parallellslalom

jag är ledsen att det blev så där med killen, sa han och gick av bussen.

En engagerad farsa till tonårsdotter stod för underhållningen när jag rullade uppför backarna hemåt. Hon ville festa och försökte med den ena valsen efter den andra och för varje gång en lögn sprack så hårdnade rösten i "du kommer hem".

De var visst skillda också, föräldrarna, och mamman behövde också informeras och hon verkade inte helt stå bakom hans åsikter...
Ibland blir det extra tydligt varför man valt att dela på sig och göra sitt bästa på var sitt håll för de gemensamma barnen.

Hon var på hemväg och något hade kört ihop sig med nån kille och pappa var uppriktigt ledsen för det. Han ringde en extra gång enkom för att berätta att han var ledsen för det där med killen, som han sa. Jag fick en klump i halsen, blev rörd av ärligheten i tonfallet.

Det är bra med oveliga föräldrar som står kvar och visar att lögner och dribbel inte tar en någonstans åt det hållet man vill färdas. Ärlighet och raka puckar, förhandlingar och förståelse blir en grogrund för en positiv utveckling i vuxenlivet... Tänker jag, jag som just hemkommen från ett par timmar med en av döttrarna med vin och prat, väl minns hennes trixande och halvljugande för att få ett par timmar till i kompisarnas närhet, en stund till för att alkoholdoften och röklukten skulle lägga sig. Att vara tonåring är ingen lek och att vara den som styr så gott det går inte heller.
Till en stark och trygg pappa på bussen: Stå på dig!!!

<3

Allt Gott