att det blev beckmörkt helt plötsligt.

Mitt i filmen blev det svart, snart hördes tissel och tassel bland biopubliken och någon föreslog att det skulle knackas på fönstret till projektorrummet.
En mörk skugga slank ut genom dörren och strax tändes ljuset upp något lite och; inte en lång mörk man men en glad biografvärd tittade in med kommentaren och här sitter ni i mörkret och myser. Filmen hade stannat och han lovade att den skulle starta precis där den stannat så att vi inte skulle missa något... Snällt.
Det fungerar inte som man tänker det där med filmvisning.
Det är inga stora rullar med eldfängd film som knattrande projicerar de rörliga bilderna i flimrande ljus… Jag tror inte ens det var någon där bakom.
Men så kom det igång igen och människornas tillkrånglade liv fortsatte att skildras och magen var full med vin, tapas och Fanta. Den jättelika tunnan med popcorn orkade vi bara inte få i oss.
Jag ska inte dricka söta, kolsyrade drycker på bio. Det är så obekvämt med de där bubblorna som envist far runt och hotar komma ut som en rejäl brakare om jag inte kniper ordentligt…
Den började med ett citat, filmen, som jag tyckte om. Shakespear lär ha sagt något om hur livet bullrar och för väsen när det pågår men blir väldigt stillsamt och av liten betydelse i efterhand.
Så är det ju också med mina bubblor.
Allt Gott
<3