Jag läste om tomtar och ljusstakar bland bloggarna. Kom att tänka på tiden som student med barn... Julen som närmade sig och arbeten i hög och så mindes jag sagan jag skrev i svenskakursen :-)
Så här började den:
En Lisa i Juletid.
Det var en gång en flicka, Lisa hette hon.
Hon bodde i en lägenhet med sin pappa och sin lillebror Svante.
Just vid den här tiden, som jag ska berätta för dig om nu, närmade sig julen.
För varje dag som gick blev det bara mörkare och mörkare.
Det var mörkt när Lisa, som var nio år, gick till skolan på morgonen och lika mörkt på eftermiddagen då hon skulle gå hem. Lisa var trött. Pappa var trött. Till och med Svante som annars var på gränsen till för pigg, började bli blek om nosen. Lisa tänkte: "hur ska vi nånsin orka ordna med allt innan julen." Det var så mycket som tvunget skulle göras tyckte Lisa. Men pappan, som arbetade hela dagarna med sin utbildning till fritidspedagog, hade inte ens haft tid att ta fram elljusstaken som de brukade ha i köksfönstret, eller stjärnan som brukade lysa i Lisas och Svantes rum, trots att det redan var den femte december. Han bara läste och läste i sina böcker och gjorde han inte det satt han framför datorn och skrev på något han kallade "arbete" som hans lärare skulle läsa. Sina barn hade han absolut inte tid med.
En dag när Lisa var på väg upp för trapporna i svalen i trevåningshuset som hon bodde i (hon bodde högst upp och det fanns ingen hiss) hörde hon någon som mumlade och gruffade ovanför henne. Det lät som om någon var väldigt irriterad däruppe.
Lisa blev lite rädd, hon stannade upp i trappan och tänkte vända om. Då hörde hon att mumlet var en slags ramsa som lästes om och om igen till en entonig melodi: "Väck med stress och jäkt och press, här ska råda ro och frid, Nu stundar vila uti juletid."
Orden upprepades gång på gång och Lisa tänkte att det ju inte kunde vara någon elak människa som mumlade om ro och frid i hennes trappa, så hon smög vidare på tå, uppåt. Sakta tog hon de sista stegen upp till sin våning. När hon kunde se över trappräcket såg hon att dörren till lägenheten stod öppen.
Vad var det hon hörde??? Här fortsätter sagan...
I hallen var en röra som hon aldrig sett maken till. Det var skor över hela golvet. Sommarskor och vinterskor om vartannat för pappa hade inte haft tid att ställa undan sommarskorna och hänga in de tunna ytterkläderna för vintern.
Mitt i röran satt en liten, liten grå gubbe och muttrade ramsan för sig själv. Och skorna yrde omkring om varandra sommarskorna for in i garderoben där de ställde sig i raka rader. Vinterskorna ställde sig i skohyllan, par om par.
Den lille grå figuren reste sig upp, tittade sig i hallspegeln, skakade på huvudet, andades in djupt och blåste på spegeln som blev blank i en blink.
Lisa bara gapade.
Vad i hela världen var det här för en liten gubbe?
Gubben tassade ut i storarummet, där stannade han mitt på golvet;
"Hur går det för dig Jolanta?" frågade han.
Lisa kikade försiktigt in i i storarummet. Där var det ljust, väldigt ljust och runt väggarna "surrade" en liten, ljusrosa, lysande figur.
"En ängel?? Nej en fe är det nog!" tänkte Lisa.
Men en fe som flög omkring i storarummet med ett lysande spö som förvandlade allt hon pekade på till julpynt, till glitter och girlander, det kunde väl i alla fall inte vara verklighet?!
Lisa backade ut i köket, hon undrade om pappa och Svante skulle komma hem snart. Nej, klockan var bara halv fem och det var en hel timma kvar till pappa skulle vara hemma.
Lisa såg sig omkring i köket.
Nu var hon tvungen att sätta sig ner.
I fönstret stod adventsljusstaken och lyste.
I ugnen var en plåt med nästan färdiga lussebullar.
Disken var diskad och hur konstigt det än kan låta såg trasmattan på golvet nytvättad ut.
"Tycker du det ser OK ut, Lisa?"
Ja och om det nu är någon mer än jag som är intresserade av hur det gick sedan, så kommer slutet här:-)
Lisa ryckte till. På golvet framför henne stod två små figurer, den ene grå den andra lysande ljusrosa och tittade upp på henne.
"Vilka är ni? Varför gör ni så fint här, hemma hos oss?" frågade hon förvirrat.
"Vi kommer från föreningen "Fixa Julen" och vi hjälper dem som önskar sig en "riktig" jul, riktigt innerligt.
Och du Lisa, har ju oroat dig så för att ni inte ska hinna med allt innan jul, därför kom vi till dig.
Nu kommer snart din far och vi ska kila hem till oss. Kommer du på något mer som du vill ha hjälp med behöver du bara blinka tre gånger med ljusen i adventsljusstaken, så vet du att vi kommer.
"Det rasslade i hallen och pappa och Svante kom ut i köket. "Julfixarna" slank in bakom var sitt bordsben.
"Men lilla gumman, har du ordnat allt det här? Oh, vad det är fint! Och vad det luktar gott!"
Lisa svarade ingenting.
Hon tittade ner på golvet, där möttes hennes blick av ett par pliriga ögon i ett skäggigt, grått ansikte. Det ena ögat blinkade till sedan var de borta...
Senare på kvällen, när Lisa låg i sin säng och tittade på adventsstjärnans sken och lyssnade till Svantes lugna andetag, tyckte hon att alltihop kändes...
precis som en saga.
Skriven av L i december -96
Allt Gott
<3
Så här började den:
En Lisa i Juletid.
Det var en gång en flicka, Lisa hette hon.
Hon bodde i en lägenhet med sin pappa och sin lillebror Svante.
Just vid den här tiden, som jag ska berätta för dig om nu, närmade sig julen.
För varje dag som gick blev det bara mörkare och mörkare.
Det var mörkt när Lisa, som var nio år, gick till skolan på morgonen och lika mörkt på eftermiddagen då hon skulle gå hem. Lisa var trött. Pappa var trött. Till och med Svante som annars var på gränsen till för pigg, började bli blek om nosen. Lisa tänkte: "hur ska vi nånsin orka ordna med allt innan julen." Det var så mycket som tvunget skulle göras tyckte Lisa. Men pappan, som arbetade hela dagarna med sin utbildning till fritidspedagog, hade inte ens haft tid att ta fram elljusstaken som de brukade ha i köksfönstret, eller stjärnan som brukade lysa i Lisas och Svantes rum, trots att det redan var den femte december. Han bara läste och läste i sina böcker och gjorde han inte det satt han framför datorn och skrev på något han kallade "arbete" som hans lärare skulle läsa. Sina barn hade han absolut inte tid med.
En dag när Lisa var på väg upp för trapporna i svalen i trevåningshuset som hon bodde i (hon bodde högst upp och det fanns ingen hiss) hörde hon någon som mumlade och gruffade ovanför henne. Det lät som om någon var väldigt irriterad däruppe.
Lisa blev lite rädd, hon stannade upp i trappan och tänkte vända om. Då hörde hon att mumlet var en slags ramsa som lästes om och om igen till en entonig melodi: "Väck med stress och jäkt och press, här ska råda ro och frid, Nu stundar vila uti juletid."
Orden upprepades gång på gång och Lisa tänkte att det ju inte kunde vara någon elak människa som mumlade om ro och frid i hennes trappa, så hon smög vidare på tå, uppåt. Sakta tog hon de sista stegen upp till sin våning. När hon kunde se över trappräcket såg hon att dörren till lägenheten stod öppen.
Vad var det hon hörde??? Här fortsätter sagan...
I hallen var en röra som hon aldrig sett maken till. Det var skor över hela golvet. Sommarskor och vinterskor om vartannat för pappa hade inte haft tid att ställa undan sommarskorna och hänga in de tunna ytterkläderna för vintern.
Mitt i röran satt en liten, liten grå gubbe och muttrade ramsan för sig själv. Och skorna yrde omkring om varandra sommarskorna for in i garderoben där de ställde sig i raka rader. Vinterskorna ställde sig i skohyllan, par om par.
Den lille grå figuren reste sig upp, tittade sig i hallspegeln, skakade på huvudet, andades in djupt och blåste på spegeln som blev blank i en blink.
Lisa bara gapade.
Vad i hela världen var det här för en liten gubbe?
Gubben tassade ut i storarummet, där stannade han mitt på golvet;
"Hur går det för dig Jolanta?" frågade han.
Lisa kikade försiktigt in i i storarummet. Där var det ljust, väldigt ljust och runt väggarna "surrade" en liten, ljusrosa, lysande figur.
"En ängel?? Nej en fe är det nog!" tänkte Lisa.
Men en fe som flög omkring i storarummet med ett lysande spö som förvandlade allt hon pekade på till julpynt, till glitter och girlander, det kunde väl i alla fall inte vara verklighet?!
Lisa backade ut i köket, hon undrade om pappa och Svante skulle komma hem snart. Nej, klockan var bara halv fem och det var en hel timma kvar till pappa skulle vara hemma.
Lisa såg sig omkring i köket.
Nu var hon tvungen att sätta sig ner.
I fönstret stod adventsljusstaken och lyste.
I ugnen var en plåt med nästan färdiga lussebullar.
Disken var diskad och hur konstigt det än kan låta såg trasmattan på golvet nytvättad ut.
"Tycker du det ser OK ut, Lisa?"
Ja och om det nu är någon mer än jag som är intresserade av hur det gick sedan, så kommer slutet här:-)
Lisa ryckte till. På golvet framför henne stod två små figurer, den ene grå den andra lysande ljusrosa och tittade upp på henne.
"Vilka är ni? Varför gör ni så fint här, hemma hos oss?" frågade hon förvirrat.
"Vi kommer från föreningen "Fixa Julen" och vi hjälper dem som önskar sig en "riktig" jul, riktigt innerligt.
Och du Lisa, har ju oroat dig så för att ni inte ska hinna med allt innan jul, därför kom vi till dig.
Nu kommer snart din far och vi ska kila hem till oss. Kommer du på något mer som du vill ha hjälp med behöver du bara blinka tre gånger med ljusen i adventsljusstaken, så vet du att vi kommer.
"Det rasslade i hallen och pappa och Svante kom ut i köket. "Julfixarna" slank in bakom var sitt bordsben.
"Men lilla gumman, har du ordnat allt det här? Oh, vad det är fint! Och vad det luktar gott!"
Lisa svarade ingenting.
Hon tittade ner på golvet, där möttes hennes blick av ett par pliriga ögon i ett skäggigt, grått ansikte. Det ena ögat blinkade till sedan var de borta...
Senare på kvällen, när Lisa låg i sin säng och tittade på adventsstjärnans sken och lyssnade till Svantes lugna andetag, tyckte hon att alltihop kändes...
precis som en saga.
Skriven av L i december -96
Allt Gott
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar