åt lunch igår...

på salladsbar vid Saluhallen i en källare där.
De är fantastiskt gulliga och har fräscha fina ingredienser som de kvickt
blandar ihop efter recept till diverse spännande varianter de
har på menyn, eller efter gästens egna önskemål.
Portionenerna är enorma och man står sig bra på en måltid därifrån.

På väg ut blir du varnad för att lämna din tallrik på bordet vid
uteserveringen. Runt omkring väntar hungriga måsar
och de bryr sig inte om det skulle vara en nyss upplagd portion
eller rester som någon inte orkat äta upp som står där på bordet.
De hugger in helt oblygt även
om bordet bredvid skulle råka vara befolkat.

Vi åt inne...

Jag föll för en sallad på menyn, GIsallad, det var kyckling i
den så jag bad att få byta kycklingen mot lax och det gick fint.
Den var mycket god med sin basilikayoghurt och lite ovanlig med
blomkål, morötter, vitkål och broccoli, marinerade i
nån smaskig dressing.

Plötsligt kom jag på att det knaprade så gott när jag tuggade
på de råa grönsakerna.
När tuggade jag på nåt senast??? frågade jag mig.
Jag vet inte.
Det är inte mycket tuggmotstånd i sojakorv, pasta och lax...

Nä, det var så härligt med det där knapret så idag tog jag en sväng till
affären för att införskaffa något eget härligt att sätta tänderna i,
att njuta av och träna käkarna.
Färska morötter i knippe är som godis och om du känner någon
liten gnagare så ta med dig blasten hem till den, för då blir du poppis.

Tog med en kasse flaskor och burkar för att panta när jag ändå gick.
Trots att det inte är nån ekonomisk förtjänst på burkarna
från Puttgarden så får ja säga att det känns riktigt bra att peta in dem
i pantmaskinen och att den tar emot dem nu för tiden.

Nu ska här skäras vitkål och delas blomkål i buketter och
blandas med den härliga oljan som finns kvar från Kretaresan och goda
torkade örtkryddor från Knecktgården köpta på Lisebergs trädgårdsdagar.

Sedan ska här tuggas!

Allt Gott

äntligen kom...

sommaren. Samtidigt med semestern faktiskt  och jag kunde inte hålla tillbaka ett litet fniss när jag skuttade uppför de sista trappstegen hem.

Jag är glad!

Lämnade ett tomt fritidshem med de sista låneböckerna under armen. Det är tomt på riktigt för om ett par veckor flyttar Gothiacupspelare in med bagar, madrasser och fotbollskor, så det gäller att hålla undan våra prylar så de inte är i vägen eller leks sönder av halvvuxna ungdomar från nån annan stad eller rent av nåt annat land. Låneböckerna hade jag tänkt lämna på biblioteket men det var stängt så nu har jag att läsa hela semestern :-)
Väskan blev lite tung att konka runt för jag hade bestämt göra slut på något av presenterna igen.
En bikini i mer lagom size var tanken, men den mer lagomma var för stor så jag köpte en lite för liten igen...
Måste man acceptera att årena lägger sig runt höfterna?
Jag VILL inte!
Jag får ta krafttag och byta fejsbok mot promenader. Och jag är glad att jag kan.

Imorse släpade jag mig till mitt jobb.
Förkyld under grå moln i iskyla och duggregn.
Ska det vara så här?
Jag måste hitta något att vara glad för här och nu och genast lyste
ursöta knallgula blommor emot mig från rabatten jag passerade.
Alldeles ovanför hade linden slagit ut men någon doft kunde jag
inte förnimma genom snuva och kyla.
Tror att linden också väntar till kvällen med att sprida sin underbara doft,
så en kvällspromenad får det bli, för lindblomsdoft är min absoluta favorit.

Och vem blir inte glad när
vindarna som prasslar med de lummiga träden på ens gård är ljumma, himlen är blå och solen värmer utanpå den allt för välklädda kroppen???
Upp sista trappstegen av med jacka skjorta och linne och prova den nya turkosa toppen... görfin och gladgörande är den, lika fin som den som jag fick lämna tillbaks för att de sytt så slarvigt på fabriken.

Nu vill jag använda ännu fler födelsedagspresenter...
Vem vill komma hit upp på toppen och hjälpa till att dricka av rosévinet jag lagt i kylen?
Det gäller att passa på för något som jag lärt mig genom alla år är att efter solsken kommer regn innan det blir solsken igen och ibland så dröjer det.

Njuter nu av att bestämma över mina kommande fyra veckor, av minnet av de goa kollegornas "trevligsemesterhälsningar" när vi skiljdes åt och chefens överaskande fina ord när vi stämde av
via telefon på vägen hem...

Det är väl ändå helt självklart att jag är glad!

Allt gott