varande till påska.

När jag satte nyckeln i låset häromdagen vred jag samtidigt
huvudet en liten aning åt höger...
något kallade på uppmärksamhet i ögonvrån.


Nä men titta! hänger du här än, sa jag högt till
julkransen som jag var så stolt över i julas när jag
bundit den av det sticksiga enriset.
Den är fin än tycker jag men förra årets rekord med
julkrans trehundrasextiofem dagar är inget jag hade
tänkt ens försöka slå...
egentligen är det ett ganska pinsamt rekord att inneha tycker jag
:)

Tada!!!


Och Julen den varade till Påska... Hoppade över fastan helt här som vanlgt.

Allt Gott
<3

månen

Det är något speciellt med en full måne...

vacker sammanfogade ord

Ikväll...


Månen är full som fan
Men går ändå säker sin ban
Mars rörd... kanske rodnar han
Av Venus som sätter allt i brand
Döden har åkt på semester
Tillsammans med landets präster
Oh, jag ger mej
Besegrad och besatt
Oh, jag ger mej
Vit Flagg, Vit Flagg i natt

Släck lampan, lägg bort din bok
Du blir alldeles för klok
Det är på tok för många ord
För en kväll som den här på vår jord
Gamla skalders galna drömmar
Kan bli som rakblad uti dina sömmar
Oh, jag ger mej
Besegrad och besatt
Oh, jag ger mej
Vit Flagg, Vit Flagg i natt

Mm, himlarna ljusnar därborta


Dagarna långa och nätterna korta

Luften är len och ljum
öppna fönstren i alla rum
Om dammet yr, spelar det nån roll
ågren har gjort en miss
Sitter instängd i sin hiss
Oh, jag ger mej
Besegrad och besatt
Oh, jag ger mej
Vit Flagg, Vit Flagg i natt



Ulf Lundell från Nådens år... Fin skiva den:-)

Allt Gott
<3

(Jo att månen är full nu gör det tillåtet
att bli påsk på lördag eftersom
det varit vårdagjämning.)

baktankar

Idag var vi allt sugna på att baka lite här...

Men det blev muffins special... Utan mjöl:-)

Så här gör Du om Du skulle bli
sugen att baka Dina egna:
Camillas goda chokladmuffins
100 g smör
2½ dl socker
2 ägg
1½ tsk vaniljsocker
1 krm salt
4 msk kakao
2 dl glömt vetemjöl...
Eller kom ihåg det och få fluffigare kakor.
½ tsk bakpulver

Smält smör, vispa ägg och socker blanda i allt torrt
och sist det smälta smöret.
Grädda i 200 grader i 8-10 minuter.


Kanelbullarna blev Väldigt goda fast pärlsockret var slut...

Kvinnor och män…

...hur det blev som det blev.
Jag gick i taket... Sprang runt taklisten, med mitt
av ilska krulliga hår, flera varv.
Vad står han där och säger???
En politiker, en man med makt och en som ska vara den
med ideologi och hopp inför framtiden...
Vad säger han, jo att outbildade kvinnor
anställda inom städarskrået skulle bli mer jämställda
utbildade målande män om vi subventionerar deras löner
med skattekronor.
Det pratades om RUT och ROT.
Han jämförde tjänster som fönsterputs och fönstermålning
och undrade var i skillnaden låg?
Ja, jag ser en viss skillnad det gör jag.
Men det är inte därför jag blir arg.
Min ilska kommer ifrån mannens ovilja att erkänna sig
så fördomsfull, att inte ens vilja se möjligheten att det
skulle kunna finnas målare som är kvinnor eller att män också
blir tvingade i det här landet att ta smutsiga, underbetalda
städjobb trots rejäl utbildning.
(utbildning har förresten många av kvinnorna i yrket också)

Jag tänker att Det borde vara dags för våra politiker att
inse att det inte sitter i vad finns mellan våra ben som
skapar hur vi får leva våra liv!
Det är kultur, tradition, inkörda hjulspår och hur vi tillåter
oss att uppfostra våra barn och hur vi sedan
tillåter dem att utvecklas.

Kvinnor kan och män kan.
Men så länge de som sitter inne med kulorna(nu menar jag pengar)
och som ska leda det här landet mot framtiden anser sig
ha rätten att generalisera och kategorisera ploppa in oss i
fack där vi ska hålla oss nöjda och glada över skatteavdrag och
inte komma med krav på mer likartade möjligheter för oss alla.

Vårt samhälle påstår sig sträva mot jämställdhet, de som
arbetar i barngrupperna får utbildning i genuskunskap och
titt som tätt blir uppmärksammade på hur olika de behandlar
flickor och pojkar, medan klädaffärer och leksaksaffärer nästan
har olika entréer om du vill handla till en tös eller gosse.
Rosa fluff eller tajt glitter till tjejerna och fräcka monster
och transformers till killarna. Om jag vill köpa ett strykjärn
till en liten kille får han det i en kartong med en söt leende
flickunge på. Och alla lastbilar är förpackade i lådor med tuffa
grabbar i full färd att leka.
Tänk nästa gång på hur Du pratar med en liten bebis i vagnen
eller när Du tar den i Din famn... Det är olika.

Stora grabben eller lilla söta gumman.
Du till och med håller olika, gör olika grimaser.

Ingemar Gentz en, man som åker runt och föreläser om genusforskning
och hur flickor blir som de blir och pojkar blir som de blir,
berättade om ett expriment utfört i USA. En åhörarskara får lysnna
på ett bebisskrik, de blir informerade om att bebisen är en pojke.
De är rörande eniga om den här bebispojken är arg!
En liknande publik fick lyssna på exakt samma bebisskrik men
nu sas det vara en flicka.
Nu var det inte tal om ilska, den här bebisen var
ledsen och behövde tröst... Ja det är så det börjar.
Det är så vi formar våra könsroller.
Stora karlar gråter inte utan tar sig i kragen och ser till
att ta för sig. Medan söta flickor backar lite, väntar på sin tur
och ser till att bli omhändertagna och tröstade.
Samme Gentz säger att vi inte kan se minsta skillnad på ett
ostajlat barn innan det börjar komma i puberteten.
Utan fluff eller pokémon och med en neutral kalufs kan Kajsa vara
Kalle upp i tio-tolvårsåldern utan att Du har en chans att
veta vilket om han/hon behåller kläderna på.
Vem av dem kommer att utbilda sig till målare och vem kommer att
få den högsta lönen.

Du politikern, är det inte du som ska staka ut vägen???

impulser

Japp de är röda...



:-)

Allt Gott
<3

vårdagjämningen.

God morgon!


Det är dagen som vi väntat på rätt länge nu.
I morgon är dagen längre än natten.
Minns Du den där isiga backen där jag inte kunde ta mig upp härom kvällen? Här porlar vattnet likt en vårbäck nerför...


I dag känns det på något vis som om DET håller andan. Som om något ligger i startgroparna och trots att det blåser, min halsduk fladdrar i vinden på promenaden, så är det helt stilla. Allt i andaktig väntan på det som komma skall...


Skatan som tänkte bo här satt så fint och väntade på flera pinnar gissar jag vid bygget. Men den ville inte vara med på kort, skuttade runt mellan grenarna medan jag smög runt på marken. Till sist skrattade hon rått och flög sin kos...


De ihopplogade snöhögarna är smutsiga och fulla med grus.
De smälter ner i de mest fantasifulla skulpturala former.
Ser Du grodan i full färd att ta ett jätteskutt?


Invid husväggen spirar löftet om en nära förestående härlig tid...


Och idag börjar det nya året i Iran...

Allt Gott <3

att få vara etta...

Eller tanken på att vara oumbärlig eller åtminstone den
rätte just där just då eller bara lite behövd
för sitt eget värdes skull.

Jag var den ende i hela vida världen just då klockan
kvart över fem i torsdag morse och...
jag njöt faktiskt lite av det.
Att pina mig iväg full med Alvedon och Bromhexin för att
som enda möjliga person öppna mitt fritidshem :)
Om jag inte hade fixat det??? jorden hade snurrat på men,
det hade blivit besvärligt för flera andra och jag kände
mig nödvändig i det stora hela.
En viktig känsla att vara behövd.
Att få vara Världens bästa!!!

Tänkte på det när jag åkte hem igen för att vila min
sjuka lekamen, att det var bra gjort.
Klappade mig lite på axeln.
Folk brukar säga att;
"det är ingen som tackar en..."
Så jag gjorde det själv:-)

Men, vad läskigt om inte vi skulle lämna luckor
om vi uteblev.
Om det inte skulle märkas om vi plötsligt bara
inte var på plats.
Om någon inte fick det lite lättare bara för att vi
gjorde vårt och gjorde de bra.

Visst tusan är alla världens bästa!!!
Tillåt Dig att njuta av det och tala om för andra
att Du behöver dem, kräv inte av dem att ställa upp men
visa att de påverkar ditt liv, tacka dem för att de finns...
visa vad Dina nära betyder<3
Inte bara var, utan låt andra vara lite oumbärliga ibland.

Imorgon ägnar solen vår norra klothalva mer
tid än den södra.
Om en vecka ställer vi om till sommartid...
Allt Gott <3

Min stora oro...

vad gäller framtiden som är våra barn… Vem bryr sig???
Inte de som har makten idag i alla fall och inte verkar
de ha ork eller intresse av att ta reda på hur saker
och ting blivit som de blivit och bygga vidare med det
vi vet gick bra och förbättra det som vi misslyckats med
hitintills. Årsbudget ett förskräckligt ord i mina öron
som ser så mycket längre...

Vem ska ge vår lilla M bekräftelse på att hon är okej
när hon bara är som hon är? Hjälpa henne upp om hon inte
halvt slår ihjäl sig när hon ramlar, ge henne en kram
om hon inte behöver tröst eller själv kräver en?
Vem ska bekräfta och få hennes vanliga, enkla och
helt grundläggande sociala kunskaper att utvecklas
i en grupp på 24 små med olika behov av olika saker,
men samma behov av ledning, uppmärksamhet och beröm...
Vem av tre pedagogerna?
Tre!!! som kommer att ha fullt upp att ta hand om
blöjor, skrubbsår, hårtestar som hamnat mellan fingrar
och föräldrar som vill prata en stund när de hämtar
och lämnar.
Kan Du tänka dig hur det ser ut i hallen
en duggig höstdag när barngruppen ska ut och leka?
Hur tränar man ett trevligt bordskick? Vem ska hinna
ge lilla M beröm när hon inte spillde ett enda riskorn
just den tuggan? Hur hinner man bara skratta åt en tokig
snurr eller ett galet rim tillsammans?
Vem hinner ge vår lilla M en kram så där bara
för att det är gott...

Jag brottas med dem varje dag, de små goa ungarna
som nu är skolbarn och som på förskolan, i grupper med
betydligt mindre barnantal, fått lära att det enda
sättet att få vuxna att se en är...
att göra det de vuxna anser vara fel och som behöver
rättas till.
Feltillrättning måste alltid komma i första rummet!
På förskolan och i skolan.
Det är fostran! Hur ska de andra föräldrarna kunna
lita på att deras barn är trygga om alla som inte kan
uppföra sig inte får lära sig,
att det måste lära sig att uppföra sig
och någon talar om att de gör fel??? Hur?
Klart att man ska säga ifrån...
Men hur och i vilken mängd?
Jag går kurs i antimobbning nu igen och i det
program vi läser nu står tydligt: 1 tillrättavisning 4 beröm!
Hm, nog krävs det en del om man ska kunna balansera detta:-/
Men det är klart att går.
Men inte med den fördelningen mellan de vuxna och de små.

Jag är orolig. Det handlar om små människors utbildning
i hur vi i vårt samhälle fungerar tillsammans och hur
man fixar framgång för sig själv på bästa sätt.

Visst gör det?
Om utbildning för små människor som ska bli vuxna
och tillsammans föra vårt land, vår värld vidare.
De ska föda nya små barn i kärlek som ska ta över...

Ja, jag vet, jag tänker för mycket...
men det är sån jag är<3.
Men förkylningen lättar, ”gräset” på gården syns igen,
fåglarna sjunger och i helgen är det vårdagjämning...
Livet är fint!

I nya månens sken och med mungiporna ännu pekandes
i skyn efter det glada trallandet i "Så ska det
låta" vill jag önska Dig allt Gott...
<3



En gång kramade tant Lilian Danny.

det där med mat.

Här uppe på mitt berg har vi tappat rutinerna för middagsätande.
Jag är lite ledsen för det men det har blivit så och
det är nog inte så stor chans att vi kan komma in i
det där med "middag på bordet klockan fem",
inga kastruller på bordet och en lugn stund med
maten tillsammans och prat om dagen som gått...

Men jag skulle så gärna vilja det.
Saknar gemenskapen den stunden skapar med den
man bor tillsammans med...

Nu sitter jag här vid köksbordet med min dator
lillaS i storarummet med någon av de "tusen" serier
hon följer på tv'n.

Idag åt vi i alla fall tillsammans.
I soffan framför både tv och dator balancerade vi
våra djupa tallrikar med färska tortelinis med
ricotta och spenat, stekt ägg och den mycket mumsiga
salladen jag tänkte ge Dig receptet på här.

Prova den!


Lilis gröna söndagsblandning

½ liter finhackad Vitkål (idag använde jag spetskål)

En liten klyfta vitlök

1½ msk riven färsk ingefära
Det blir starkt, det går att ta mindre för Dig
som gillar lite mildare smaker.

2 krm chillipuré från tub (den köper jag på coop)

En avokado i kuber.
Skär avokadon i skalet åt båda hållen och skrapa ur den med en sked.

En skvätt solrosolja

En skvätt Vit Balsam
Havssalt och svart eller citronpeppar

Blanda allt i en stor skål ät och njut...

<3 Allt Gott

en repris...

Förra året vid den här tiden skrev jag den här texten om min svåger...
Tänker på livets bräcklighet och tänker på hans familj idag...






Den var lite trång kistan.

Han var så lång och trots att

sjukdomen gjort honom mager

hade den inte berövat honom hans karisma.



Han var så fin i sin vita skjorta, slips och jeans.

Det var "fredagsutstyrseln"

på fredagar var alltid slipsen på.



Men det var inte fredag

och hans liv hade tagit slut.

Det tog slut för tidigt och

endast ett år tog det för cancern

att förvandla min stolta, långa, snygga

och kloka svåger

till en lång, svag och utmärglad man.

46 år blev han och idag är det

tio år sedan vi begravde honom.



Jag är glad att jag tog mod till mig

att gå in och ta farväl.

Att jag fick se hans lugna, sovande

uttryck. Den bilden har jag sparat

tillsammans med alla andra minnen

jag har av honom.



Jag minns inte så mycket av begravningen.

Min systerdotter sjöng från läktaren deras sång,

"Du är det finaste jag vet"

Hon har en så vacker röst

och mina ögon tåras vid minnet.

Min minsta då 7 år och var otröstlig.

Listan på människor som skickat telegram

och pengar till diverse fonder

kändes oändligt lång.



Det var en tidig vårdag.

Solen sken och det droppade från taken.

En liten blåmes satt i en buske

och visslade tröst till oss.



Jag skickade mina barn med min

mor och far och stannade hos min

syster ett par dagar.

Hon hade fått låna en vagn

att köra honom i till krematoriet.

Den var ljus och hade gardiner för fönstren.

Solen sken och den lilla fågeln satt och tittade på

när vi gav oss iväg mot staden.

På något sätt minns jag den resan som ljus.



Jag träffade min svåger en gång till efter detta.

Jag hade ett samtal med två pojkar som hamnat i konflikt

och plötsligt ser jag honom i ögonvrån.

Han sitter intresserat framåtlutad

och vilar hakan i handen.

När jag vänder på huvudet är stolen förstås tom

men jag vet att han var intresserad av hur jag

skulle ha det som pedagog.

Jag gillar tanken att tog sig en sväng för att kolla:-)



Ja, tio år det är en lång tid

och min syster sa härförleden att

hon undrade vad hon gjort av den tiden.

Mycket har hänt de har fått ett litet barnbarn

och ett till är på väg.

Han hade varit värd att få vara med

och min syster och alla vi andra att få ha honom här...

Han hade väl annat att göra.

Hur som helst,

Jan du är fortfarande saknad

*hjärta*

Tack för att du fanns!

För oss som är här...
ett vacker ord, Dagsmeja.

Allt Gott <3

inte mycke alls.

Borde skrivit en blogg.

Men huvudet värker och fantasin tryter... återkommer i morgon!

Allt Gott<3

antar att alla sett det redan

att det kommer mera snö... Vad säger man?




Hurra!!! är fel i alla fall:(

Men om det skulle komma några flingor nu då kan det
bara inte bli liggande. Då måste det töa på en gång!!!
hade det varit första April då hade kunnat
vara ett skämt ju. Men i dag elfte mars...

Och mina vinterskor är slut och det är ett problem.
För jag försökte hitta något att ha nu den här
vinterns sista självande kölddagar.
Vill ju lägga mina pengar på de
fina vårskorna sedan.
I år får man ha färgglatt på fötterna och jag,jag
är svaaag för roliga skor i färg.
Nu var det dock svårt för ett par rosa textilskor
gör sig då inte riktigt i väglaget av idag.

Och snart kommer det snö säger GT...
Rea kunde man kanske handla på tänkte jag men jag
har ju varken 36 eller 42 i storlek.
De skor som finns kvar är kvalitets och
märkesdojorna för tusenlappen.
JAG VILL INTE BETALA SÅ MYCKET!!!
Inte för ett par som ska stoppas undan om senast
tre veckor. Så hittade jag ett par stövlar då...
vårnyhet lite tunna men dock hela och i skinn.
Fin ljusbrun färg. Jag tror faktiskt de hade varit
snygga till brunt, barbent och sommarklänning
till och med. 800... fan, jag gillar inte att
handla till fullpris. Men måste man så måste man.
Expediten ilade ut ett par i min storlek, när jag
skulle prova tog det stopp.
Jäkla vrister...Inget blixtlås och jag
kom inte i:(

Nu vet jag då inte om jag ska ta de fläckiga vita
som är massa år gamla och oknäppbara, de bruna
som ser rätt snygga ut om man inte vet att ena sulan
lossnat och att jag limade fast den igår med
limpistolen på jobbet...
Jag kan ju ta de svarta i mockaimitation
som blev helt genomblöta härom sistens när det
både regnade, snöade och töade om vartannat och
sedan dess har luktat otroligt illa...
Hm, kanske pumpsen?

Ja ja det blir morgondagens bekymmer.

Nu önskar jag Dig Allt Gott
och oss alla att väderlekstjänsten räknat fel...

idag.

Vi skildes åt utanför porten.
Jag kände att jag ville promenera hem och hon ville ta vagnen.
Det är riktigt kallt när solen gått ner men nu märker
man att jordklotet börjar luta åt rätt håll igen.
Efter flera dagar med stråland sol och en hög blå himmel
börjar verkligen livsandarna att vakna till liv i min kropp.
I dag var det inte kväll när jag slutade jobbet som det brukar...
Idag var det fortfarande eftermiddag och jag hade lust
att utnyttja dagen.
Det var ett tag sedan jag hälsade på hemma hos min lilla M.
Det händer massor och hon blir en liten flicka med
så mycket egen karaktär och utstrålning. Tänk när min kaffekopp
var tom tog hon med mig ut i köket och pekade på bryggarn...
påtår skulle mormor väl i alla fall ha <3
Ja, och så manekängade hon för oss i den nya fina koftan med
hatt i vårgrönt som mormorG skickat på posten.
Jag önskar de hade hängt med i "datasvängen" så att jag
kunde skicka bilder enklare till dem.
Nu blir det ju inte av.



Det var inte det lättaste att ta sig fram på gångvägarna.
I tunneln under spårvagnen stod vattnet upp till anklarna
och det var bara att plaska sig igenom.
Blev lite våt om min högra fot faktiskt.
Och gångvägen var isigt knöglig men faktiskt ändå inte så hal...



Hal var där emot backen upp mot berget som jag bor på. Ishal!!!



Det var bara att bege sig in i skogen och försöka gå på skaren.
Det gick så där, trots att ljuset och energin satt igång
förbränningen i min kropp och det som min gamle skottske
vän brukade kalla min "wintercoat" börjar smälta undan kilo
för kilo så trampade jag igenom med jämna mellanrum.

Det är väl inte så bra för formen kanske men idag blir
det sen middag här. Ska stuva spetskålen jag köpte på vägen
och göra några biffar... Det hela kommer att njutas till
Gardells "herre Gud!" här vid datorn för vi delar på oss igen.

DH och lillaS i soffan och mamman med Jonas i köket...

Allt Gott <3

hur det har blivit med oss människor...

Det finns alltid en massa ursäkter.
Det ställs för låga krav och inte alltid arbetar rätt person på rätt plats.
Var i urbutiken i dag, inlockad av stora reaskyltar om en
massa procent nedsatta priser. Tittade runt och insåg att rean var
i stort sett över men det fanns en massa fina
vårnyheter som lös i bonnögona:-)
Jag skulle ju inget ha egenligen om jag inte skulle fyndat men
man vet ju inte.
Men rätt var det var fladdrade det till kapuchongen
när en expedit rusar förbi tränger sig in framför mig
och vrålar: Detta är inte rea!!! Skyltarna här är fel!!!
Det är inte nedsatt detta!!! Ordinarie pris på dessa varorna!!!
Hon slet ner skyltarna och rafsade med sig flera krokar
med halsband och annat glitter och försvann till en annan
del av butiken.
Jag vet inte varför, det finns så många möjliga orsaker:
kanske såg jag fattig ut och inte alls som någon som hade
råd att handla till ordinarie pris trots att jag faktiskt
försökte få reda på vad ett litet glittrigt hjärta med ett par
skimrande pärlor på var sida hade för pris.
Eller så var hon generad att de inte hunnit skylta om under
dagen, tänkte att det skulle bli förskräckligt jobbigt
om jag kom till kassan med en vårnyhet och krävde reapris för den...

Jag vet ju inte.
Det går inte att veta hur andra tänker, vi gissar och
utifrån hur vi själva tänker och våra erfarenheter drar vi
slutsattser om hur andrar resonerar i specifika siituationer.

De där som arbetade i hemtjänsten och fick larm till
en kvinna där de inte kom in. Struntade de verkligen i sitt jobb
och tänkte gôtt nu får vi lugnt och skönt när hon inte kan
öppna för oss. Fattade de verkligen inte att hon var sjuk?

Jag kan bara spekulera och vet att sagan om Peter och vargen
har någon liten verklighetsförannkring.
Man ropar för många gånger innan det verkligen är allvar...
jag bara gissar.

Rubriken i Metro idag om polisen som skickat ut en tonåring
i snön efter en fest vilken sedemera hittats ihjälfrusen.
Varför skriver man det som om polisen är okänslig och slarvig?
De hade blivit kallade till en stökig och våldsam fest,
sett till att den blivit stängd.
Flera hundra personer var där. Vem bär ansvar?

Jag känner en stömning i samhället där vi lever i
något av "låt gå så länge det går" och "det finns alltid
en ursäkt om jag inte hinner eller om det blir lite snett"...

Men ibland så blir det riktigt fel.
En mormor gav en lärare dagens ris som luggat
hennes barnbarn, kvinnan som larmade hemtjänsten
dog så också den fulla oklädda ynglingen.

När det händer hängs vi ut, då är "låtgå" över och ingen
fattar hur illa folk sköter sina jobb...
Då är vi ensamma och ingen står vi dår sida.

Åter igen kommer jag tillbaka till mitt jobb i mina tankar igen.
De små vardagliga rutinerna, att ta ansvör för sina kläder i hallen,
att hålla upp dörren för en kompis och att spola när jag varit på toa...
Respekt och förståelse för att vi alla behöver och är beroende av
varandra, att alla måste dra sitt strå till stacken och
om vi misslyckas så stöttar vi och tröstar...
Det skulle jag vilja lära mina fritisbarn.
Men möts så ofta av tidsbrist och idén att de är så små
vi kan inte ställa krav på dem...
En måndagstanke bara...
Allt Gott<3

Tänkte visa våren.
Den kommer sakta men säkert...


Sov du lilla Videung. Än så är det vinter...


Även om snöhögarna krymper så ligger de djupfrysta lite här och där.


Vägarna är numera snöfria men vattnet som rinner fryser till förädisk glaciäris så fort solen försvinner...


Jag har alltid tyckt om att hacka i isen och liksom hjälpa våren på traven. Leda vattnet nya vägar och se is och snö försvinna....


Det bildas fantastiska iskristaller över det smältande snötäcket.


Ooops :(


Som diamanter skimrar det i solskenet...


Lite färg här hemma piggar upp!

Ja, och mannen i kaféet sa till mig, att semelsesongen är slut
när jag var sugen på en semla efter keramikkursen i dag...
Jag hinner inte med :-)


Allt Gott <3

en resa i tid och rum.

Kyrkan är vacker, vit och upplyst ligger den där ovanför samhället och ser mäktig ut i mörkret. Pendeln rullar in på stationen och jag stiger av och letar mig fram till bussen jag blivit tillsagd att åka. I byggnaden bredvid hållplatsen säljer de kristallkronor nu för tiden. Där gick jag i Lekis som sexåring.

Jag kom att tänka på hur alla ville leka med "negerdockan" vi kallade henne så för att hon var brun och mycket finare än de andra bleka rufsiga dockorna i dockvrån. Jag har vant mig av vid det ordet nu för tiden. Säger chokladbollar om kakor och afrikaner eller färgade om det är viktigt med härkomst när man pratar om människor. Men då, sextionio när lekis fick stänga flera dagar under hösten för stormens skull, hade jag ingen aning om att det skulle vara kränkande för någon. I detta hus visades tecknad film för en krona på söndagarna och hölls disko för barn och unga på fredagarna... Vad snygg jag var i mina vita stretchstövlar och min sjömansklänning:-) Jag kan inte minnas när det förvandlades från lekskola till ungdomsgård men det var här jag tog mina första danslektioner som sjuåring.

Det är mörkt ute... Men det lyser i fönstren runt omkring där bussen glider fram. Där bodde Liselotte. Och där... (Hm, konstigt ändå att de får riva kyrkor.) Metodistkyrkan som hade "GG", "UG" och kören. Mimmis skoaffär som låg intill där mamma hjälpte till ibland och jag fick vara med att se till att skorna passade kunderna. Inte begrep jag då varför de blev så glada när jag sa till den där damen som fick på sig ett par alldeles för stora skor att det var bra att ha lite att växa i.

Vi åker förbi min gamla skola. Där inne fick jag lära mig så mycket. Undrar om min vägg med alla blommorna som teckningslärarna lät mig måla vid svenskasalen finns kvar? Jösses, det är trettio år sedan. Vi passerar idrottshallen och hela centrum bakom. Godisbutiken "Lite av varje" besökte vi ofta. Den stora fina ungdomsgården som jag inte heller har en aning om hur och när den tog över från den gamla men där jag och mina "Sprattlarkompisar" hade våra träningar och många av våra shower:-) Vi sågs igår, nästan alla var där och alla var sig kusligt lika. Människor förändras väldigt lite genom tiden. Vi får olika ekonomiska förutsättningar, olika yrkesroller och olika sociala levnadsförhållanden men hur vi skrattar, pratar och umgås sitter djupare än så.

När jag ska hem igen tar jag en promenerad genom samhället förbi skolan och biblioteket, bamba och över den lilla vägen. Där det varit en skogsdunge ligger nu ett antal villor och jag tror skomakar'ns hus enbart är boningshus nu förtiden. Jag kan fortfarande känna hur det luktade där inne. Läder och cigarrök. Där bodde en flicka, Fia fläsk kallades hon. Vad jag minns var hon inte särskilt tjock, som en vanlig tjej i skolåldern idag. Men hon var inte särskilt trevlig att ha att göra med. Undrar hur hon tänker på oss som bodde runt omkring i dag... Går förbi lekplatsen där vi gungade, lekte rödavita rosen och krig och fred:-) Där bodde Dag min allra första kärlek. Han var fin *hjärta* Min gata där jag bodde mina första år. Husen i radhuslängorna. Då var alla gula och man fick inte måla som man ville, nu har de olika kulörer och burspråk och farstukvistar. "Vår" parkeringsplats... jag ser för mig pappas ljusgröna amazon med registreringsnummer DJG någo'nting... Jag skulle vilja gå hela längan in och uppleva "vårt hus". Men jag har ju tågtiden att passa så, nej! det hinner jag inte. Karins hus på vänster sida och den lilla bäcken porlande precis som den brukade... Och här finns ekdungen kvar precis som den var (det går nog inte att bygga något där för varje vår blev den förvandlad till sjö av översvämmande vatten) och lekplatsen och fotbollsplanen.

När jag bodde här fanns inte tåget, då fick man åka buss in till sta'n. Det är bekvämt med pendeln men på stationen får jag trängas med en massa fulla ungdomar och de är inte riktigt tryggt att stå där... Jag känner mig gammal och orolig.

Tåget tog mig säkert hem... Idag åkte jag till min dotter och dotterdotter för att gå en promenad... plötsligt står jag på en gata, gatan där min familj bodde de tre första månaderna av mitt liv.

Historien gör sig påmind...
Det här är en lite mer än ett år gammal text... Tänkte att det finns några som kanske skulle tycka om att läsa den. Tack igen Kerstin för den kvällen den var verkligen så trevlig!

Allt Gott <3

tö...

Barmark...


(Japp det är jag i kanten)

soppa

Vissa dagar är jag bara så trött när jag kommer hem.
Ibland orkar jag inte ens laga sig någon middag.
Är inte lillaS hemma så kan det bli lite si och så
med maten för storaLilis. Igår blev det bara några
mumsiga avokadomackor med chilli och tomat.
Det täcker ju i stort sätt behovet av näringsämnen
tänker jag. Men idag, när det är så in i vassen iskallt
igen och marken förvandlats till skridskobana, ville jag
ha något varm och gott när jag kom hem.
Flickorna samlats för att se DH som de brukar och
lämnat mamman ensam hemma...

Soppa är en favvo när det ska gå fort och inte bli
så mycket söl och disk.
Champinjonsoppa blev det idag med lite special förstås.

Jag köper ofta en påse djuprysta champinjoner
det är bra att ha hemma.
De behöver fräsa ur sig vätskan en bra stund innan
man ska laga till dem, men sedan är de
väldigt goda tycker jag.

I min soppa idag hamnade

vilök

jalapeñosås

grädde

en klick jordnötsmör
Förutom bujong och olivolja...
Jag redde den en aning med vetemjöl och åt en
macka med god mjukost av soja kryddad med
vitlök och persilja. (pussas har jag ju inte tänkt så :-))

En god dag trots en massa att "ta tag i"
och forskare på besök.
Och nu mår magen toppen.

Allt gott <3

en gammal text

Jag kom att tänka på en blogg från tidigare när
jag skrev den där om vänner härom dagen...
Det kan tänkas att det kommer mer gammal skåpmat
här för en del som jag skrev lever i mina tankar ännu.

Hon sa, att vi tänker 99% gammalt varje dag, Mia Thörnblom.
Det ligger något i det...

Vi talade om kärlek idag, jag och min kära kollega.

-Vad är kärlek Lilis? frågade han.

-Jag är femtiotvå år och jag vet fortfarande inte vad det är...

Jag fick det inte av mina föräldrar, med min bror bråkade jag mest, träffade två olika kvinnor och gjorde barn...(han sa så) Men var det kärlek? Jag tror inte det, sa han

Han berättade att han har bekanta som funnit sina fruar i andra länder gift sig och fått servicen en hustru ger... (Herre Gud tänker jag det är 2009!) Men det är inget för min kollega.

Han berättade att han vill ha någon som utmanar hans tankar. Som han kan diskutera och uppleva saker tillsammans med. Att hans förhållande nu var helt okej men att han inte ville kalla det för kärlek...


Jag sa inte så mycket jag...


Men jag tänker.

Man måste vara hel för att älska.

Kärleken kan aldrig fylla det tomrum jag har i mig.

Han kan få mig att känna mig hel, stark och vacker.

Men jag måste på något vis veta att det är jag som är det och inte han som gör mig sådan. Annars tar jag mer än jag ger i kärleksförhållandet och det utarmas...

Det är en balans.

En våg.

Man bär varandra genom svårigheterna.

Bär och låter sig bli buren.


När man älskar så finns han i tanken hela tiden

och hjärtat slår ett extraslag när man kommer på det.


När man älskar vill man undersöka allt om honom.

Hans tankar och erfarenheter.

Vilka är hans aversioner och ilskor?

Lära sig allt om hans njutningar och laster.


Den blinda förälskelsen ser inga fel och brister

och kärleken har överseende med dem.



Jag vet vad jag vill att kärlek ska vara.

Idag lyssnade jag på min kollega

och berättade för Dig. :-)



En dag...

Så skrev jag då och ännu är det mitt synsätt... 100%