att tåla, gilla eller kunna fördra verkligheten omkring.

"Ditt dagliga liv är ditt tempel och din religion. Så bär med dig ditt hela väsen när du stiger in" (Gibran)

"Diska din bägare med förnöjsamhet"(fritt från boken Budskap från andra sidan)

"Bara idag ska jag..."(reikibönen)

Det finns en uppsjö av ord att tänka på om man vill leva sitt liv mera nöjd och tillfreds.
Jag tänker att människor får så mycket kritik i våra unga år att vi tidigt lär oss att att leta fel hos andra kan lindra vetskapen om att vi själva inte är precis jättebra. Men om man nu kan acceptera då att man inte är precis jättebra men att man ändå gör så gott man kan.
Om vi inser att varje gång vi tillrättavisar eller skäller så förmedlar vi något mer än att handlingen var fel till våra små. Tänk om vi för vidare traditionen att prata illa om våra grannar och arbetskamrater och deras val i livet. Vilka val det nu kan vara, de kanske själva valt att vara skitpratare eller så vägrar de att växa upp och ta ansvar för vare sig sina barn eller sig själva.

Jag har så svårt med att förhålla mig till det där.
Alltså, när blir det skitprat?
När snackar jag illa om någon som gör något som jag inte trivs med?
Om jag på något sätt från början tänker att den personen inte vill illa utan har goda intentioner med sitt handlande och jag är den som behöver finna mitt förhållningssätt för att överleva i den relationen vilken det än är. Bussresesätesgranne, make, arbetskamrat eller någon av alla de andra jag möter varje dag.
Tänkte på det idag när jag var på info om hörselhjälpmedel att faktiskt de flesta som var där inte ville tala om för vem som helst att de hör dåligt. Varför?
Kan man hjälpa att öronen pajat? Det är ju riktigt tråkigt för en och andra skulle väl i alla fall inte skratta ut en om man skulle be dem inte "tala bakom ryggen" eller att de ska viska i rätt öra.

Jag skäms inte för mitt döva öra heller. Det är inte mycket jag har vett att skämmas för faktiskt...

Jag vill lära mig att vara med människor som de är och det skulle vara så mycket enklare om fler var mer trygga i sina "tempel" och "förnöjda med sitt diskande"
åtminstone bara en dag i taget...

Om vi lärde oss tycka om och gilla lite mer, respektera och fördra olikheter och rent av underligheter.

Kanske ändå att en kurs i giraffspråk skulle gangna mänskligheten och glädjen i att få visstas här på denna jordkula de år vi har tillsammans...

Allt Gott

<3

Ps.
Jag har lite gamla inlägg sparade om Giraffer från en annan sajt...
någon som vill läsa kanske??? Ds