höstligheter.

Tänk ändå att man blir lika tagen av mörkret och kylan varje år när de kommer. Nu är sommaren definitivt historia och jag har bestämt att det är dags att leta fram solkorten och titta in hos Johan på stan finaste och bekvämaste solarie för en stunds ljus och värme och en liten uppfräschning av den bildsom möter i spegeln varje morgon. De får säga vad de vill de där som tycker det är farligt men vålmåendet för stunden får vara värt risken.

Timmen vi fick extra på kvällen gör dagarna långa och mörka, det är så gott att tända ljus och faktiskt få längta till den stund när man får krypa ner emellan lakanen. Idag längtar jag också efter Simone som är ute och går. Hon hade filmer att lämna tillbaka och behövde lite frisk luft så när jag hjälpt henne bli av med tejpresterna på ryggen (ja hon har skaffat sig en tatuering till) Gav hon sig ut.
-Tror du du hittar nåt att äta? Jag är så osugen på att laga mat ikväll.
-Indiskt?
Mmmm, jag älskar Indiskt, hoppas att hon kommer snart.

Igår var jag en sväng och hälsade på hos lillhjärtat och lekte lite med tvårspresenterna. Vi fikade och tittade på "boppa" i datorn och hon viste precis vilka låtar som var de bästa och som jag skulle klicka på och lyssna andäktigt till.
Kakorna jag köpt på väg från jobbet och som kom tryggt med trots det riktigt eländiga vädret som hotade helt mosa papperskassen optimisten jag packat i, smakade mumsigt. Tack du vänliga kvinna som såg att jag skulle råka illa ut med mina varor strax och stack till mig en plastkasse innan jag hoppade på ettan.

Människor som ser människor gör mig glad.


Allt Gott
<3