taket som...

jag hoppas stannar kvar i natt.

Jösses vad det blåser och det viner i fönstren och drar kallt gör de med...
Stormar och regnar och året håller på att ta slut.
Vart tar alla gamla år vägen?
Minns hur ledsen jag var när jag var liten och började förstå att tid inte gick att
få igen.
Tid går inte att få igen men det kommer hela tiden ny...
Det känns gott att tänka på så här när det är dags att runda av ett år igen
och tänka igenom vad som hänt och inte.
Vad man kunde påverkat och vad som låg
utanför ens möjligheter att påverka.

"Tiden går inte, tiden kommer till oss"
En mening som jag sparat sedan många år. En tröst.
Och vi får lika mycket tid allihopa. Vi har tid!
Det är allt vi har...

Hur vi använder den är hur vi prioriterar.
Att säga -jag har inte tid, är ett sätt att tala om för någon
att denne är lågprioriterad, att man föredrar att pyssla med annat.
Visst det låter kanske hårt men i min värld är det
att vara ärlig att tänka så.

-Jag tränar hellre. -Jag städar hellre. -Jag sitter hellre här vid
datorn och glor eller fikar på stan med någon annan som
också vill dela tid med mig...

Jag bloggar hellre än dyker in i min examensuppgift...
det finns tid, men inte ork, engagemang eller tillräcklig press.
"Har aldrig haft så välstädat och nybakat och undanplockat som när
jag gick på univeritetet."
Nåt liknande  yttrade Bodil Jönsson i radion.
Hon liksom jag hade upplevt att det liksom arbetat med sig själv i
hjärnkontoret under tiden man joxat med sockerkakor
och sorterat strumpor. Så när det verkligen var högt vatten och korna
råmade i flock på isarna var det bara att få ner det hela i tid
och skicka in'et.

Hoppas att det är på detta viset även nu.
Kaffet är gott, jag tror vinden mojnat något och taket ligger kvar...
Nu ska jag ägna lite av den kommande tiden åt ihopplockning inför i
morgon när LillaJ kommer för att tillbringa nyårshelgen.

Allt Gott
<3