Det låg några strömmingar kvar i en påse på diskbänken.

Tänk att det alltid ska vara något som går fel.
Annars förflöt gårdagen i gemenskapens och glädjens tecken. Den började i såpadoft och slutade i stekt fiskos med ett paket som inte alls var adresserat till mig. (Jag får ta en promenad ner till butiken med paketutlämningsservice senare och se om jag kan få mitt istället.)
Ibland så har jag undrat om Västtrafik bara kör bussarna och tågen åt Onsalahållet eller åtminstone om mina föräldrar tror så… Det är hos dem vi ses och visst är väl det trevligt men det finns ett litet behov att visa upp sitt också ju. Flickorna flyttar runt och tiden går… det blir inte av att bjuda in och spontanbesök verkar hopplöst att få till.
Så jag tänkte att nu jäklar!
Och föreslog en rundtur och en heldag. Förslaget föll i god jord och igår blev begivenheten av.
Kaffe och bulle i Björkekärr, frukt och mys och titt i de fina fotoalbumen i Munkebäck. Vädret ville oss väl, himlen visade blå luckor i mellan molnen så det blev en skön promenad med vagn och mössor genom villaområdet och uppför de sega backarna till mitt lilla residens på berget.
De är skönt att ha föräldrar, så friska till kropp och sinne. Men nog blev andhämtningen en aning tyngre den sista biten på oss alla och kropparna ångade när vi fick av oss ytterkläderna.
Potatisen var kokt och medan flundrorna stektes stämdes min gitarr och den äldsta skapade konst tillsammans med den yngsta. Maten smakade fint och en av de rara mågarna som helst inte dricker vatten, enligt egen utsago, men gärna plaskar i det diskade undan i blink.
Vi tog en sväng förbi Avenyn för att se om man såg något av Julbelysningen i stan och lite kunde vi se av den glittrande utsmyckningen. Det känns konstigt att det är ett helt år sedan senast.
Ja, ja, sista anhalten för dagen var Majorna och där stod kaffebordet dukat med dammsugare och pepparkakor. Morfar sjöng en sång och alla fick hejdåpussar. Goa lilla tösabit som varit som en solstråle hela dagen <3
Så bar det av till Sevekulla och hela ängen var full med bilar, i den nya stora villan såg det ut att vara kalas på riktigt. När jag kom hem låg Sotsnors fiskar kvar på bänken men det han inte vet har han väl inte ont av.
Jag är så stolt över mina fina tjejer.
Jag är så glad att den här dagen blev av och att den kommer leva länge i våra minnen.
Allt Gott <3