året som gick.

Och det som är i antågande.
Vart har jag kommit? Vad vill jag nu då?

Tycker det där jag tänkte inför förra nyår att jag ville träffa någon varje helg har fallit väl ut... Fortsätter så :-)

Och hur springer tankarna inför 2011???
Någon som satte prägel på mitt liv tidigt var Pollyanna i en bok min mamma läste högt för mig soliga dagar på klippan i mitt paradis vid havet... Pollyannas liv var inte enkelt, har för mig hon var föräldralös och levde tillsammans med någon äldre manlig släkting. De hade en lek för sig som jag beundrade henne för... "VaraGladLeken" Det dök upp svårigheter och de hjälptes åt
att tänka ut något bra i alla situationer.

Jag var imponerad av sånt redan då. Och jag tror att jag tagit mig fram dit jag är genom min förmåga att se att det är förskräckligt tufft men ändå, att delar i eländet också bidrar med något gott.

Vill kunna inspirera alla surpuppur som hellre bygger vindskydd än lära sig flyga i stormen.

Det finns ett dilemma eftersom jag tycker det är svårt att ge vare sig det
är saker eller uppmuntran. Jag känner mig påflugen och jobbig. Rent av arg och dominant... Fast det då inte alls var tanken.
Det är väl det att det är lika jobbigt att få. Beröm som materiella gåvor.
Varför får jag? Är jag värd? Måste jag ge igen och bjuda tillbaka?

Jag får väldigt mycket... Kärlek, saker och omtanke och
känner mig ofta obekväm med det.
Vill hitta tryggheten och tilliten, mitt jobb!

Det blir projektet för 2011.
Ge och Ta emot.

Får se hur jag ska närma mig det arbetet och hoppas få hjälp av medmänniskorna.

Är jag jobbig och påträngande så får jag göra det till andras bekymmer om de inte låter mig veta. Och tycker de inte om mina tips, uppmuntringar eller små presenter... vems problem? Jag har ju alltid kunnat bäst själv, ska bli bättre på att lyssna, värdera, använda eller förkasta precis som jag önskar att andra gör...

Jag ger inte för att få, så då hoppas jag inte att jag får för att någon vill ha. Och ger någon mig och jag inte ger igen... vems problem?

Hjärtat ska få styra tänker jag... Tror det vet.

Så mina vänner... 2011 Ge och Ta!

Allt Gott
<3

vad det är vi säger.

-Hur står det till?
-Tackar som frågar...
Tänk om man skulle få en redogörelse över läget.

Jag säger då det.

Under december:
God Jul och Gott Nytt År!

Dagarna innan julafton och på självaste Dopparedagen:
God Jul!

Juldagarna:
God Fortsättning...

När det närmar sig Nyårsafton:
Gott Slut!

På Tolvslaget:
Gott Nytt År!

-Varsågoda! Nu hoppas jag att det ska smaka...
Och sedan sitta där och kritisera sin kokonst. "Det är för salt, för mycket kokt eller för lite". Ta nu mer av min äckliga mat! är det som om de säger.

Men de går väl bara med håven som man säger...

-Ser jag tjock ut i den här? Vad svarar han på det? Det blir fel vad han än säger...
Vi vill väl alla var vackra i Hans eller Hennes ögon.

Lite är ett lite av ett modeord tror jag allt.

Igår var alla plagg jag kände på lite fina...
Till slut ville jag bita mig själv i tungan varje gång men
det ramlade ut ett lite nästa gång också :-)
Det är ju det jag säger,lite till exempel, som jag vet.
Men har vi inte alla favoritord eller uttryck som vi använder men inte är medvetna om. Minns när min kusin började varenda mening med i och för sig. Det var det enda jag hörde till sist, liksom en annan dam som skulle hålla tal och förstärkte frekvent med i alla fulla fall( Hon heter I alla fulla fall fortfarande när jag ibland ser henne på bussen.)

Jag har en arbetskamrat som slutar telefonsamtal med med det gör vi...
det jag har sagt innan stämmer oftast dåligt...
Jag borde säga vi hörs senare eller nåt.

Men det är ju bara en fras, som så mycket annat som kommer ut utan att vi har en tanke på vad det egentligen innebär.

Ja ja

Då säger vi så!

Allt Gott <3

att vaderna också...

kan göra så att ett par reajeans känns för små.

Men vad gör det?
En härlig eftermiddag och kväll ligger bakom.
REAknuffande, gnäll på folks slapphet och lite butiksarbete med att hjälpa de stackars expediterna att hänga upp något av det slarviga kunder(?) slängt på golvet, sushi med tång och allt,inköp, efter nogrannt övervägande, av två par jeans vilka det ena paret är snäppet kort och det andra inte gick över mina kurviga vader
väns inköp av snygg lila väska och insikten att coops samarbete med KappAhl upphört och enligt kassadamen inte varit relevant på ett bra tag...

Vin ----> bio och Änglagård. Alla Sveriges skådespelare på en gång och visst logs och fnissades det till och med så rann en liten tår någon gång men ofta kom också tanken att detta var en himla seeeeg film.

Hur som helst...


Du skulle ha köpt den där mössan!

Allt Gott
<3

en dag emellan

när det känns som om man är ensamast i hela världen. Den enda vakna när klockan ringt alla gånger och mörkret tränger på utifrån. Det är bara att gå upp och ut i den femtongradiga Göteborgskylan...

Det finns i alla fall sittplats på vagnen.

mellandagar...

...som egenligen inte finns.
När tiden liksom stannat i väntan på det som
komma ska och i minnet av som var.
Nu och här är inget...

hur det kanske såg ut.

Det var inte så kallt i morse. Men mörkt.
Sista dagen i skolan på hösterminen och ett långt jullov väntar.
Jag kom i tid och när det ringde in sa fröken att vi skulle gå raka
vägen till idrottshallen.

Alla de andra ettorna var där också och småpluttarna i förskoleklassen,
"nollan" säger en del men det är faktiskt inga nollor som
går där, tycker jag och en av fröknarna på skolan.

Alla hängde av sig i omklädningsrummet och ställde de snöiga
skorna på rader utanför bänken man inte får gå innaför med skor på.
Så fick vi gå in i gymnastiksalen. Jag och några kompisar ville rusa in som vi brukar men blev stoppade på tröskeln av en vuxen...
Det var tur för i salen var det sig inte riktigt likt heller.

Det var släckt i taket, en avdventsstake stod på en bänk och mitt på
golvet stod en pytteliten julgran.
Det var lampor som lös i grannen och ljusstaken var också tänd.

Fröknarna sa att vi skulle sitta i ring runt granen och det var
många som väsnades och skrattade och en såg en tomte som klättrat
upp men fröken sa att det väl bara var lite kläder som någon hade glömt.
(Hon ser väääldigt dåligt den fröken, kan jag säga)

Det pinglade till och vi förstod att vi skulle vara knäpptysta.

Så vi var knäpptysta. Från redskasrummet och bakifrån några sådana
där men klättrar på kom sång.
Midnatt råder tyst det är i huset...
Det var några av barnen som inte kunde låta bli att sjunga med
och det lät riktigt fint, så jag sjöng jag också.

Så smög det fram två magistrar och en fröken ur vrårna och
började skutta runt som tokar.
Det var som de ville att vi skulle göra, då för länge sedan när
jag gick på dagis. De låtsades äta och dansa och höll på, men trots
att det var vuxna som löjlade sig verkade de inte skämmas alls och
vi blev faktiskt glada att de ville uppträda lite för oss.

Så berättade de om att granen kom från Tyskland för en väldans
massa år sedan men de sa inte hur den kom.
De röda kulorna skulle föreställa äpplen, glittret frost och
stjärnan påminna om... ja nån stad eller land jag minns inte nu.
Och tomten var också Tysk fast i Sverige var han grå och gillade gröt.
Han var vaken och det låg snö på taken.

Sedan blev det dans runt den pyttelilla granen och jag gillade
Prästens lilla kråka bäst. Ofta när man dansar den brukar de tuffa
dra och slita så man ramlar och axlarna gör jätteont. Men idag sjöng
fröknen väldigt långsamt och det gick bra! Jag ramlade inte alls.
Inte rektorn heller. Hon dansade förresten riktigt bra tycker jag.

Och raketen ekade iväg mot rymden med hela höstterminen och
sedan såg vi film och fick hamburgare...

I övermorgon kommer tomten, ända från Tyskland för han är röd och
inte grå. Hoppas jag får den där snygga tröjan jag önskat mig... och
nya bayblade, en bana att köra på kanske.

God Jul!!!

Men jag längtar redan lite till vårterminen och alla kompisar och vuxna på min skola...


Tänk om det var så det såg ut, då vore jag en lycklig fröken...

Allt Gott
<3

julstämningen som inte riktigt infann sig.

Trots fantastiska Göteborgs Wind Orkester
och sångare med gung och tryck, barn med änglaröster och
en fullsatt kyrka blev jag inte berörd som jag hade önskat.

Jo då, tårarna rann allt över när Eva-Lotta Olsson tog i,
i O Helga Natt och jag gungade glatt med när Niklas Andersson
sjöng Santa Claus Is Coming To Town.

Jag fascinerades av dirigentens förmåga att få musiken att
växa sig betydligt större än utrymmet i Domkyrna och hur
små, små nyanser fick nackhåren att resa sig.

Barnen frå Brunnsbos musikkklasser sjöng vackert i stämmor
och jag rördes av de späda stämmorna.

Men på det stora hela är jag nog mer en allsångsmänniska som
vill sjunga med och inte är så noga med tekniken om inlevelsen är den rätta...


Kungsgatan


Det är verkligen iskallt ute ikväll, månen är full och har Du tur kan Du se den förmörkas i morgon bitti strax innan nio...



Allt Gott
<3

en jul för länge sedan...

när vi packat Pärlan, min bror och jag, för att fira julen norr ut.
Kanske skulle vi få syn på tomten också. Det började redan när vi närmades oss byn i vår bil fylld med overaller, ungar och klappar.
Det skymtade tassande och tippande figurer mellan granarna och spänningen steg inför att träffa moster, morbror ooch kusiner. Middagen stod på bordet och juleljusen brann i stugan när vi svängde upp på gårdsplanen mellan de perfekt upplagda snövallarna. Jag tycker det är snyggt med skottade gångvägar och är så besviiken på snösvängen här i min stad som inte tar till vara möjligheten att försköna stan, utan istället skyfflar upp lite oregelbundna högar kors och tvärs så att man faktiskt kan undra om plogföraren varit riktigt nykter.

Vi spelade spel och fikade och mös och så kom Julaftonen.
Gröt och Doppigrytan, sill och Jansson. Kalle Anka och sista avsnittet av kalendern och det konstiga att vi kände oss iaktagna från trädgården emellanåt. Visst var det en lykta som skymtade bakom stenpartiet där ute???

Äntligen gick min svåger iväg för att köpa tidningen och en av töserna andades ut.

Nu skulle äntligen strax Tomten komma!

Det tog ju inte lång stund alls innan det bultade på dörren.
-Hahaha sa kaxiga tösen.
-Hej Jan!
-Men jag heter inte Jan, sa Tomten samtidigt
som morbror Jan kom tillbaka, utan tidning.
Tänk att de inte lärt sig gubbarna genom åren att kiosken är stängd på Julafton.

Vi fick se en snopen tös, ett gott skratt och ett fint minne.







Tänk att han kom den riktiga tomten den där Julaftonen i Ytterhogdal...

Allt Gott
<3

lappen...

... som sitter nere i svalen.
Det är inte en arg lapp från någon av mina grannar.
Det är en fostrande lapp från hyresvärden genom vår områdesansvarige. Det förekommer oljud i min svale. Oljud? Ja, antagligen hög musik eller nåt.

Jag vet inte om det är jag som stör. Jag har haft bekymmer med min tvättmaskin men nu står den stadigt och skramlar inte alls när den centrifugerar längre. Jag fick hjälp att ställa om fötterna och så var den saken biff. Men innan dess har jag inte kunnat tvätta alla tider jag har velat. Jag har försökt mitt på dagen och jag hängde på maskinen, packat den så jämnt det gick och så vidare.
Men ändå lät den och störde mina grannar.
En av dem kom fram och bad skärpa mig och tänka på grannsämjan.
Det är just det jag funderar över.
I min tysta svale är det någon som blir störd av något som jag inte hör.
Någon som blir så störd att den vänder sig till värden.
Då har de väl redan pratat med dem som har störande ljud för sig? Och trots detta fortfarande känner sig störd av oljuden jag inte hör...
Och värden måste ju se väldigt allvarligt på klagomålen
om man sätter upp lappar om oväsendet i svalen?

Jag bor i ett hyreshus och förväntar mig att mina grannar lever ett vanligt liv. Blir inte förvånad om de har fest eller sjunger högt någon gång för att de bara känner för det.
Men jag vill inte vara en som stör och hoppas
verkligen att om någon skulle reta sig på mitt leverne tar det med mig
så jag kan förklara eller rent av sluta störa:-)

<3
Allt Gott

parallellslalom

jag är ledsen att det blev så där med killen, sa han och gick av bussen.

En engagerad farsa till tonårsdotter stod för underhållningen när jag rullade uppför backarna hemåt. Hon ville festa och försökte med den ena valsen efter den andra och för varje gång en lögn sprack så hårdnade rösten i "du kommer hem".

De var visst skillda också, föräldrarna, och mamman behövde också informeras och hon verkade inte helt stå bakom hans åsikter...
Ibland blir det extra tydligt varför man valt att dela på sig och göra sitt bästa på var sitt håll för de gemensamma barnen.

Hon var på hemväg och något hade kört ihop sig med nån kille och pappa var uppriktigt ledsen för det. Han ringde en extra gång enkom för att berätta att han var ledsen för det där med killen, som han sa. Jag fick en klump i halsen, blev rörd av ärligheten i tonfallet.

Det är bra med oveliga föräldrar som står kvar och visar att lögner och dribbel inte tar en någonstans åt det hållet man vill färdas. Ärlighet och raka puckar, förhandlingar och förståelse blir en grogrund för en positiv utveckling i vuxenlivet... Tänker jag, jag som just hemkommen från ett par timmar med en av döttrarna med vin och prat, väl minns hennes trixande och halvljugande för att få ett par timmar till i kompisarnas närhet, en stund till för att alkoholdoften och röklukten skulle lägga sig. Att vara tonåring är ingen lek och att vara den som styr så gott det går inte heller.
Till en stark och trygg pappa på bussen: Stå på dig!!!

<3

Allt Gott

en lång och innehållsrik dag.

Min Wildfire spelar sin vackra melodi redan halv fem...
Nej jag kom inte isäng så särdeles tidigt igår men det är lågprio på tidigt sänggående i mitt liv... Jag har saker att göra på vaken tid så man får bita i det sura äpplet och se sanningen i vitögat i arla morgontimma. Som i dag lagt till mörkret, dimma, droppar, storm och som jag märkte när jag stapplade ut en knapp halvtimme senare, ishalka.
Jag tycker svallis är
ett vackert ord men svårt att gå på.

De hade ställt in de två första bussarna så jag fick stå en halvtimma
från kvart över fem och vänta på att ens komma från berget här i morse.

Tack du Frippelino för att du bidde extakt lika sen så vi
kunde vänta tillsammans. Delad väntan är betydligt mindre trist.
Det slutade med en stressad pappa, en glad pojke och en
frusen lärarstudent som pustade ut när jag äntligen, fyrtio minuter
sen ångade... skyndade... eller stapplade mycket fult och bredbent över
den glashala skolgården.

När vi kom in i bamba var det så fint ordnat redan till lunchen fast
klockan just passerat sju... Dukar och ljus på borden.
Ja, utom frukostbordet då som var sig väldigt likt.
Liksom maten, mannagrynsgröt och macka.
Lunchen däremot skulle ni ha sett!!! Sicket julbord fantastiskt.
Vegetariska sillinläggningar, vanliga sillar, skinka, Janson, lax,
korvar, allt vad man förväntar sig och till sist risalamalta med saftsås...

Underbart, Tack goa Bambatanter. Det var värt kassen med bröd och pålägg
som vi fick med oss till fritis eftersom våra barn fick ett riktigt
lugnt och mysigt mellanmål. Och ni fick diska i lugn och ro :-)

Snabbkolor och fläthjärtan och det nya memoryspelet som vi håller på att tillverka... Lämnade mitt i, strax efter att min lille sjuårige pojkvän
gått till sin eftermiddagsidrott... tolv kramar om dagen får dig att må
gott och utvecklas, av honom får jag nog hundratolv och så mycket snälla
ord som jag kan önska mig.

En kram slutade bekantskapen med med kvinnan på 7an också.
Vi kände bara för det och hennes ord "Vi kanske ses på Tv" ekade
en bra stund. Ibland öppnar sig himlen och kontakt skapas som om man
alltid kännt varandra, fast man just mötts.
Jag hoppas Du blir snart frisk!!!

Väl hemma har jag pillat lite med mitt Pim och nu börjar ögonen vilja
falla ihop så jag säger god natt och tackar för en riktigt fin och
härlig dag...

Allt Gott

nattaludd

vem?
Vem satte gränserna för det Du tycker du kan göra idag?
Vem gav dig utrymmet Du har att leva i?
Hur formades Din tro på dina förmågor och tilliten att
pröva tills Du faktiskt lyckades?

Hur kom det sig att Du förstod att visst inte alls var ämnat
för Dig att ägna Dig åt och att Du verkligen hade fallenhet för annat?

Är vi färdiga nu när vi snart är femtio och står på ålderstrappans topp?
Ska vi vara som vi är resten eller kommer vi att få veta mer om oss
själva och förändras? Vilka ska då i så fall vara våra läromästare?

Tack kära människor omkring mig som jag mött och som betytt att jag
blivit till den jag är idag...
Jag ska då inte säga att jag lärt mig vara nöjd med alla mina små egenheter men Ni som lärde mig missnöjet är förlåtna...
jag vet att det inte var i illvilja...
Ibland förstår man inte bättre. Man gör så gott man kan kan i varje situation utifrån de kunskaper man själv samlat på sig om att leva...

Förlåt mig alla Ni som förlorat någon insikt om Er förträfflighet på grund av mig... Ibland så undrar jag vart vi kunde nå genom enbart förtröstan i kärleken???

Allt Gott <3

om det blir som man tänkt sig?

Jag är förkyld.
Fan!
Det är ju snart jul och en massa mys både hemma och på jobbet som ska njutas.

Utsikten vid strax innan fyra från Holmen igår.


Njutbar...
Idag var jag ute i svinkylan och -ottan, för just den här fredagen hade vi inte någon backup för öppningen på fritis och så hade jag ju mina fina VFUelever som väntade. Vi åt frukost och förberedde för pepparkaksbak och utplacerande hos rara kollegor som tog sig ann de blivande pedagogerna. Vi handlade kryddor till degen och skulle ha hela ljus till granen vi klädde igår och som vägrar lysa... Men det var nog fler som plockat fram trasiga julgransbelysningar, för det fanns inga lampor kvar någonstans. Jag får se om jag hittar några när jag kommer ihåg att vi behöver, under helgen. Och om näsan slutar rinna så pass att jag tar mig ut förstås.

I kväll var restaurangbesök planerat. Libannesisk god mat och trevlig gemenskap med kollegiet. Ja ja nu sparar jag de hundralapparna... Och får se Idolfinalen. Chatau Beirut ligger säkert kvar där det ligger.

På söndag kröner man Göteborgs Lucia på Stora scenen på Liseberg och Peter Jöback sjunger julsånger med den sköna kören Solid Gospel. ♫♫♪♫
Sedan är det sista dansen i buggeriet och fridans på det på kvällen.

Föreläsningen på måndag morgon heter, "Det blir alltid som man tänkt sig"...
Ja vi får väl se:-)

<3
Allt Gott

blääää bara :(

Sicka skitdagar en del dagar är...
Man somnar om och blir sen.
Igen.
Man springer på okända små pojkar när man jagar bussen.
Provar att prata men får inga svar... finns jag?

Letar ooch letar men hittar inte gnistan.

Det känns verkligen som om man är den enda i hela vida världen som
tycker att det man gör på sitt jobb är av någon liten betydelse.
Föräldrar glömmer lappar, kollegor kämpar för att hålla näsan över
ytan, bambatanten fnyser åt mig när jag försöker med en käck
kommentar om att jag faktiskt kan välja bland alla tre rätterna
dagen till ära...

Barnen trotsar och jag tappar mitt tålamod men inte ens
i ilska (eller ens, något så patetiskt) känner jag mig och
våra regler respekterade.

Orkar bara inte julfesta med utlänska gäster på jobbet men
känner mig tvungen att delta i kursen i morgon bitti.

Det är för mycket och egentligen vill jag bara vara glad...

<3
Allt Gott???????????

mera skåpmat

Jag läste om tomtar och ljusstakar bland bloggarna. Kom att tänka på tiden som student med barn... Julen som närmade sig och arbeten i hög och så mindes jag sagan jag skrev i svenskakursen :-)

Så här började den:

En Lisa i Juletid.

Det var en gång en flicka, Lisa hette hon.
Hon bodde i en lägenhet med sin pappa och sin lillebror Svante.
Just vid den här tiden, som jag ska berätta för dig om nu, närmade sig julen.
För varje dag som gick blev det bara mörkare och mörkare.
Det var mörkt när Lisa, som var nio år, gick till skolan på morgonen och lika mörkt på eftermiddagen då hon skulle gå hem. Lisa var trött. Pappa var trött. Till och med Svante som annars var på gränsen till för pigg, började bli blek om nosen. Lisa tänkte: "hur ska vi nånsin orka ordna med allt innan julen." Det var så mycket som tvunget skulle göras tyckte Lisa. Men pappan, som arbetade hela dagarna med sin utbildning till fritidspedagog, hade inte ens haft tid att ta fram elljusstaken som de brukade ha i köksfönstret, eller stjärnan som brukade lysa i Lisas och Svantes rum, trots att det redan var den femte december. Han bara läste och läste i sina böcker och gjorde han inte det satt han framför datorn och skrev på något han kallade "arbete" som hans lärare skulle läsa. Sina barn hade han absolut inte tid med.

En dag när Lisa var på väg upp för trapporna i svalen i trevåningshuset som hon bodde i (hon bodde högst upp och det fanns ingen hiss) hörde hon någon som mumlade och gruffade ovanför henne. Det lät som om någon var väldigt irriterad däruppe.
Lisa blev lite rädd, hon stannade upp i trappan och tänkte vända om. Då hörde hon att mumlet var en slags ramsa som lästes om och om igen till en entonig melodi: "Väck med stress och jäkt och press, här ska råda ro och frid, Nu stundar vila uti juletid."

Orden upprepades gång på gång och Lisa tänkte att det ju inte kunde vara någon elak människa som mumlade om ro och frid i hennes trappa, så hon smög vidare på tå, uppåt. Sakta tog hon de sista stegen upp till sin våning. När hon kunde se över trappräcket såg hon att dörren till lägenheten stod öppen.

Vad var det hon hörde??? Här fortsätter sagan...

I hallen var en röra som hon aldrig sett maken till. Det var skor över hela golvet. Sommarskor och vinterskor om vartannat för pappa hade inte haft tid att ställa undan sommarskorna och hänga in de tunna ytterkläderna för vintern.
Mitt i röran satt en liten, liten grå gubbe och muttrade ramsan för sig själv. Och skorna yrde omkring om varandra sommarskorna for in i garderoben där de ställde sig i raka rader. Vinterskorna ställde sig i skohyllan, par om par.

Den lille grå figuren reste sig upp, tittade sig i hallspegeln, skakade på huvudet, andades in djupt och blåste på spegeln som blev blank i en blink.
Lisa bara gapade.
Vad i hela världen var det här för en liten gubbe?
Gubben tassade ut i storarummet, där stannade han mitt på golvet;
"Hur går det för dig Jolanta?" frågade han.
Lisa kikade försiktigt in i i storarummet. Där var det ljust, väldigt ljust och runt väggarna "surrade" en liten, ljusrosa, lysande figur.
"En ängel?? Nej en fe är det nog!" tänkte Lisa.

Men en fe som flög omkring i storarummet med ett lysande spö som förvandlade allt hon pekade på till julpynt, till glitter och girlander, det kunde väl i alla fall inte vara verklighet?!
Lisa backade ut i köket, hon undrade om pappa och Svante skulle komma hem snart. Nej, klockan var bara halv fem och det var en hel timma kvar till pappa skulle vara hemma.
Lisa såg sig omkring i köket.
Nu var hon tvungen att sätta sig ner.
I fönstret stod adventsljusstaken och lyste.
I ugnen var en plåt med nästan färdiga lussebullar.
Disken var diskad och hur konstigt det än kan låta såg trasmattan på golvet nytvättad ut.

"Tycker du det ser OK ut, Lisa?"

Ja och om det nu är någon mer än jag som är intresserade av hur det gick sedan, så kommer slutet här:-)

Lisa ryckte till. På golvet framför henne stod två små figurer, den ene grå den andra lysande ljusrosa och tittade upp på henne.
"Vilka är ni? Varför gör ni så fint här, hemma hos oss?" frågade hon förvirrat.
"Vi kommer från föreningen "Fixa Julen" och vi hjälper dem som önskar sig en "riktig" jul, riktigt innerligt.
Och du Lisa, har ju oroat dig så för att ni inte ska hinna med allt innan jul, därför kom vi till dig.
Nu kommer snart din far och vi ska kila hem till oss. Kommer du på något mer som du vill ha hjälp med behöver du bara blinka tre gånger med ljusen i adventsljusstaken, så vet du att vi kommer.

"Det rasslade i hallen och pappa och Svante kom ut i köket. "Julfixarna" slank in bakom var sitt bordsben.
"Men lilla gumman, har du ordnat allt det här? Oh, vad det är fint! Och vad det luktar gott!"
Lisa svarade ingenting.
Hon tittade ner på golvet, där möttes hennes blick av ett par pliriga ögon i ett skäggigt, grått ansikte. Det ena ögat blinkade till sedan var de borta...

Senare på kvällen, när Lisa låg i sin säng och tittade på adventsstjärnans sken och lyssnade till Svantes lugna andetag, tyckte hon att alltihop kändes...
precis som en saga.

Skriven av L i december -96

Allt Gott
<3

glittrande paljetter.

Han promenerade in med ett litet, smått generat leende och i vinkade lite till oss nedanför scenkanten. Så börjar han sjunga och bakgrundsblinket och glittret i glasögon och spottlajtarnas svepande ljus bleknar när hans röst fyller hela den grå burken vi sitter i från golv till tak. Hela vägen in i hjärtat och ända ut i minsta fingertoppscell känns tonerna i The one.
http://www.youtube.com/watch?v=85B_REWeNcM

Och så fortsätter det. Sång efter sång.




Han är en fantastisk underhållare och när han ser mig rakt i ögonen och ler lite spjuveraktigt är det jag som blir generad. Men Christer säger att jag borde veta att han bara vill vara vän med en som mig:-) Ja ja häftigt få jag säga att jag tycker att det var i alla fall. Frisyren blev aldeles röd på bilderna fast han såg blond ut där på scenen. När det gått en och en halv timma lite drygt och jag just torkat tårarna efter Your song, mitt i en häftigt, svängigt pianogungig låt dyker han upp, Ray Cooper. Han struntade i det där med hårtrannplantation och ser helt galet lycklig ut varje gång han får banka till på någon av sina säkert hundra rytmprylar. Undrar om inte toker i snövit på julafton varit lite inspiration för den denne percussionvirtuos...

När det bara är några låtar kvar vinkar Elton åt oss att komma fram till scenen... Vi hamnar så nära att jag faktiskt kunnat klappa honom på toupén om han nu inte hade gjort den där transpantationen och om han trots sin absoluta charm och närvaro i stunden ändå lyckats hålla sig på sin kant.
Mannen vid min sida ville inte nöja sig med autografen han fick på sin biljett. (ja det var många som höll fram både det ena och andra för signering. Det roligaste var väl dem som tagit med sin fyrtio år gamla skiva med namnet Elton John och igår kväll fick stjärnans egenhändigt ditkluddade namn på den.) "Haj Fajv!!! Plis givv mi Haj Fajv" bad han oförtrutet men vår artist gav inte någon någon kroppskontakt över huvud taget... Jag tror ändå den där där mannen kommer försöka igen för när konserten spelas i Malmö alldeles snart kommer han säkert att stå där vid scenkanten och ropa "Haj fajv! Aj så jo in Gottenburg jår so grejt!!!"

Ja han var fantastisk. Jag tänker att texter och toner, talang och känsla kan fylla en sådan liten rund kropp undrar om det bara är tiden på året som kom mig att tänka på den rödkädde gode, skäggige farbrorn? Det är i alla fall en tid jag tycker om och jag kan inte låta bli att dela med mig lite av vad som finns att se en natt i min stad...






Det här inlägget startar som det börjar... Kollade Du noga i startmelodins videobörjan ser att spår är det som till sist knyter ihop det hela.



Allt Gott
<3