söndag 7 november 2010
...brand
-Vad brinner du för? frågade han.
-Brinner? Jag?
Nja…
Nej jag ser väl till att inte fördjupa mig för mycket i något vid närmare eftertanke.
Brinnande, insnöade fantaster tycker jag är jobbiga och lite nördiga faktiskt.
Jag vill ha bredd. Jag föredrar lite av mycket och variation.
Det gör mig tydligen tråkig och ointressant i mångas ögon. En tanke som aldrig slagit mig tidigre.
Jo, jag har ju funderat en del på det där med att känna tillhörighet och ha nära vänner och så vidare. Men om jag brinner för något så är det för min integritet och min och allas rätt att få vara som de är i umgänget med andra personer.
Kan det vara ett hinder?
Jag själv tänker att visst är det lite av moment 22 eftersom jag gärna vill veta ”hur man gör”
I alla nya situationer och letar normer och rutiner på varje ny social arena jag beträder.
Ja, och om fler personer gör som jag så finns ju inget att se på för att lära sig…
Det bildas ett slags vakuum där inget riktigt händer. Och jag är tillbaka i tankarna till jobbet.
Hm, jag brinner väl för att ge unga kunskap om hur samhället i stor fungerar, att börja med hur skolan funkar och fritidshemmet, hur en kamratrelation fungerar som bäst och om man inte är nöjd, hur man säger ifrån utan att såra eller gå in i en konflikt.
Jag tycker att det är viktigt att lära sig att det finns etikett i alla sammanhang och det är de som varit där innan som sitter inne med koderna. Vi missar nog det en del med våra barn idag.
Det är klart det är mitt jobb och fler borde nog brinna för sina jobb i dagens samhälle, särskilt de som möter andra människor och har service som sin uppgift.
Annars får man kanske säga att jag brinner med en liten låga för allt som är gott och som gör livet lite skönt att leva.
Att få skriva och få respons på mina små utläggningar, att läsa en god bok och snurra runt i turerna i buggen (där finns verkligen tydligt ”hur man gör” missar man rasar hela dansen och man får ta om från början), att äta gott och dricka gott men ensam är det mindre lockande så klart.
Jag tycker om vackert och berörande sedan kan det vara Lasse Berghagen som sjunger Petter eller en ballerina på operan. Jag brinner när det griper tag.
Så där, en liten utläggning från en som ser fram emot en dag när jag ska få träffa en god vän och före detta arbetskamrat och sedan lära mig nya snurrar
och
solen kommer att skina över alltihopa.
<3
Allt Gott
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar