måndag 19 november 2012

kokoschokladrullen...

som fick bli min middag, och som jag skojade bort med att kokos ju nästan är en grönsak, som tog slut till och med innan reklamen hade börjat vid biobesöket ikväll.

Om jag fick påminna mig om att ta ett djupare andetag någon gång då och då under filmen igår, så fick jag med jämna mellanrum dra ner mungiporna en aning idag.
Tänkte att det är tur man har öron på varje sida, annars hade ju giporna mötts i nacken.
Att jag lämnade salongen med en tår i ögat berodde då inte på att jag var ledsen, bara rörd och att historien är sann i grunden gör ju inte upplevelsen ett dugg sämre.

Tänk att jag fick återuppleva en liten stund av sommarens härliga tur i Alperna... Fantastiskt vacker flygtur med livrädd Driss fick bubblande skratt från överallt i salongen.

Nä det går inte att skriva om handlingen i en film som Intouchables.
Ord som värme, vänskap, respekt, humor och mod får bli min recension,
en rekomendation att gå och se den!

Kokoschoklad är dock inget jag rekomenderar till middag för man står sig inget vidare på det...
Nu vilar ett par goa ostmackor i min mage medan teet fortfarande ångar hett i koppen.

I huvudet snurrar ett av ledmotiven ännu.

http://www.youtube.com/watch?v=jCMExp55x6I

Allt Gott!

söndag 18 november 2012

påsen med Gott och blandat...

som nästan tog slut innan reklamen gjorde det, tog slut.
Jösses vad reklam, som en hel tv4kväll komprimerad där innan själva
filmen vi kommit för att se kunde börja och jag kunde skrynkla ihop
den prasslande påsen, sjunka ner i biofotöljen och låta mig ryckas
med av den omtalade historien.

Jag ska skriva lite om Call Girl men börjar med en liten
parentes om en annan film de visade lite ur medan jag fortfarande
hade godis kvar. Les Miserables.
Den blir härlig att få se när den haft premiär med alla kostymer, musiken
och riktigt många stora filmstjärnor i rollerna...
"Visste du inte att den skulle komma?" frågade Simone.
"De visar den innan varenda film ju!"
"Men det var så länge sedan jag var på vuxenfilm," sa jag och fick ett fniss till svar.
"Så kan du väl inte säga, mamma"
Jag hörde ju att det kanske lät lite galet men vad är då
motsatsen till tecknat och animerat i 3D???
Ja ja Simone sa att det heter film.
Så då har jag sett film den här söndagskvällen.

Jag hamnade i mellanstadiet, jeansen räckte upp i midjorna
och hade flätade linningar. Kostymerna var blågrå med lite korta
byxor och trånga kavajer. Inredningarna gick i orange och brunt och
blusarna var alla i syntet även när de, som de ofta var, var avtagna.
Volvobilarna hade runda lyktor fram men hade verkligen de "nya"
skyltarna börjat användas?
Alla rökte överallt och hela tiden.

Om du har en bild av Pernille August som en varm och vän, kärleksfull
kvinna så raseras det intrycket fullständigt av rollen i den här filmen.
Hu, hon lyckas porträttera en iskall, driven sociopatisk hårt arbetande kopplerska.
Den unga flickan rörde mitt hjärta och han den hängivne polisen som kämpade
för att rätt skulle bli rätt till sist, spelad av Simon J Berger, som
var Pål i Torka aldrig tårar utan handskar, hade i alla fall mina sympatier
filmen igenom.

Jag kom på mig vid ett flertal tillfällen att jag hade glömt att
andas, ibland var intrigen väldigt påträngande och stark.
Jag blev lätt illamående.

Men HALLÅ!!! Var det en bra film tyckte jag???

Sevärd, av sentimentala själ för den genomarbetade sjuttiotalskänslan.
Men jag vet inte, flera gubbar och tanter var så lika och handlingen så
löst sammanhållen att min hjärna hade svårt att lägga pusslet.
Var det han eller han som låg med henne??? eller var det hon som dansade
med med ministern? Var han minister eller pressekreterare?
Eller var det en från rikspolisen?
Det blev en aning rörigt men redde ut sig en del mot slutet.
Jag tycker helt klart att om du har två timmar och tjugo minuter
tillövers en kväll så gå och se Call Girl!

Själv ser jag fram emot att
återvända från film till filmer som Sammys värld och Hitta Nemo :-)

Men först blir det Intouchables imorgon kväll.

Allt Gott!



lördag 17 november 2012

igår morse...

när jag var oerhört trött.
Tvingade mig ur sängen i sista minuten för att ta mig till närverksmötet
för fritidspedagoger. Kvällen innan visste jag med säkerhet att mötet
skulle vara i Center för skolutvecklings lokaler vid Skeppsbrokajen.
Men i min hjärna, under den bitvis sömnlösa natten hade det flyttats
sydväst till Hotell Kusten.
Den flytten innebar en betydligt längre resa från hemmet mitt och
därmed en tidigare språngmarsch mot busshållplatsen.

Jag tror att jag skulle blivit ett par minuter sen till Kusten om jag inte
precis i grevens tid vid Rosenlunds hållplats, där de ursnygga
kranarna vinkade god morgon från andra sidan, kommit på att
det ju inte alls var till Majorna jag skulle utan bussen just i detta nu
stannat vid hållplatsen där jag skulle av.
Jag tror jag nära på skrek "ursäkta!!!" till damen som satt bredvid
och i vägen medan jag i stort sett klättrade över henne och hennes kassar
för att sista minuten hoppa ner på trottoaren.


Där stod jag med vacker Göteborgsvy framför näsan i väldans god tid... Det där med god tid var ett tag sedan så jag passade på att njuta lite av det innan jag tog ett foto med  mobilen, korsade gatan för att möta de andra goa pedagogerna i det krutluktande huset...


När jag berättade den här lilla anekdoten för en kollega log hon och tyckte att det var typiskt mig som hon började lära känna mig. Vi har inte arbetat ihop särskilt lång tid men blicken som jag mötte i den stunden var varm och det kändes som om hon kände rätt...

Känna det ena och det andra har varit populärt ett bra tag nu men ofta är det ju "jag tycker" och "jag tänker" som får stå tillbaka för det mer luddiga "jag känner".
Igår kom jag till exempel på mig med att "känna" att det är bättre med tresitts än hörnmodell av ny soffa om nu ett byte av lägenhet ligger i en nära framtid. Det kändes då inte något men jag tyckte nog att det skulle vara praktiskt.

Men att känna någon... Som arbetskamraten sa, ett spännande sätt att säga, eller hur om man tänker på innebörden, och något vi människort sagt om vissa i vår bekantskapskrets sen tidernas begynnelse. Vi graderar närheten till varandra.
Om man "känner" någon är det närmare och det den andre känner berör också vårt eget känsloliv, annars kanske man bara är "bekant med"?

Man kan ju anse att man känner en massa människor för att man "vet" hur de är och gör. Men om man säger att man känner dem i meningen att man "vet" hur de kommer att hantera en viss sitution eller för att det är bekvämt för en själv att styra utan att behöva känna in den andres känslor är det bara auktoritärt och känslokallt, ointresserat och själviskt.

Ja, ord... Spännande är de och ibland snurrar jag in mig i dem.
Så känner jag mig själv och det känns bra!

Allt Gott








söndag 4 november 2012

popcornen...

i den enormt stora kartongen som vi kryddade med en speciella
popcornkryddan som finns att köpa på biograferna.
Vi gillar bäst den med gult lock som smakar ost.
Man blir törstig så det gäller att vara förberedd.
Jag gillade inte kolsyrade drycker som liten, kallade dem "stickevatten",
tycker inte om dem nu heller.
Det beror mer på att jag blir så uppblåst och att sitta där i en och en
halv timma i mörkret med gasbubblor farande runt i magen vill jag inte så jag
är glad över de nya stilla varianterna av mineralvatten som finns

Filmen var riktigt söt och eftersom det dingade mellan de unga tu så fick den
överbeskyddande fadern ge sig i slutet och kärleken mellan monster och människa slå ut.
3D är kul och jag blev lite överaskad av spindeln som klättrade
uppför trån alldeles framför näsan på mig.

Sedan blev det Sveriges godaste hamburgare på Max och en promenad
på kyrkogården innan "Så mycket bättre"...
Det går nu igen på repris och jag ser fram emot attt höra MagnusUggla
sjunga om "Min far och jag" igen.
Hos min far, och mor, är mina flickor idag innan de kommer till sin mor
på middag.
Då blir det soppa men nu
är det dags att steka de beställda pannkakorna och skriva shoppinglstan...

Allt Gott

lördag 3 november 2012

Lördagsmorgonen.

Vaknade relativt utsövd vid åttasnåret och kände mig glad.

Fick en go stund med goa vänner igår kväll. Vin och tapas och snack i mängder som gav mersmak, nu vägrar jag låta det gå så himla lång tid till nästa möte.

Det är en helg igen när jag får sällskap av min lilla kompis och jag hoppas vi  ska gå på bio för gråvädret är som gjort för att krypa in i biomörkret en stund.
Vet att det finns önskemål om en film om vampyrer Hotell Transylvania vill jag minnas att den heter. Passar ju bra i dessa Helloweentider.
Fast det redan passerat egentligen som jag ser det. Firade i  onsdags med godis som jag fick behålla för mig själv eftersom inte ett enda spöke dök upp.
Den här helgen ägnar jag åt Allhelgona. Tänker lite på dem som funnits och betytt för mig och mitt liv då och fortfarande...
Det vore fint att ta en promenad på den stora kyrkogården som jag bor nästan granne med för att ta del av stämningen bland alla smyckade gravar och de andra som är ute och går i samma syfte.
Det är en fin tradition.

Det är tur för mig att hon kommer hit med jämna mellanrum för det gör att jag behöver röja upp lite och jag gillar uppröjt... Konstigt att det ändå inte är nog med att jag gillar det för att jag ska få till lite städning under de övriga dagarna och veckorna.

Så nu står lite plock och dammsugning på agendan.

Och i morgon kommer alla mina flickor hit för en härlig middag i familjens gemenskap. Då ska de överblivna kräftstjärtarna i frysen bli soppa och vi ska duka fint äta länge och försöka få lite koll på hur vår jul kommer att gestalta sid det här åter. Ju fler relationer och människor man vill umgås med desto större behov av planering.

Så då är det väl dags då att dra igång helgen.

Allt Gott!