...tidningsartiklar som beskriver en annan verklighet

 

Dörren till expeditionen står på glänt.

Där innanför arbetar två fantastiska personer med allt som rör elevers plats i skolan och hos oss på fritidshemmet. De ser till att det söks vikarier för oss som blir sjuka och har alltid ett leende på läpparna och gör sitt bästa för att hjälpa till med precis vad man kommer med för bekymmer.

Jag tittar in och önskar god morgon, hej hej, blir svaret. -Hör av dig om vikariesituationen, det är många som blivit sjuka idag.

Utanför är det fortfarande mörkt, snön fram till dörren, som öppnar sig själv när man närmar sig, är skottat. Mot skolan strömmar ungdomar och barn, en del ensamma, några i grupp eller par och många med en förälder vid handen.

Jag möter trötta tonåringar på väg upp för trappan arbetsrummet. Trötta men inte för trötta för att svara på eller bjuda på ett hej! eller god morgon. De sitter där på bänkarna i korridoren i väntan på att lektionerna ska börja.

Någon behöver träffa sin lärare och ber mig se om den finns i lärarrummet när jag hämtar min kaffekopp. Det är en stämning skapad av unga människor under utbildning och i beroendeställning till de vuxna om omkring som i sin tur är beroende av samhällets goda vilja för att stötta deras utveckling.

Vi är flera som arbetat här sedan Järnbrottsskolan och Slottsbergsskolan slogs ihop och blev Frölundaskolan 2010. Vi flyttade in med hela grundskolans årskurser från små förskolebarn till nian i en före detta gymnasieskola.

Det var en omställning, en utmaning, krävdes anpassning… Det var roligt.

Jag arbetade på grundskolefritids då. Vi hade lokaler anpassade för vår verksamhet, vi var personal som man idag skulle tycka var lyx, vi hann leka, pyssla, gå på utflykt och planera för vår verksamhet. Jag hade ett fint samarbete med grundskolläraren i en etta. Eleverna i den klassen var också barn på "mitt" fritids på lov och eftermiddagar.

Efter ett par år antog jag utmaningen att skapa ett fritidshem för eleverna i Särskolan (idag Anpassad Grundskola). Genast anställdes en ersättare för mig men snart ersattes ett av fritids rum av skolverksamhet… Ekonomin var anledningen.

Ekonomin är anledningen till att vi idag ser fram emot ännu en mager termin efter en där pengarna tog slut innan vi handlat upp dem.

De där eleverna som får höra nu att de går på en dålig skola får ännu mindre tid med sina vuxna. Flera i personalen slutar nu bland annat för att de jobbat längre än pensionsålder, det kan väl bara tolkas som att de trivs och ser sin insatts som värdefull? Tyvärr sätter visst ekonomin käppar i hjulet för ersättare.

Några flyttas för att ekonomin (igen) inte tillåter att de stannar på vår skola och någon annan har en lucka för den kompetens de besitter. Någon slutar för att de haft ett vikariat som inte förlängs. 

Jag som känner mig ganska säker på att jag kan arbeta vidare är glad och förhoppningsfull trots allt. För några år sedan lämnade jag skolan, även en lärare i fritidshem kan behöva lite omväxling. Men mitt i en samling på ett annat fritidshem i staden ringer en före detta kollega (jag ringer så klart tillbaka när samlingen är slut) kollegan berättar att ny ledning kommit till Frölundaskolan och nu ska nya tag tas och skutan vändas…

-kom och var med!

-okej, sa jag.

Japp skutan är vänd, elever visar varje dag att de vill, lärare hejar på mig och på barn och elever. Rektorerna syns i stora hallen, i bamba och på skolgården.

Jag kan ärligt säga att det kan vara svårt att få kontakt med chefen om jag behöver stöta och blöta något bekymmer jag stött på. Det beror dock inte på deras ovilja, utan att kön till dem är lång och vi som kan vänta och har förtroende att lösa mindre problem på egen hand hamnar längre bak i kön.

 Jag som tycker väldigt mycket om mitt jobb och min skola blir ledsen av att läsa svartmålningen av den samtidigt som den inte ges möjlighet att fortsätta på den rutt den, numer bara ganska, nya ledningen stakat ut.

Angående att det skrivs om narkotika, rekrytering är jag ledsen att jag är novis. Jag vet väl att det finns lite  var stans idag. Vad tystnadskultur beträffar, jag skriver ju det här...

Vi har skolan full av barn och elever från så många kulturer att jag inte ens vågar ge Dig ett gissat antal. Vi har busiga, rädda, tysta, engagerade, högljudda, trötta, omotiverade, kontaktsökande, glada, bekymrade, oroliga, ja så klart finns alla sortens personer med alla sorters beteenden och känslor representerade hos oss på Frölundaskolan.

Det är en tillgång, så som eleverna jag ansvara för på fritids i Anpassad grundskola också är.

Om Du vill hjälpa till att vända skutan, blunda så klart inte för problemen, men peka helst mer på allt det goda som sker varje dag på våran skola… Det du vattnar växer.

Vilken fantastisk möjlighet, låt oss ta den.

allt gott <3

https://www.gp.se/debatt/allvarligt-att-man-vill-tysta-ner-problemen-pa-frolundaskolan-.59476d11-6a70-4b33-8ff0-5dac5cf0b4cd