Lilis hade sin pappas släktingar i Bergslagen där han var uppvuxen i Ramshyttan någonstans i närheten i Örebro. Hon fick hälsa på farbror och faster i trakterna och andra gamla människor som bjöd på svart vinbärssaft och sockerkaka i trädgården och de bodde som hon minns det mitt ute i skogen. Små slingrande, grusvägar att promenera på mellan träden. Hon kom ofta efter och visst väntade de, de vuxna när hon ropade på dem men började gå alldeles precis när hon kommit ikapp.
Hon fick ofta höra hur trevlig och väluppfostrad hon var men minns det som att det hon sa, oftast var roligt, något att roa sig med som vuxen. Hon satt mest tyst och drack den där vinbärssaften som hon inte alls gillade.
Något hon tyckte om var de där högarna med slagg som låg här och var längs vägen när de var på promenad. Blå, grön, turkosskimrande "stenar", en rest från den tiden de utvann järn ur markerna här.
Hur det gick till hade hon ingen aning om. Det har hon inte idag heller trotts sin vuxenhet. Hon brukade plocka med sig av slaggen och den hamnade i grusgången vid sommarstugan. Undrar om de ligger kvar där under schaktmassorna som de nya ägarna fyllt på med för att få det fina huset som de byggt i höjd med vägen.
En klädbutik, där hon bor idag, har öppnat i ny regi med nya ägare och delvis nytt sortiment. De säljer fortfarande kläder, rättvist och ekologiskt tillverkade men har också lagt till ett stor utbud av smycken och kristaller...
Idag kunde hon inte motstå ringen i silver som låg där i montern i fönstret.
Bergsslagsslagg, sa expediten och så klart kändes dragningskraften till smycket så självklar. En ring i silver med en sten som minner om barndomen, som kommer från samma plats där hennes rötter är. Det känns speciellt och vacker är den. Morfars ring benämnde dottern den när hon ville prata om den en stund efter att hon fått se den.
Att slaggen inte kallas slagg utan Swedish Blue och är en storsäljare i Amerika var ytterligare kuriosa att nämna kring min nya fina ring...
Man får köpa smycken till sig själv!
Allt gott <3
1 kommentar:
Vackra minnen, och fin berättelse från barndomstid. Så länkas dået och nuet samman, med ringen av slagg. Vi är inte bara vårt jag utan vi har banden bakåt, och banden framåt. Vi är en del av något större. Livet❤️🙏🏻
Skicka en kommentar