Jag var lite rädd för att somna medan det brann i öppna spisen. Oroade mig för det värsta. Men det doftade så gott, sprakade så hemtrevligt och spred ett så varmt sken över de vuxna som satt där ute i storstugan. Jag låg och tittade på dem genom springan i skjutdörren in till pigkammarn ända tills jag somnade.
Ja, det finns minnen från vintern, hösten och våren. Vi var på landet alla årstider. Åkte skridskor på tjärnens spegelblanka, bottenfrusna is, satt på någon sten och drack varm choklad för att få energi att åka lite till innan det var dags att gå hemåt, genom det rostiga, gnissliga vändkorset i skogsbrynet, på ömma fötter.
Vi stod vid havet i höstvindarna och beundrade de mäktiga, gröna vågorna som skummande kastade sig mot klipporna. Dagar när det inte blåste så mycket kunde man få se en säl eller två leka i vattnet.
På våren plockade jag massor av vitsippor vid Spökstigen. Vi hade blåsippor på tomten och det var jag väldigt stolt över, de är ju ändå fridlysta... Spökstigen var mörk och lång och på andra sidan skogen låg Älskogsbräcka. Jag var lite rädd för att gå vilse där. Idag har den krympt och man ser faktiskt husen på andra sidan.
Jag tänker just nu på landet för så längesen... men hur som helst så funkar det än idag att få lite värme om sängen är kall genom att sparka runt lite med benen.
God natt
Allt gott
❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar