att äta allt.

Det gör jag, i min tankevärd. Men mer än en gång har jag kommit på mig med att inte meddela värdfolket att jag äter allt utom kött. Jag har blivit sittande med potatis och sallad eller, av en generad vän, blivit severad en snabbt tillagad laxbit ur frusen som de turligt nog haft hemma.
Lika generad har jag varit. Man gör inte så.
Tackar ja till middag utan att tala om sina matideer eller för den del allergier.
Det blir ju bara pinsamt för alla.

Varför jag inte äter kött?

jag vill inte!

Så enkelt är det.

Men annars äter jag allt...Till och med fisk och skaldjur.

Som mellanmålet som serverades idag i bamba, makrill i tomatsås på en knäckemacka.
Mums tyckte jag och pratade glatt på med lille eleven vid min sida som helt tappade aptiten av lukten ur min mun. Hade han sett Incognito igår hade han kunnat citera någon därifrån som tyket slängde ur sig till någon annan: -Jag hör inte vad du säger... Din andedräkt är i vägen.
Men det hade han inte, så det gjorde han inte.

Så kom jag ihåg, på vägen till spårvagnen, att tandkrämen var slut så jag vände om och...
Ja det blev lite av en storhandling.
Hittade djupfrysta svampar i en påse i frysen, en krabba, silvertejp, ett ribbat linne till H, en näve lichifrukter och lite annat smått och gott och kassörskan slutade inte visa streckkoder för sin läsare innan det stod 380 kronor på displejen.
Tandkrämen kom jag på i sista stund och kön bakom fick vänta en liten stund medan jag sprang och hämtade den.

När jag kom hem fräste jag några av svamparna i lite smör tillsammans
med en vitlöksklyfta, hällde på resten av grädden som fanns kvar i kylen och en skvätt grönsaksbuljong. I med en näve frysta wokgrönsaker, lite Dijonsenap och
så fick det puttra lite. Det blev en god liten tisdagssoppa.

Jag inte bara tycker om att äta mat, jag är bra på att laga. Inte som dem som gått vidare i "Mästerkocken" efter Morberg, Aujalay och Mannerströms tuffa provsmakning.
Nä, där kunde jag ju inte platsa bland innanlår, lamm och krickor som ska ha exakt stektemperatur och rödvinsåser som inte får vara för söta.

Rödvinsås har jag aldrig gjort. Och kött... Nej det äter jag ju inte!

Allt gott

att det snart inte fattas...

några fel.
Det susar i högerörat och det suset är väl i stort sett det enda som hörs från det hållet.

Vänsteraxeln den är lika stel ännu och armen värker
och är klen, den orkar knappt knuffa upp badrumsdörren.

Minnet... hm, vad var det nu jag skulle skriva om det???

Det händer nåt med mina fingrar, de ömmar i de yttersta knogarna.
Det har det gjort nu i ett halvår men från början var det bara höger långfinger.

Jag ser faktiskt riktigt bra sa optikern, på långt håll.
Men med närseendet är det lite si och så.
Jag var på apoteket och skulle köpa Berocca och när jag stod där i den
görlånga kön för att få betala intesserade jag mig för hur många sorters B-vitaminer
de lyckats pressa in i en och samma brustablett.
Men det kunde jag inte se.
Jag blev riktigt irriterad på tillverkarens ambition att få med alldeles för
många språk på den lilla cylindern.
Kön ringlade sig så sakteligare fram mot kassorna och rätt var det var
stod jag bredvid ett ställ med läsglasögon.
Lite generad pillade jag på brillorna och fick syn på ett par som jag
faktiskt tyckte var riktigt snygga.
"Jag testar" tänkte jag och satte ett par ettochhalvor på näsan.
Herre jösses!
Jag kunde läsa både Finska, Tyska, Franska, Arabiska och ja, Svenska så klart
på vitamintuben i handen.
De glasögonen fick följa med mig hem den dagen.
"Tvåor" sa optikern.
Hon sa också att en remiss skulle gå iväg till ögonläkaren för trycket låg
strax över gränsvärdet.
Det gör mig lite bekymrad när föregångare i min familj drabbats av
glaucom och blivit av med stora delar av synen.

Ja så var det det där med självdiciplin, karaktär och flit...

Men så vitt jag kan se så är det en tillgång att kunna överse med en trave
disk i köket, hela bordet i storarumsbordet fullt med pyssel som borde
hitta egna platser i skåp och på hyllor.

Det gör väl inte så mycket om bullar och andra godsaker tar slut strax
efter de landat i min ägo, "det magen har det har den" som flickornas
farmor brukade säga.

Flit? Orka hålla på...
Det är ju så mycket bra på tv och tänk
om en skulle missa någon viktig uppdatering på fejjan :-)

Allt gott

granar och semlor...

och gamla fina traditioner, i vår föränderliga värld.

Vad ska man säga?
Inför julen i år diskuterades pepparkaksgubbar, Staffan stalledräng och bortklippta nidbilder ur Disneys julfilm som "vi alltid" sett på julafton och kallat Kalle Anka trots att han väl inte är med så många minuter själv.
Men många av oss blev upprörda när Disneyproducenterna kom på att de burit sig illa åt mot en hel hoper av jordens befolkning och beslöt att göra om och försöka göra rätt.
Många av oss tyckte att vi fick vår jul förstörd när traditionen att tomten skrattande okejar nidbilden i rumpan klipptes bort...
Jag vet inte jag.
Min julafton var sig olik på en massa andra sätt men ändå passade jag på att njuta av min sneda gran, burksill från Abba, hemkokt (perfekt) knäck och halvparten av barnaskaran min. Julaftonstraditionerna hade fått flytta fram till juldagen och de trivdes fantastiskt bra där.

Nyårstraditionen med långlunch på Bamboo och fyrverkerier klockan fem är något som min familj hållit fast vid under dryga 20 år och den skulle det nog inte kännas riktigt som om jag firat nyår utan.

Julen den varar inte helt till påska men väl till tjugondag Knut hos mig.
Hade tänkt ta hjälp av lillaJ idag med utkstning av gran men den lutar sig och tindrar så fint mot väggen och barrar nästan inte alls och en hel vecka till kan jag få njuta enligt traditionen även om jag nog känner att det är över.
Ljuset  kommer tillbaka, reorna tar slut och på tisdag startar vårteminen.
Nu rasar det iväg mot vår!
Jag längtar efter semlor och tulpaner.
Men det får vänta.
Först ska julen dansas ut! Eller nej, jag dansar ju inte men det är ju så man säger enligt traditionen. Och då funderade jag på hur många av oss som ojjade och stojjade om
att vi inte får ha våra gamla fina traditioner kvar som kan Skära skära havre och Lasse går i ringen? Som tränar vi Schottis i turer och Hambo? Firar Mickelsmäss när skörden är inne?
Och vart tog han vägen Julbocken?
Nä, traditioner kommer och går och det mesta som vi sysslar med för att känna igen oss i tiden och skapa en gemenskap med dem omkring anpassas till tiden och dem vi vill känna gemenskap med.
Så även det vi vill diskutera och hur vi diskuterar det...
Jag låter granen stå... och så länge den är inne får fastlagen och vårförberedelser anstå.
Jag hinner äta semlor. Jag hinner njuta tulipanprakt.
Det är faktiskt en del av tjusningen att längta lite.

Börjar med att ta tag i denna söndag som ser grå och stilla ut därutanför och som om planerna går i lås kommer att innehålla ett mysigt biobesök.

Allt Gott

<3

personaltoan var...

förr i tiden något helt annat än idag.

Där sattes roliga historier, kloka citat och vackra bilder upp för att
underhålla och skapa en stunds trivsel.

Toan på mitt jobb är ödsligt tom.

De slog mig idag när jag tittade upp
från telefonen på de vita, kala väggarna att
trivseln flyttat in på facebook.