björkfröna..

låg som ett gyllene täcke på bilen som parkerat under
björken i backen sista biten.

Flickorna på gården påminde om "Ebba och Didrik"
(minns du inte tvserien så snälla leta upp den i svts öppna arkiv och njut)
med sin dans, de fladdrande hästsvansarna, tajtsen och de färgglada tshirtarna.
De var nog i tioårsåldern och poserade för fina foton tagna
med Iphonen i rosa skal med öron.

Det skiftar mella blågrått och klarblått ovanför och löven i Delsjöterängen
börjar alltmer anta höstens betagande färgprakt.
Solen håller på att gå ner och reflekteras i masternas toppar.

Tankarna är mycket kvar där jag tillbringar stora delar av
mina dagar. Kroppen fick stanna där betydligt längre än schemalagt
idag också.
Och ändå, det blev mycket kvar att grejja med på tid som inte finns.
Det är så mycket jag förväntas göra och så mycket jag tycker jag
behöver göra.
Det är så mycket som jag vill göra men som diverse hinder
tornar upp sig inför...

Själv är bäste dräng.
Har jag hört många gånger genom åren liksom
många kockar sämre soppa.

Jobbet är en soppa. En god och mustig soppa med ingredienser du
aldrig kunde drömma om.
Och när jag travade sista biten mot mitt enkla tjäll dök en
metafor från förra årets föreläsning med Jörgen Oom upp i vindlingarna.

Han pratade om Initiativstegen.

Längst ner befinner sig de som tänker: "Någon borde göra nåt åt.."
Lite ovanför dyker de som tycker att "Dom borde allt fixa..."
Sedan minns jag inte riktigt om det fanns någon innan
nästa som insett sin delaktighet i utvecklingen
och gärna utbrister:"vi måste ta tag i detta!"
Är en initiativrik kommer som en följd av att en sett något
som behövs fixas till: "Jag gör't"

Ja det tänkte jag på...

Men nog blir pannan blodig av allt stångande.

Allt gott