hur det har blivit med oss människor...

Det finns alltid en massa ursäkter.
Det ställs för låga krav och inte alltid arbetar rätt person på rätt plats.
Var i urbutiken i dag, inlockad av stora reaskyltar om en
massa procent nedsatta priser. Tittade runt och insåg att rean var
i stort sett över men det fanns en massa fina
vårnyheter som lös i bonnögona:-)
Jag skulle ju inget ha egenligen om jag inte skulle fyndat men
man vet ju inte.
Men rätt var det var fladdrade det till kapuchongen
när en expedit rusar förbi tränger sig in framför mig
och vrålar: Detta är inte rea!!! Skyltarna här är fel!!!
Det är inte nedsatt detta!!! Ordinarie pris på dessa varorna!!!
Hon slet ner skyltarna och rafsade med sig flera krokar
med halsband och annat glitter och försvann till en annan
del av butiken.
Jag vet inte varför, det finns så många möjliga orsaker:
kanske såg jag fattig ut och inte alls som någon som hade
råd att handla till ordinarie pris trots att jag faktiskt
försökte få reda på vad ett litet glittrigt hjärta med ett par
skimrande pärlor på var sida hade för pris.
Eller så var hon generad att de inte hunnit skylta om under
dagen, tänkte att det skulle bli förskräckligt jobbigt
om jag kom till kassan med en vårnyhet och krävde reapris för den...

Jag vet ju inte.
Det går inte att veta hur andra tänker, vi gissar och
utifrån hur vi själva tänker och våra erfarenheter drar vi
slutsattser om hur andrar resonerar i specifika siituationer.

De där som arbetade i hemtjänsten och fick larm till
en kvinna där de inte kom in. Struntade de verkligen i sitt jobb
och tänkte gôtt nu får vi lugnt och skönt när hon inte kan
öppna för oss. Fattade de verkligen inte att hon var sjuk?

Jag kan bara spekulera och vet att sagan om Peter och vargen
har någon liten verklighetsförannkring.
Man ropar för många gånger innan det verkligen är allvar...
jag bara gissar.

Rubriken i Metro idag om polisen som skickat ut en tonåring
i snön efter en fest vilken sedemera hittats ihjälfrusen.
Varför skriver man det som om polisen är okänslig och slarvig?
De hade blivit kallade till en stökig och våldsam fest,
sett till att den blivit stängd.
Flera hundra personer var där. Vem bär ansvar?

Jag känner en stömning i samhället där vi lever i
något av "låt gå så länge det går" och "det finns alltid
en ursäkt om jag inte hinner eller om det blir lite snett"...

Men ibland så blir det riktigt fel.
En mormor gav en lärare dagens ris som luggat
hennes barnbarn, kvinnan som larmade hemtjänsten
dog så också den fulla oklädda ynglingen.

När det händer hängs vi ut, då är "låtgå" över och ingen
fattar hur illa folk sköter sina jobb...
Då är vi ensamma och ingen står vi dår sida.

Åter igen kommer jag tillbaka till mitt jobb i mina tankar igen.
De små vardagliga rutinerna, att ta ansvör för sina kläder i hallen,
att hålla upp dörren för en kompis och att spola när jag varit på toa...
Respekt och förståelse för att vi alla behöver och är beroende av
varandra, att alla måste dra sitt strå till stacken och
om vi misslyckas så stöttar vi och tröstar...
Det skulle jag vilja lära mina fritisbarn.
Men möts så ofta av tidsbrist och idén att de är så små
vi kan inte ställa krav på dem...
En måndagstanke bara...
Allt Gott<3