fredag 19 mars 2010

Min stora oro...


vad gäller framtiden som är våra barn… Vem bryr sig???
Inte de som har makten idag i alla fall och inte verkar
de ha ork eller intresse av att ta reda på hur saker
och ting blivit som de blivit och bygga vidare med det
vi vet gick bra och förbättra det som vi misslyckats med
hitintills. Årsbudget ett förskräckligt ord i mina öron
som ser så mycket längre...

Vem ska ge vår lilla M bekräftelse på att hon är okej
när hon bara är som hon är? Hjälpa henne upp om hon inte
halvt slår ihjäl sig när hon ramlar, ge henne en kram
om hon inte behöver tröst eller själv kräver en?
Vem ska bekräfta och få hennes vanliga, enkla och
helt grundläggande sociala kunskaper att utvecklas
i en grupp på 24 små med olika behov av olika saker,
men samma behov av ledning, uppmärksamhet och beröm...
Vem av tre pedagogerna?
Tre!!! som kommer att ha fullt upp att ta hand om
blöjor, skrubbsår, hårtestar som hamnat mellan fingrar
och föräldrar som vill prata en stund när de hämtar
och lämnar.
Kan Du tänka dig hur det ser ut i hallen
en duggig höstdag när barngruppen ska ut och leka?
Hur tränar man ett trevligt bordskick? Vem ska hinna
ge lilla M beröm när hon inte spillde ett enda riskorn
just den tuggan? Hur hinner man bara skratta åt en tokig
snurr eller ett galet rim tillsammans?
Vem hinner ge vår lilla M en kram så där bara
för att det är gott...

Jag brottas med dem varje dag, de små goa ungarna
som nu är skolbarn och som på förskolan, i grupper med
betydligt mindre barnantal, fått lära att det enda
sättet att få vuxna att se en är...
att göra det de vuxna anser vara fel och som behöver
rättas till.
Feltillrättning måste alltid komma i första rummet!
På förskolan och i skolan.
Det är fostran! Hur ska de andra föräldrarna kunna
lita på att deras barn är trygga om alla som inte kan
uppföra sig inte får lära sig,
att det måste lära sig att uppföra sig
och någon talar om att de gör fel??? Hur?
Klart att man ska säga ifrån...
Men hur och i vilken mängd?
Jag går kurs i antimobbning nu igen och i det
program vi läser nu står tydligt: 1 tillrättavisning 4 beröm!
Hm, nog krävs det en del om man ska kunna balansera detta:-/
Men det är klart att går.
Men inte med den fördelningen mellan de vuxna och de små.

Jag är orolig. Det handlar om små människors utbildning
i hur vi i vårt samhälle fungerar tillsammans och hur
man fixar framgång för sig själv på bästa sätt.

Visst gör det?
Om utbildning för små människor som ska bli vuxna
och tillsammans föra vårt land, vår värld vidare.
De ska föda nya små barn i kärlek som ska ta över...

Ja, jag vet, jag tänker för mycket...
men det är sån jag är<3.
Men förkylningen lättar, ”gräset” på gården syns igen,
fåglarna sjunger och i helgen är det vårdagjämning...
Livet är fint!

I nya månens sken och med mungiporna ännu pekandes
i skyn efter det glada trallandet i "Så ska det
låta
" vill jag önska Dig allt Gott...
<3



En gång kramade tant Lilian Danny.

6 kommentarer:

Ankie sa...

Lilla M får helt enkelt börja på Vittra ;)

Lilis sa...

Har de förskolor i Göteborg??? Måste de väl...?

Lilis sa...

Men det är ju bara hon...
de andra:( <3

Anonym sa...

När min fina äldste,Tobias, var liten, var dom 3 "fröknar" på 15 ungar. När mina minsta, Max o Neo började, så var dom 20 st o lika många personal. Nu har dom alltså plussat på YTTERLIGARE 4 ungar! Inte konstigt att barn gapar så mycket idag.....Både ungar o pedagoger torde bli nervvrak.
Vi som lämnar våra barn i era händer kan bara hoppas att någon av er orkar SE dom. Kram Lena Skagert

Ankie sa...

När jag gick i grundskolan var vi 32 elever och en fröken. Vi artade oss ändå ;)

Lilis sa...

Jag tänker ofta på det... Men det var inte många timmar i skolan från början. Det var andra vuxna som stod för det sociala...