att bli lite Dansk en stund.

Vi sover länge på morgnarna i dessa dagar.
Egentligen var direktbussen till Borås djurpark dagens
plan men den går tio över tio från Nisse så det är kört...
Det finns en plan B och det är en strand någonstans.
Vi fick lite blodad tand vad gäller stenplockning och krabbfiske
igår när vi var på Nya Älvsborgs fästning och njöt
av historisk omgivning och härligt väder.

Till fästningen går båtar flera gånger om dagen och man behöver
inte skutta ur sängen i "svinottan" :-)
På väg genom hamnen berättar en trevlig bandspelarröst om varven
och sjömanshutrun som står där som en påminnelse om de sjömän som
försvann under första världskriget.
Medan båten tuffar under älvsborgsbron, solen glittrar i vattnet
och semesterseglare vinkar växer förväntningarna inför besöket på ön.
Väl iland blir vi mötta av Ebba Gadde född Falkenberg som tror
att vi är soldater skickade från Göteborg för
att skydda staden mot Dansken. Så är dock inte fallet för vi är
visst Danska soldatter på rekognocera inför intagandet av hela
Västsverige 1678 eller när det nu var.
Ja, det är lika spännande varje gång man kommer fram att se
vilka historier som, med härlig humor, kommer att spelas upp av
skådespelarna på ön.
Hur som helst så blev vi avslöjade till sist och skickade
till Komendantens hus för att få andra bullar...
Kanel blev det för mig och pannkaka med sylt och grädde för kompisen.

Vi beundrade utsikt, kanoner, fängelsehålor och den härliga
hemslöjdsbutiken. Habegäret bemästrades och vi tog oss genom den
tjocka muren och ner till stranden där strandkålen fått skojiga
kulor och skiftade i vackert silverblått och många av de runda
stenarna var porösa roströda tegelstensbitar.
Solen sken och måsarna svävade högt ovanför oss.
En torsk i halvmeterslängd blängde på oss när vi inväntade
båten som skulle ta oss tillbaka in till lilla Bommen.
Hjulet som de byggt där ser härligt högt ut, men upp i det kommer
jag inte att få den här vännen det gjorde hon tydligt klart för mig.

Vi handlade lite i Nordstan och på väg över Norra Hamnagatan
får vi se bussen...älgkliv praktiseras men inte hinner vi ändå och
tur var väl det för bakom mig stå en kille i trettonårsåldern och
han far står lite längre bort,
Du tappade din plånbok
Herr Gud!!! Jag hade sprungit så plånkan for ur väskan och
en ängel som såg detta springer efter mig och lämnar den...
och vad gör jag?
Jag vill ge honom något.
Men jag har inte en något mindre än en hundralapp och det tyckte
jag just då var för mycket... för mycket?
Jag är snål och skäms för det.
Hur som helst nu är han inte längre möjlig att belöna
men jag är honom så tacksam!
Nej, han var inte av vare sig Dansk eller Svensk börd.

Det finns så mycket tankar om hur
olika vi är beroende på varifrån vi kommer.

Den "Danske" militären hade sina åsikter om Svenskar och
Ebbadamen om Danskarna, som hon ju aldrig ens sett som hon sa.
Jag blev glad att få min plånbok!
Chockad att jag inte stängt väskan kunde jag inte tänka klart
och tacka gabben som jag bort.

Svenskt avmätt och kylig:-)
vad skulle Dansken gjort???

AllGott <3

semesterdagar man kommer att minnas, som den som just gått.

Vi hade bestämt Liseberg på onsdag. Då får det bli Liseberg på onsdag.
Annars kanske det inte alls blir av.
Och imorgon stannar vi på gården och badar i poolen och jag kanske
äntligen kan få målat de där hyllplanen som nära på fallit i glömska.

Men dagen som nyss gått blev så bra som man bara kan önska sig.
Vi promenerade Danska vägen när mot Sankt Sigfridsplan medan
vi planerade inköpen av den ena villan större än den andra
efter vägen. Jag blev erbjuden ett vackert tornrum och det är
väl klart att det skulle vara riktigt trevligt. Nära de andra så
att vi kan grilla i de parkliknande trädgårdarna och ses på
teparty på söndagseftermiddagarna.
Så kom den gula Pointiacen mullrande förbi och
jag paxade den först... Ja, nog behöver man en bil att åka
och shoppa med även om man bor relativt centralt.

När vi kom in på Liseberg började undra
om vi skulle överleva dagen.
Det var jämntjockt med huvuden i olika höjder och hettan
dallrade ovanför asfalten mellan de rosa husen.
Årskortet är hur som helst årets mest prisvärda inköp.
Man får Allsång, underhållning av diverse artister, danskurs
och danskvällar och hela Jul på liseberg för två hundra spänn.
Det är bra.

Idag hade vi tänkt åkdag och visst blev det åka av.
Efter tjugo minuterskö i Flumeride var vi igång:-)...
Snurrande, pastellfärgade bilar till rockmusik och i sällskap
med en man som fyllde hela sin bil med sin randiga t-tröjemage...
Våra blicka möttes mellan varven och jag skrattade så tårarna rann.
I andra bilar satt fäder och försökte se oberörda ut.
Inte kan väl en snygg och vuxen karl ge sig hän i
skrattorgier i en simpel barnkarusell?
Nä, men jobbigt var det att hålla mungiporna i kyligt,
nollställt läge.
Jag njuter av att se unga starka killar åka med sneda och
darrigt vingliga "kompisar" som inte hade haft en möjlihet
att ta sig i och ur karusellerna utan deras assistance.

Skratt som ekar och när vi köar för att bli duschade och
genomblöta i Kållerado faller min blick på en skyllt om Quickpass...
Vad är nu det?
Jo, man kan köpa åkpass på nätet senast dagen innan
Lisebergsbesöket och då samtidigt boka åktid på Balder, Bergbanan
och de där andra långköade attraktionerna och sedan bara komma
den tiden för att åka. Man har en egen köfålla rakt förbi de andra
svettiga som väntat i en halvtimma att få sig lite magkill till livs.

Vi åt lite lunch och en Lisebergsglass,
trekulor, mjukglass och chokladsås.
Spunnet socker och kaffe innan KarlEinar entrade Stora Scenen.
"En bättre värld" ja det handlade den om varieteen i år...
Jag måste se den igen!
Han är helt magisk.
Små saker som sker och ett par tvillingflickor i trapets...
Ja de började väl sin träning redan i deras stackars mors mage.
Hahaha sicket sparkande hon måste ha fått stå ut med.
Jag var tvungen att tränga mig förbi alla autografjagande barn
och bara krama den svettige estradören efter 58 magiska minuter.
Härligt var det Jag är ju lite kär sedan evigheter i honom.

En bättre värld...
Vad är det för dig? Jag tänkte krypa ner och sova på saken...

Visst finns en del att önska men
Jag lever i en av de bästa av världar ändå...
Allt gott
<3

hur sista backarna riktigt suger musten ur en.

Eller att min vad faktiskt känns riktigt bra…
det var nog ingen bristning ändå utan ”bara”
en kraftigare kramp.
Jag kan känna att det stramar där inne i muskeln
men tror nog faktiskt att jag ska ge mig ut och fresta
lite på den i morgon för att se vad som händer.
Det tänkte jag på när jag sneddade över skolgården där
skateboardarna swischade fram och unga mansröster ekade
på diverse språk över asfalten.
Det är Gothia cup och varenda skola fylls av
förväntansfulla ungdomar från hela jorden.
Det är härligt.

Jag var på väg hem efter en go kväll med allsång på
Liseberg som är min måndagsrutin nu under sommarmånaderna.
Men det har varit en annorlunda dag tycker jag, en dag
som fått mig att tänka på saker som jag inte så ofta
funderar över faktiskt.
Vad man betyder för varandra och hur vi visar att vi ser
och bryr oss om andra människor.
Hur tiderna förändras med tekniken och vad en trasig mobil
i ett ögonblink kan göra dig ensam.

Den har låtit konstig ett tag mobilen, när smsen ramlat
in eller någon ringt till mig…
Sprakat liksom, nästan som om den skulle vara elektrisk.
Någonstans i en avlägsen tid minns jag hur mycket strul
och bråk det var när jag köpte den där mobilen.
De ringde från nån firma, som jag inte fattade inte var
min operatör, där jag alltid handlat telefoner innan,
mitt i en svår influensa och erbjöd mig en rosa touchtelefon.
Jag slog till för det var verkligen bra priser och så
i abonnemanget. När telefonen kom var den gubbgrå och
snurren var igång…
det ska inte det här inlägget handla om alls.

Utan om hur konstigt allt plötsligt blir när man inte är
nåbar eller kan nå dem man vill som man blivit van…

Hur klarade man sig förr?
Jag vet inte om jag glorifierar dåtiden men då hade man
respekt för avtalade tider. Då litade man på att den man
skulle träffa stod där i hörnet på avtalad tid och
gjorde den inte det blev man förbannad och gick hem igen.
(eller letade upp en telfonkiosk)
Kanske ringde man och skällde ut den oartige vännen och
kanske hade den en acceptabel ursäkt.

Men idag då? Svarar jag inte på ett sms eller ett samtal
så antas det bara helt enkelt att mina planer ändrats och
att jag är så nonchalant att jag skiter i att höra av mig.

Igår fann jag en fin fin plats mitt i folkhavet
på Liseberg, jag stod där och snurrade och kollade efter
vännen min men han lyste länge med sin frånvaro…
nån telefon hade jag inte och vi är verkligen mästare på
smskontakt annars...
Men att informera om var jag var den vägen gick ju inte.

Så såg jag honom och efter mycket viftande från min
uppflugna plats på stolen och till och med några
"små"hojt… lyckades jag förmedla att det fanns
en plats till honom.
Men han hade platser på kanten åt sig och sin goa vän…
och ingen till mig för de trodde jag inte skulle komma.
Jag svarade ju inte.
Nä, jag hade ingen telefon och idag har vi gett varandra så
mycket ”frihet” i våra relationer att det är på gränsen
till att inte bry oss.

Sedan var det ju om det där med dem man inte känner
och respekten för dem…
Att ge ett leende en plats eller ta ett steg åt sidan…
Två kvinnor hade bokat plats mitt på raden där jag satt.
Jag såg dem inte under de två timmar jag satt där
och väntade att sjungandet skulle dra igång.
En tröja på en stol och man kan roa sig i parken till
föreställningen börjar.
Jag tycker inte det är okej och inte "värdarna" heller
men tröjorna såg de inte, däremot lapparna med reserverat
som tre killar satt på stolarna längst ut mot mittgången.
Dem ryckte en av värdarna bort och när pojkarna kom
och platserna var upptagna var de så ilskna att det
nästan kändes hotfullt…
Jag berättade detta för kvinnorna när de kom tillbaka
en kvart före sändning men fick ett spydigt leende
och en tyken kommentar från den ena…
Den andre la huvudet lite på sned såg generad ut
och tackade för att vi höll platserna för dem.
Mannen bakom sa på bredadaste ”öschötska”:
Ja, jag har ju bara min mobil för att vara nåbar.
Allt gott
<3

att vinna lite lagom.

Ja… det är väl vad vi gör lite till mans, önskar
att vi vann någonting någon gång.
Helst en himla massa pengar och helst utan någon
större insats. Man frestas att tro att de där mejlen
som droppar in ibland, med enorma summor kanske ändå är
på riktigt men är klok nog att inte lämna ut sitt
kontonummer till vilt främmande människor på andra
sidan klotet.

Nä, det får bli lite tips, Lotto eller en Triss emellanåt.
Jag köper Tianlotter.
Jag tänker att det kanske ändå skulle vara besvärligt om
det ramlade in miljoner.
Vad skulle man göra och hur skulle man förhålla sig till
vänner och arbete och allt?
Livet skulle bli besvärligt intalar jag mig.
Men en tia.
Hundratusen som mest eller i extremfall mer... men
man vinner ju aldrig ändå :-)

Så skulle jag med tåget och behövde fylla på min
kontoladdning på kortet så jag gick in till Pressbyrån
på centralstationen. Tjejen bakom disken verkade lite off
och snackade en massa med en kollega det tog längre tid än
det brukar och jag fick infallet att köpa en lott.

”En tia också tack!”

Ha, så hastade jag väl iväg till mitt tåg och när det
började rulla så skrapade jag...
Tre paket. Med en tia i varje.

Hm, vad har jag vunnit nu då?
Jaha ja det står att lotten heter kalasvinsten och något
om tiotusen och officiell dragning på baksidan.

Ring Svenska Spel!!! stod det också…
Det får jag nog göra också för jag fattar inte det
här men nog gick pulsen upp.
Visade lotten för kompis som inte heller riktigt fick
kläm på informationen och jag stoppade den i plånkan och
hjärtrytmen den saktade av.

Morgonen kom och på väg till jobbet ringde jag Gotland
och en vänligt hjälpsam kille svarade att han skulle
lämna mitt nummer till en vinstkommunikatör.
Hon hette Bia. Bia Hägring så perfekt.
Hon ringde mig på jobbet och jag hade som tur var inga
barn just då…
Hon var så glad och sprudlande över min vinst och jag
skulle få vara i radio och jag kunde få upp till 100000,
utspritt över tio år.
Nu skulle jag bara vänta på att radion hade tid med mig
och det skulle ta två och en halv månad.
Man hade allt svalnat av en hel del på den tiden men
igår så var det dags och pulsarna
slog som hammarslag i sommarvärmen.
Linda,kompisen, satt på pallen vid min sida och efteråt
hade jag ingen aning om vad vi pratat om
Henrik, programledaren, och jag...

Insrtuktioner om röda o ch gröna knappar och hela varvsnurr osv


Det är lite roligt med webradio.
Nu har jag lyssnat och det var inte så jobbigt alls
faktiskt, jag lät normal som en nära uttryckte det.

Tiotusen kronor på mitt konto varje födelsedag i sex år framåt.

Det är vad jag kallar en lagom vinst.

Jag som inte sett någonting av världen ska lära mig att
resa, se städer och stränder i andra länder.
Spännande ska det bli.

Det var väl blogginlägget om lotten...
Det har firats i flera dagar nu och jag är lite sliten.
På tisdag kommer första utdelningen som jag fått vänta på
till nu efter dragningen,
och då ska jag försöka köpa mig en färgglad och bekväm cykel.

Allt gott
<3

Bloggen om festen??? Nja jag vet inte du :-)

Men dagen den började bra...

att saker ska bråka med en hela tiden...

Igår var det den segaste och varmaste dagen i mitt mannaminne.
Äh, men jag gjorde då inte många knop i tropicvärmen.
Satt här och skrev några ord med en gammal vän och tvättade lite.
Plockade lite och njöt väl i största allmänhet av att det var söndag
och att jag var ledig.

När jag äntligen kom i säng var det svårt att sova i värmen men
jag vaknade ändå riktigt tidigt idag och har hunnit läsa min Gp,
som jag funderar på att säga upp för att den mest blir liggande oläst
Den bildar högar av stress och dåligt samvete som bara ska
förflyttas ner i pappersåtervinningen.
Man kan kanske göra något annat skoj för de hundralappar som
den kostar varje månad?

Idag var det mysigt att den låg där på dörrmattan i alla fall.
Jag gick upp och hängde lite tvätt och vattnade alla törstiga blommor
och tänkte hinna med ett springningsvarv innan det blev för varmt.
Min "lilla höna" vaknade och gjorde sig i ordning för ännu en dag på
jobbet och vi sa hej då innan jag stack. Så förvånad hon blev när jag
var tillbaka innan hon hunnit iväg.

Det var skönt ute och jag kände mig lätt när jag tog de första löpstegen.
Jag orkade långt idag, ända till den första lilla backen in i skogen.
Den hade jag inte tänkt springa ändå så det var ett lagom avbrott att
hämta andan och låta pulsen komma ner en aning.
Så var det dags att börja springa igen och jag bestämde att nästa
andningshål skulle bli stenen i korsningen.
Men...
Trots att det gick så lätt och jag kände mig så glad så sa det
plötsligt "pjong" i någon liten muskel långt ner i vaden mot hälsenan
till på insidan av vänsterbenet.
AJ!
Nä det var nog bara en liten kramp, tänkte jag och sprang vidare med
smärtan som en kniv i hälsenan.
Skit, jag gnuggade lite på den och fortsatt en liten bit till innan
jag förstod att det var dags att vända om.
Jag gick hemåt. Linkade. Hälen ville inte riktigt räcka ner till marken
och jag kände mig så besviken.
Det är nog bara en mycket liten bristning men det gör ont och jag
vet att musklebristningar tar upp emot fem veckor att läka.

Hur ska det nu gå med mitt midnattslopp? Skit också...

Nu sitter jag här med tårna pekande neråt och är glad ändå:-)
Man behöver inte särskilt långa hälsenor för klackaskorna och i
kväll blir det allsång med de goaste människorna.
Till och med Alingsåsbor kommer det.

Det blir kanske lite svårt att få iväg symaskinen till verkstaden
som jag tänkt. Hm, jag dricker mitt kaffe och klurar en stund så
får vi väl se hur dagen artar sig...
En stund med "En förtjusande man" på filten i solen på gården
ska jag väl klara av med min droppfot:-)

Och man kan åka buss och spårvagn till Liseberg även om jag
uppskattar promenaden i vanliga fall.

Skit! Ja ja. Bara jag kan börja träna snart igen så...

Allt gott
<3