Hon är utbränd" Men den trötte själv, vad säger den? Inte nåt tror jag för en orkar inte.

Jag tror nog jag stod väldigt nära den där väggen när semestern äntligen kom. Jag kan inte säga att jag gick in i den för jag hämtade mig ganska fort. Slutade gråta och behövde inte sova flera gånger under dagen. En rolighet som till exempel lite allsång mmed Lotta på Liseberg kostar inte längre en dags vila efteråt och jag börjar kunna komma ihåg igen vad gjorde under gårdagen.

Det är svårt att sätta sig in i hur det känns... jag minns det knappt själv.

Det var när paniken kom och jag inte kunde gå in på  uteserveringen där mina flickor satt och väntade, när tårarna svämmade över och jag stod där utanför och bara vill fly som jag förstod att jag faktiskt behövde ta emot hjälp. Och mina älskade ungar kom ut och pratade in mig där bland musik, vin och sorl från glada afterworkfirande människor. Där satt jag i min bubbla och kände mig omtyckt trots allt och när jag gick  hemåt hade jag ett litet leende i mitt mammahjärta.

Hjälp kan en få från en massa håll. Från den som älskar en och låter en vila och kramar en och talar om att det kommer att det bra igen när man är ledsen. Av barn som smsar och ringer och bryr sig om hur en mår och hämtar en och bjuder på långsam ogräsrensning och kaffe på altanen. Av sjukvården där sjukskrivning och stöd av psykolog finns att hämta för att vila och reda ut tankar.

Jag kom på att jag låtit jobbet ta över...

"Jobba, åka tricken och sätta sig och glo" Sjöng väl Ebba Grön en gång men jag vill hitta något att göra med kvällar och ledig tid.

- Okej, sa psykologen, vad vill du göra då?

Det, är en jobbig sak att jag inte riktigt vet.

- Jag vill åtminstone gå ut en sväng och se folk, ta en promenad uppleva något annat än telefon och tv innan det är dags att sova för att orka upp och till jobbet igen, sa jag

- Okej, då kanske du kan tänka dig att när du ätit middag och landat hemma gå ut genom porten, promenera Linnégatan upp till Linnéplatsen och hem igen varje dag tills vi träffas nästa gång.

- Ja då, jag ser det som en läxa.

Men vet du? Jag har inte gått till Linnéplatsen en enda gång! Jag har upplevt saker tillsammans med döttrar och arbetskamrater istället. Lagat mat, picnicat och badat i havet. Jag vet inte men det känns som om det löser sig av sig självt... och här sitter jag och skriver som är en av mina favoritsysslor.
Det ska jag berätta om för mitt stöd på vårdcentralen som också ska få bli min coach ett tag framöver.

Jag har tagit beslutet att lämna jobbet som jag älskar men allt för länge inte känt att jag gjort riktigt bra fast jag gjort mitt yttersta. Det ska bli spännande och roligt att möta nya elever och arbetskamrater, börja om och lägga ribban på en nivå där jag kan hoppa över.

Så om jag gått i väggen backade jag ur igen och tänker inte hamna där igen.

Allt gott i sommarvärmen och njut av den så länge det varar...

Pisa och så

Jag brukar se på fyrans morgontv till frukosten innan jobbet varje dag och i morse pratade de igen om skolan och de stundande Pisaprov som ett antal niondeklassare har framför sig vid sidan av de Nationella proven som är betygsgrundande och "livsviktiga" för entrén till det gymnasieprogram ungdomen tänkt sig ska bli vägen mot drömyrket.

Det tävlas i så mycket nu för tiden men att vara det land som har flest 15åringar som är stensäkra på multiplikationstabellen under press har verkligen blåsts upp till proportioner jag har svårt att ta till mig.
Fridolin, utbildningsministern som känns som en kollega med förståelse för hur det är att möta dessa elever var dag, svarade rätt på de tre frågor som programledarna ställde och som jag mer ser som allmänbildning än som skolkunskaper. Allmänbildad blir man kanske mer i sociala samanhang än av plugg... tänker jag.

Hoppas de gör som de brukar och lägger krutet på sin utbildning/bildning och inte på att ge skolpolitiker medalj i sin kamp om att vara bäst i världen. Men. Jag tror att det kan bli så att de som vill vuxenvärldens bästa pressar sig en aning mer för att landet Sverige ska klättra några steg på Pisastegen.

Kommer de in på gymnasiet är det ändå 100 000 fler som går på fritidshem.
Visste Du det?

Vad lär de sig där?

Jag tog bussen ner till Rosenlund, steg av vid mina vänner kranarna, måtte de få stå kvar där, och tog emot draghjälpen från Cfs ännu en gång om Allmänna råd för arbetet i fritidshemmet.

Mitt på pappret där jag kladdat ner lite ord idag står:
Likvärdighet?
Ja det står att alla barn som är inskrivna i ett fritidshem ska få en likvärdig utbildning där vare sig det är i Kiruna eller Ystad.

Där står att undervisning är det som försiggår där en pedagog planerat verksamheten utifrån en pedogigsk tanke och där kvaliteten ska säkras genom systematik.

Det står att vi ska Stimulera utveckling och lärande.

Vi pratade om lärande och vad det kan innebära att verksamheten kompletterar skolan... Tänk på en ostmacka, sa Bente, inte blir den komplett med en skiva ost till? Nej tänkte jag det får nog vara lite grönsaker om den ska bli fulländad.

Skolämnena får hålla sig på skoltid och även om jag ska hålla kolla på kursplanemålen fokuserar jag på alla de förmågor en elev (ja, även Du och jag) behöver för att ta in nya kunskaper, fungera i sociala samanhang och ta den plats hen är ämnad för i vårt samhälle.

Allt gott