blääää bara :(

Sicka skitdagar en del dagar är...
Man somnar om och blir sen.
Igen.
Man springer på okända små pojkar när man jagar bussen.
Provar att prata men får inga svar... finns jag?

Letar ooch letar men hittar inte gnistan.

Det känns verkligen som om man är den enda i hela vida världen som
tycker att det man gör på sitt jobb är av någon liten betydelse.
Föräldrar glömmer lappar, kollegor kämpar för att hålla näsan över
ytan, bambatanten fnyser åt mig när jag försöker med en käck
kommentar om att jag faktiskt kan välja bland alla tre rätterna
dagen till ära...

Barnen trotsar och jag tappar mitt tålamod men inte ens
i ilska (eller ens, något så patetiskt) känner jag mig och
våra regler respekterade.

Orkar bara inte julfesta med utlänska gäster på jobbet men
känner mig tvungen att delta i kursen i morgon bitti.

Det är för mycket och egentligen vill jag bara vara glad...

<3
Allt Gott???????????