kommuniktation

eller brist på.
Sladdar, datorer och mobiler för att underlätta... eller röra till det för oss.

Synkronicitet, känner du till det ordet?
Det är väl inte vetenskapligt bevisat att det finns men i alla fall så tycker jag mig uppleva allt som oftast att saker sammafaller på ett mer än slumpartat vis...
tankar på personer på morgonen som senare rent kroppsligen dyker upp samma dag trots att man inte setts på massor av år. Melodier som påminner om saker innan sakerna ens anats ska hända, människor i luren redan när man tänkt ringa dem osv...

Igår talade den underbara Bodil Jönson om mobiler och stressen i att ständigt vara uppkopplad.
Hon nämnde att det sågs som oartigt att inte alltid vara nåbar men påpekade att att alltid vara nåbar innebar att man aldrig kunde vara fokuserad och koncentrerad.

En paradox som tar några år av trådlöst pratande att få ordning på.

I trassliga telefonsladdars tid rusades det och svarades  på första signalen. Var man mitt i ett samtal eller middagen spelade ingen roll... Så kom man på att man kunde dra ur jacket, sågs inte det som lite tyket?
Ringde det i middagen bad man att få återkomma, några svarade till och med käckt "Lilian mittimaten" och så hördes man när man ätit klart. Fokus återgick till kotletter och svampsås och samtal om stort och smått  med familjen.

mmm... Åren gick och vi fick mobiler och datorer, smartphones och surfplattor. Nu kan vi verkligen välja om och när vi vill kommunicera men det finns så många tankar om hur man "gör rätt" ännu så missförstånden, som uppstår, kommer vi att behöva reda ut ett tag framöver skulle jag tro...

Jag tycker sms är bra, jag får sagt vad jag vill när jag behöver säga det och den jag sagt det till kan svara när tid för det finns. och så klart omvänt.
Behöver jag svar på stubben ringer jag. Då syns det att jag behöver kontakt här och nu och om det är olägligt så får samtalsmottageren ta sig tid så snart han kan för att ringa och höra vad jag hade på hjärtat.
Jag är en som blir jättestressad om den jag samtalar med sliter upp mobilen och svarar på första signalen mitt i en mening oss emellan.
Själv låter jag det ringa, för även om jag vet att den som ringer är en människa av kött och blod
med behov att komma i kontakt med mig här och nu, så prioriterar jag öga mot öga. Så klart blir den i andra änden, om man nu kan säga så om treGstrålarna i mobiltelefonen, kanske frustrerad när jag inte svarar.

Det är väl där det där med att vara stressad eller inte kommer in...
När många är i samma rum och alla pratar med mig blir jag galen :-O, då blir det svårt med vem som ska höras först, för i skolan till exempel vill jag då inte hemfalla åt att släppa den gapar högst först i de hördas skara.
Det där med synkroniciteten då?

Det rörde till sig en aning framåt dagen med fejsbokande, smsande och så... och att vara fokuserad och kocentrerad på dem som är här IRL, som man säger.

Men det kommer väl en Annandag Jul nästa år och ett bad, en maskin tvätt, lite bloggande, lyssnande på julklappsskiva och kanske till och med några rader skrivna på examensarbetet är inte att förakta även om det inte var vad jag tänkt från början...

Så fick jag skrivit om mobilande som jag fundrat över så länge.

AlltGott
<3