glädjefnatt.

Kom just från affären.
Hinner egentligen inte skriva men jag tycker att
det var en så go morgon där ute...

Gruset är uppsopat.
Ja nära på allt i alla fall, de höll på precis utanför min
port när jag kom upp för alla backarna. En liten sopmaskin,
en gubbe med blåsmojäng som blåste ihop högar och en
jättebil som hade lyckts köra djupa hjulspår i gräset...

Fåglarna sjunger och himlen är blå.

Det var ganska så folktomt när jag begav mig hemifrån
och lite kyligt i luften.
Knopparna på träden slår ut när som helst, det är ljusgröna
spestgardiner hängda över björkarna på kyrkogården och
alla gravar prydda med de gulaste påskliljor.

Mot en lyktstolpe stod en tidig motionär
och stretchade ut sina vader.

Den söta flickan i kassan log och önskade
en fin dag i det vackra vädret.

Ja det är en fin daq så bli nu inte sittande
och missa vårens glädjefnatt...

Kram och Allt Gott
<3

dikten som jag tänkte på.

Man vill bli älskad

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inge människorna någon slags känsla,
själen ryser inför tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.
(Hjalmar Söderberg 1905)



Hur fyller vi själens tomrum hos varandra???
Ser du dina barn, din man/kvinna och dina medmänniskor...
Går vi genom livet i vår bubbla tills någon lyckas
spräcka den? Hur gör de då?

Vem bryr sig tillräckligt mycket om mig
för att söka min kärlek eller mitt förakt?

förvirring.

Idag var det meningen att jag skulle på kurs.
Klockan fem trodde jag att det var men när jag kom dit så var det ingen där...
Kollegan min skulle inte dit för han hade inte blivit färdig med steg två.
Hm, det har ju inte jag heller.
Och handledaren hade visst varit sjuk och flera väntade på
godkänt för att få gå vidare.

Okej, tänkte jag när jag stod där i min ensamhet efter språngmarchen
till datasalen på nya skolan, det är klart att jag var sen som vanligt.
Nu har de ställt in! och eftersom jag inte är med på lärarpersonalens
infomöten (vi på fritis har ju våra barn då) tänkte jag att informationen
inte nått fram till mig den här gången...
Jag beslöt att åka hem jag var ändå så trött så trött.
På bussen kom smset... "men tjejen det börjar ju sex!"
Hahaha då sket jag i det åkte hem och i kylen stod...



Nu har jag sovit en timma och huvudet är lite långsamt.
Jag behöver vila...

Allt Gott
<3

lugn och ro.

Jag hade en idé om vad jag skulle skriva, lite fint från jobbet
idag skulle det bli, men jag kom ur stämning om man säger så…
jäklar vad arg jag fortfarande är trots runda till Ica.
(köpte både mjölk och tandkräm och pantade lite gamla flaskor)
Jag kom hem med en stor chokladkaka med nötter och nu ska jag prova
att hitta känslan igen… texten kanske kan hjälpa mig för den handlar
om min sköna stund med avslappning för mina små ettor…

Vi rullar ner gardinerna och lägger oss platt på golvet.
Lite filtar och kuddar och plingplongmusik.

Avslappningen har jag lagt in för att öka barnens möjlighet att
hantera stress, lära känna sin kropp och hur musklerna känns när
de är spända och avspända.
Jag vill stimulera deras fantasi, empati och intresse för varandra
därför lägger jag upp det som jag gör. Vecka efter vecka med lite
olika innehåll isjälva upplevelsen i avslappningsstunden…

Följ med på en stunds villa, som vi kallar det…

Ligg på rygg med fötterna bredvid varandra, de får inte ligga i kors.
Placera händerna på magen och känn hur luften Du andas in gör magen
rund som en ballong och hur platt den blir när den använda luften
sipprar ut igen.
Koncentrera Dig en stund på hur magen rör sig när Du andas och stäng
ögonen…
Nu ska Du knipa med Dina tår. Kniiiip och spreta med dem åt alla håll,
låt tårna vila, spänn dina ben, vaderna, låren och rumpan
spänn verkligen stenhårt… slappna av och låt benen falla ut lite åt sidan
och känn hur tunga de är mot golvet.
Tryck hela stora ryggenn ner i golvet så att den blir aldeles
platt och slappna av.
Dra upp axlarna mot öronen håll dem där en stund sedan lyfter Du
dem mot taket innan Du låter dem långsamt falla tillbaka mot golvet…
Känner Du magens rörelse fortfarande?

... Tystnad och plingplongmusikens stilla plingande...

Mmm, nu ska Du knyta nävarna… Knyt, knyt, knyt… och spreta
med fingrarna åt alla håll och sträck armarna utefter sidan och
gör dem raka som glasspinnar.
Låt armarna och händerna vila vid sidan av dig handflatorna är
vända mot taket du känner hur tunga dina armar är mot golvet…
hur ryggen och benen vilar för sig och hur magen
rör sig i takt med dina andetag…
Slappna av i nacken, i hårbotten i öronen och pannan och näsan.
I tungan och kinderna, halsen bröstkorgen och i magen…

Dina lungor ser till att varenda muskel får syre genom blodet
som Ditt hjärta pumpar runt i kroppen.
Blodet hämtar näring också i magen från lunchen
och frukosten Du ätit idag…

Musik och stilla andetag fyller rummet.
Några barn tittar upp men blundar igen…
någon prasslar med ett byxben…

Idag är Du på en liten väg i skogen i Din fantasi…
Det är en vacker skog, solen skiner genom grenarna och Du
känner Dig lugn och trygg.
Du har en present med dig som Du tänkt ge till någon Du gillar
mycket och Du har lagt ner mycket arbete på att göra ett
riktigt vackert paket.
Plötsligt är det något som står i vägen för Dig…
Men det är ju inga bekymmer för Dig heller…
Du klara vad som helst så du tar dig så klart förbi hindret.
Och fortsätter glatt genom skogen. Ja, Du är faktiskt så glad
att Du gnolar på en sång som du gillar…

Nu får barnen vara lite i sina skogar och musiken går…

Nu ska vi ta oss tillbaka till vår skola och jag vill att Du
fortsätter blunda tills jag säger att det är okej att titta igen…
Rör på Dina tår.. rör på fingrarna och på benen och armarna…
Sträck på Dig så du blir lång som Rs stavhopparstav och rulla
ihop Dig till en liiiiten boll…
Sträck armarna mot taket och ut åt sidorna… gnugga handflatorna
så att de blir riktigt varma och klappa Ditt ansikte och Dina
öron med de varma händerna,
skrynkla ihop hela ansiktet och gör ett riktigt stort och soligt leende…
Sätt Dig upp… öppna ögonen.

Glada ansikten, förväntans fulla att berätta om dinosaurierna som
stod i vägen och benen som kapades på dem för att komma fram med
det hjärtiga paketet till en bortgången släkting.
Eller den jättestora blomman som hoppades över med enormt skutt
så att bästa kompisen kunde få det randiga paketet…
någon hindrades av en elefant men det var enkelt för honom att ta
sig mellan benen på den.

Idag fick innehållet i paketet bli vars och ens hemlighet…
man behöver träna på att inte alltid säga allt också:-)

Den här stunden hoppas jag vara början på att skaffa sig
verktyg för barnen att lättare hantera uppväxten och det stressiga
vuxenlivet... och samtalen kring vad de ser i sina huvuden önskar jag
ger dem förståelse för hur olika vi kan tänka och det ändå är ”rätt”

Allt Gott
<3

Lite mer ledsen än arg nu...

en riktigt härlig...

...lördag.
I går gjorde vi stan jag och en av de äldre vänner som jag har...
ja hon är väl inte så gammal alltså men vi har kännt varandra
ett bra tag nu. Vi hann prova kläder, skratta, äta skaldjursallad,
hälsa på en av mina döttrar som, visade det sig, bestämt träff med
min kompis dotter samma kväll. Det är så roligt att de håller kontakten
trots att åren går och liven deras inte alltid utvecklas åt samma håll...

På bion tänkte vi fika men när vi fick syn på baren så
lockade ett glas vin betydligt mer en kaffe.
Så fick vi våra 3Dbrillor och filmen skulle till att börja börja.
Bredvid mig satt ett par med negativa åsikter om det mesta,
som tur var så hade jag dövörat mot vännen min så jag kunde be
henne byta plats ifall vi skulle behöva viska till varandra.
Jag är så van att vrida rätt öra mot den som pratar ibland har
det nästan resulterat i pussar med i stort sett främande personer.
Istället för de gnälliga hamnade jag då bredvid en ung kille med
bekymmer med blåsan... Tre gånger under filmen
var han uppe och sprang stackarn.

Jag blev betagen av skönheten och tekniken...
Förundras över att mänskligt skönhetsideal applicerats på dessa
Pandorabor, ja förutom svansen då kanske men hade vi svans
vi homosapiens hade nog en sån varit idealet...
Naturen var helt fantastisk och pengar hade inte sparats
på effekterna, det brakade och smällde och blixtrade och dundrade...
folk dog åt alla håll och kanter. Jag vill helst slippa se sånt.
Ja vi satt där i dryga två och en halv timme och skruvade på oss
och sedan bar det av vidare i lördagen
åt olika håll i den blåsiga blåsten.

Tack goaste och pratvänligaste vännen
för den skojiga och alldeles för korta dagen.



Filmen var väl så där...
men vi var i alla fall skitsnygga :-)
Allt Gott
<3

förebilder.

Jag är så trött på att läsa om dessa brottslingar…
Hur de stulit, styckat, planerat, gömt och glömt.
Jag är så trött på att läsa om alla offer…
Hur de utsatts, hörts i telefoner , plågats och pinats.
Hur deras liv raserats av känslokalla, små förkrympta själar,
som inte lärt sig respekt för medmänniskor och deras egendom.

Var är hjältarna?
Dem vi ska applådera, ge medalj och döpa våra barn efter?
Jo, jag hörde om Amanda där i Bjästa. Hon var i ropet några
dagar, fick vara i radio och suflerades så fint av sin mamma :-)
Hon fick grupper på Facebook och insändarstöd i tidningarna.
Men nu då?
Och vad sa Linnea, det hette hon väl?, var hon nöjd med stödet?
Blev något bättre och lättare för att Amanda fanns där som stöd?
Vann Amanda något på sin bragd?

Varför får man inte läsa om hjältarna i evinnerliga tider?
liksom vi får oss till livs Tomas kvick, Clark Olofsson och
Jacky Arklöw i tid och otid.

Familjer och barndomsvänner, blomhögar och gamla lärarinnor…
offren och förövarna ska synas i sömmarna i åratal.
Om det blev möjligt att bli känd för att man satte sitt
busschaufförsjobb på spel för att ge sig ur bussen för att
stoppa ett bråk… Eller fånga en pojke som faller från ett höghus.
Det blir notiser i kanten på nån tidningssida den dagen medaljen
delas ut och sedan glöms det bort.

Människor vill ha uppmärksamhet och bekräftelse.
Vi vill ha förebilder och någon att se upp till.
Ge oss hjältar med civilkurage och se till att hylla dem
som hyllas bör.

Det är väl igen så att det är jobbet som inspirerar till text…
men vem ska jag peka på och säga; Du kan bli som honom, Oskar!!! Bara du vill och försöker.
Vem?

(Och idag satt Madde med cigg på expressen:( )

Hur som helst Lite Gott <3

Idag var det en härlig vårdag ochjag fick finbesök Träna på trappgåning är en stor grej när man snart är ett och ett halvt!

Men när M sov passade vi stora på att besöka Lejonet och Björnen och njuta en underbart god glass i solskenet...
Japp

Allt gott
<3

att roa sig en stund.

I skogen finns de mest förvånande ting...
Idag gick vi på safari för att räkna in några påskgrejer.

Solen sken och koltrasten sjöng för oss.

I ett buskage satt en envetet sitsuande talgoxe.
Tänk att även fåglar blir lata och använder ett enklare språk nu för tiden...

Ibland tappade vi fokus. Kul hade vi ändå...

Ja, solen den värmde men vinden var riktigt kylig.
Det är då bra tycker jag att det alltid finns lite kvar att se fram emot...

Innan vi hunnit fatta det har allt grus sopats upp och vårvärmen
tvingat av oss de varma jackorna.

Vi får njuta av grönska och blomster en öl kanske på en uteservering.

Man får alltid vara vaken för det oväntade... klart att det går att finna fördelar med det mesta bara man är beredd att tänka om...

Allt gott <3

...livet just nu.

Det är så gott.
Det här är min bästa tid på året.
Ljuset, luften och människorna man möter...
Allt andas nystart och nyfikenhet på vad som komma ska.
Jag kom just in från en härlig promenad med mina stavar
och med mig har jag de vackraste bilder av
smältande is på sjön, lysande grönt blåbärsris i fjolårets
vissnade gräs, hundar i alla de storlekar och människor av
alla modeller i sällskap med familjen eller på första dejten,
björkar med stigande sav och kvistar skiftande i lila, i mitt
minne, allt kryddat med ett fågelkvitter för att höja
endorfinhalten ett snäpp.
En liten sten i skon och ett skoskav
är väl inte det roligaste men den förväntade träningsvärken
i gluteus maximus och åtsramningen av tricepsarna kommer jag
att glädjas över. Jag tänker inte lyda bartenderns råd att äta
upp mig och skaffa en seriös man(:-) Hahaha jag blev både
lite smickrad och förvånad över uttalandet att jag (snart 50)
bara skulle råka ut för män av typen en dålig bekantskap jag hade
för ett par år sedan om jag fortsatte leva i
en kropp som såg ut som en 20årings...)
Trivs med mig och önskar bara bort kanske två till av kilona
som varje vinter smyger sig på...

Idag är jag bjuden på middag hos vänner sedan många år.
Ja, det underligt det där med att vissa liksom finns kvar
i ens hjärta även om man aldrig ses.
Härligt när möjligheter bjuds att ses igen<3

Och igår var mina fina flickor och några i den
utökade familjen här. Kan man annat än glädjas över väl
livet artar sig för dem. Och lilla Moa hon tycke vi var pest
när vi satte oss att äta av den goda påskmaten, kan man kanske förstå...
det är så mycket roligare att leka ju. Nu är det bara några dagar
till hon får hem sin mamma igen.

Så vad kan man önska mer???
Kanske ett erbjudande om ett jobb där jag mer känner
att det jag gör, gör någon nytta...
Men ännu är det en dag kvar av påskledigheten...
en dag att njuta!

<3
Allt Gott

att beskåda en vår i antågande.

Allt Gott...
<3