Oj!

Har det gått en och en halv månad utan att jag skrivit? Jag fattar inte nåt :-O

Ja ja, nu har jag funderat lite igen och idag på alla hjärtans dag är det otäckheter och hur vi gottar oss i det värsta eländeseländena som irrat i hjärnvindlingarna.

Vad är så fantastiskt och nödvändigt för allmänheten att veta med någon blivit så förvirrad, sjuk eller galen (kanske rent av ondskefullt besatt)att han har ihjäl och äter upp sin kära??? Kära? I stora svarta bokstäver från kvällstidningarnas förstasidor lyser det mot mig och mina små söta lässugna fritisbarn när vi ska handla grädde och geléhjärtan till våra nyss bakta bakelser.

Stor bild på förövaren och ord som kanibal och skar halsen av flickvännen hinner jag se innan jag vänder ryggen åt och diskret lotsar barnen förbi, distraherande med prat med kassakillen och kollegan. Om de hade frågat hade jag inte haft något svar... Det är enklare med snoppar och snippor och sånt om ni skulle fråga mig.

Men det här...

Varför tycker de att jag ska veta? Behöver killens familj eller flickvännens den här uppmärksamheten? Sjukt är det enda jag kan säga och blundar, inte för att det hänt men för hur pressen behandlar det...