Vänta på att energin ska återvända så jag orkar ens tänka på att jobba igen.
Vänta på att armen ska sluta göra ont så jag vågar röra på mig, kan sova, slipper oroa mig för vad som är fel och kan tänka på något annat en stund.
Vänta på att läkaren ringer och berättar hur mina röntgenbilder såg ut, han sa inget om att han skulle höra av sig men det vore väl underligt att inte få återkoppling???
Vänta på att fredagskvällen ska komma så jag äntligen får krama om en av alla vänner jag har men inte träffar tillräckligt ofta.
Vänta på att ersättaren äntligen kan börja jobba så jag kan ta avstamp i mina nya arbetsuppgifter. Vänta på besök idag som gör tiden gladare och mera kärleksfull.
Vänta på söndagen när alla mina flickor och jag ska gå på bio tillsammans.
Vänta på inspiration att skriva något som är värt att läsa i bloggen.
Vänta på kommentarer.
Jag väntar mest...
och medan jag väntar går tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Lilla Lilian! Så skönt att du har lite grejer att se fram emo när livet i övrigt är tungt. Om jag får ge dig ett råd, gå inte och vänta på att den där doktorn skall ringa. Ring själv till mottagninen och be om en telefontid med vederbörande. Ha det så mysigt på fredag å med tjejerna. Kram Lena Skagert
Jag skulle just berätta att jag ringde vårdcentralen... jag kan ju inte bara vänta och vänta. Jag har atros i båda mina axlar visar röntgen. En ibuprofenkur innan sjukgymnastbehandling tänker jag då inte vänta med om den kan häva inflamationen jag dragits med i månader, väntat på självläkning.
Och kommentarer... :-) Tack Lena <3
Skicka en kommentar