Norouz

Förra helgen firades Persiskt eller Iranskt nyår.
Det var fest där det hoppades över eldar, åts en massa godsaker och skämdes bort en massa barn.
I entrén på skolan står resultatet av ett arbete de äldre barnen gjort om sederna kring firandet. Ett bord dukat med vackra och lyckobringande saker... Hela veckan har det stått och allt ser lika fint ut och jag blir så tolt över min skola och dess elever.



Idag är det Jungfru Marie Bebådelsedag och vi pratar om den Kristna tron och hur ordet användes för att få till Våffeldagen och möjligheten att äta lite gott och fira våren på Vårfrudagen :-)

I morgon natt blir det sommartid då ska klockan ställas fram och kvällarna blir ännu ljusare.

Och nu... ska jag ha påtår :-)

Allt gott <3

min pappa...

har blivit entertainer på gamla dagar.
Nu när synen inte längre är vad den varit och motionsspåren och skidspåren blivit otillgängliga för honom har han hittat upp på scenen tillsammans med en grupp spelemän.

Det spelas upp till allsång och dans, sjungs evergreens och visor.

Jag kan inte inte hjälpa att jag blir så stolt att höra någon benämna min far som hemortens Frank Sinatra. Hur stolt han var själv var ingen svårighet att höra i tonfallet
Jag lyssnar och gläds åt den fina filmen storebror sände häromdagen och hoppas få sjunga både Havsörnsvals och Elinore dansar många, många gånger med honom än.

Allt Gott

inramning

Igår sa Tony Irving något som satte igång tänkeriet en aning. Till och med när jag slog upp de ljusblå nu på morgonkvisten rörde sig de elktriska reaktionerna i synapserna kring bilder och dess inramning och fond.


Han är en perfekt manlig dansare...
Skapar fantastiska ramar till hennes vackra bilder.
(fritt efter Tony Irving)

Det där handlade ju om dans och alla figurer och former en dansare gör och hur viktigt det är att danspartnern förstärker och lyfter fram formen i de koreograferade motiven. Så viktigt...

Ja, att det gäller konst visste vi väl redan. Vissa bilder talar för sig själva och andra kräver en bamseram i guld för att väcka ditt intresse. Ibland är bilden där för att lyfta fram ramen. Barnen får testa sina bilder mot olika färgat papper för att förstärka delar av motivet de vill framhäva. Vissa lägger ner ett stort arbete på detta och testar och provar medan andra tar första bästa. Vare sig bilden eller hur andra ser den är prioriterat i deras tillvaro för tillfället.

Men inramningen har ju betydelse i många sammanhang... Hur ser maten ut på tallriken? Vilken duk väljer vi till vasen med de färska blommorna? Sätter vi upp vilken bild som hälst på vilken vägg som helst och låter vi den hänga för högt eller för lågt? Inramningen kan ju var ljus och ljud... Fråga inte mig vad som är ramen eller motivet en promenad i en bokskog en majkväll med koltrastsång men det är kanske sällskapet eller syftet som ändå är motivet...

Motivet...
Ja, det finns ju ett motiv för våra val och våra handlingar.
Och vi kan känna oss mer eller mindre motiverade... eller hur?

En fin "ram" kanske är vad som behövs. Kan vi som vänner, partners, kollegor eller vilken relation vi nu har, hjälpa till att rama in varandras handlingar och idéer så att de bästa kommer i blickfånget? Hitta din perfekta rammakare och funkar inte det låt motivet tala för sig själv snarare än att låta någon belysa det som inte lyckades så väl...

Allt Gott
<3

Sress

När det blir för mycket och man inte känner sig ha tillräcklig koll på sina måsten och göranden så kan hjärnan börja bråka med en.
Jag vet inte om jag har för mycket men lite dålig koll tycker jag nog att man kan säga. Som i torsdags när det var planerat bio med mina arbetskamrater. Jag hade rekomenderat att de skulle se I rymden finns inga känslor och eftersom den går som skolbio i vår visar de den för oss pedagagoger innan.

Det blev eftermiddag och arbetsdagens slut, resan ner till stan och middagen jag tänkt mig i stan bästa gatukök för oss vegisar närmade sig. Jag sa Hejdå! till alla barnen och min lärarstudent och traskade in på Lidl??? Handlade en skiftnyckel och jäst till semlor jag tänkte att vi kunde baka i helgen när min helgtjej skulle komma. (jästen verkar ha bivit kvar i affären för nu när vi skulle sätta vår bulledeg så hittar jag den ingenstans) De hade billiga växter så jag fick med en Aloe Veraplanta och en underbar bukett tulpaner. Två tunga kassars packande och en genomgång av butiksdörren senare tvärnitar jag och kollar klockan... men! jag ska ju vara på bio om tjugo minuter, hur tänkte jag nu??? Inte alls antagligen.


På tisdag är det dags för operation och jag har blivit ombedd att följa med. Klart jag ska men har jag kommit ihåg att ta ledigt? Hoppas det går att lösa i morgon.

Tror att om jag lyckas klämma in lite kropplslig jobb i schemat så kanske det blir bättre balans. Gymmet ligger tjugo minuters promenad härifrån, ska ta mig i kragen!!! (så fort jag får tid)
Och så verkar min goa vän ha en liten kryssning i bakfickan...
det kan säkert också göra ett avbrott som sorterar upp begreppen :-)



Allt Gott
<3

När jag åkte tåg med mamma och mormor

Träffade jag min syssling och mammas sysslings flicka. Vi hade roligt i kyrkan dansade och kände oss fina i våra klänningar.

Det var dop och alla sa att det vars å fint. Min lilla sysslingpojke fick vatten på huvudet och prästen pratade och de vuxna sjöng sånger som jag inte riktigt kunde, men vi dansade lite istället.

På den här suddiga bilden kan man se alla huvudpersonerna... (min mormors kamera är en telefon så det blir så där bilder ibland)

Här är den goa bebispojken och hans pappa. De säger att det finns tretton namn broderade i klänningen som han har på sig. Dopklänningar är så långa som de är bara för att det tar ett helt liv att växa i den kristna tron sa prästen...

Men mamman kände sig en aning ensam och lånade sin goa systerson...

Mormor hon fotograferar de mest underliga grejer ibland??? Fast nog är de lite fina tulpanerna där på altaret...

Nu lämnar vi dopfunten med vatten ifrån bäcken uppe Klövsjö det måste väl vara dags för det där kalaset?

Vi sjöng roliga sånger, åt smörgåstårta och korv med bröd. Bra att de tänkt på att alla inte kunde sången om krokodilen i bilen och gjort ett sångblad :-)

Men vad skådar mitt öga???

Mamma hon vågade klappa hon... Men jag!!!

Tog på mig hjälmen och...

Galopperade iväg!!!

Nu är vi hemma igen och allt ett roligt minne även om det var en lång och ganska tröttsam resa på tåget när vi sulle hem.

<3>