nattaludd

vem?
Vem satte gränserna för det Du tycker du kan göra idag?
Vem gav dig utrymmet Du har att leva i?
Hur formades Din tro på dina förmågor och tilliten att
pröva tills Du faktiskt lyckades?

Hur kom det sig att Du förstod att visst inte alls var ämnat
för Dig att ägna Dig åt och att Du verkligen hade fallenhet för annat?

Är vi färdiga nu när vi snart är femtio och står på ålderstrappans topp?
Ska vi vara som vi är resten eller kommer vi att få veta mer om oss
själva och förändras? Vilka ska då i så fall vara våra läromästare?

Tack kära människor omkring mig som jag mött och som betytt att jag
blivit till den jag är idag...
Jag ska då inte säga att jag lärt mig vara nöjd med alla mina små egenheter men Ni som lärde mig missnöjet är förlåtna...
jag vet att det inte var i illvilja...
Ibland förstår man inte bättre. Man gör så gott man kan kan i varje situation utifrån de kunskaper man själv samlat på sig om att leva...

Förlåt mig alla Ni som förlorat någon insikt om Er förträfflighet på grund av mig... Ibland så undrar jag vart vi kunde nå genom enbart förtröstan i kärleken???

Allt Gott <3