idag.

Vi skildes åt utanför porten.
Jag kände att jag ville promenera hem och hon ville ta vagnen.
Det är riktigt kallt när solen gått ner men nu märker
man att jordklotet börjar luta åt rätt håll igen.
Efter flera dagar med stråland sol och en hög blå himmel
börjar verkligen livsandarna att vakna till liv i min kropp.
I dag var det inte kväll när jag slutade jobbet som det brukar...
Idag var det fortfarande eftermiddag och jag hade lust
att utnyttja dagen.
Det var ett tag sedan jag hälsade på hemma hos min lilla M.
Det händer massor och hon blir en liten flicka med
så mycket egen karaktär och utstrålning. Tänk när min kaffekopp
var tom tog hon med mig ut i köket och pekade på bryggarn...
påtår skulle mormor väl i alla fall ha <3
Ja, och så manekängade hon för oss i den nya fina koftan med
hatt i vårgrönt som mormorG skickat på posten.
Jag önskar de hade hängt med i "datasvängen" så att jag
kunde skicka bilder enklare till dem.
Nu blir det ju inte av.



Det var inte det lättaste att ta sig fram på gångvägarna.
I tunneln under spårvagnen stod vattnet upp till anklarna
och det var bara att plaska sig igenom.
Blev lite våt om min högra fot faktiskt.
Och gångvägen var isigt knöglig men faktiskt ändå inte så hal...



Hal var där emot backen upp mot berget som jag bor på. Ishal!!!



Det var bara att bege sig in i skogen och försöka gå på skaren.
Det gick så där, trots att ljuset och energin satt igång
förbränningen i min kropp och det som min gamle skottske
vän brukade kalla min "wintercoat" börjar smälta undan kilo
för kilo så trampade jag igenom med jämna mellanrum.

Det är väl inte så bra för formen kanske men idag blir
det sen middag här. Ska stuva spetskålen jag köpte på vägen
och göra några biffar... Det hela kommer att njutas till
Gardells "herre Gud!" här vid datorn för vi delar på oss igen.

DH och lillaS i soffan och mamman med Jonas i köket...

Allt Gott <3