med andra ögon

Idag hände något som gjorde mig så glad. Vi hade en liten aktivitetstjofräs för barnen som vi kallade Februarilovskampen. Lite olika gruppövningar i tävlingsform där barnen från olika fritidshem fick möjlighet att lära känna varandra och ha roligt en stund, för att alla vinna äran att ha kämpat väl och ett diplom.

Mitt i allt byggande med Kaplastavar ordletande och hoppande på ett ben kom så min lärarstudent för att läsa lite med några av barnen. Han skulle ha seminarium i morgon kring inlärning av skrivande och läsning... Vi pratade lite om läromedel men det är ju lov och "lärarna" hemma. Så jag bad honom komma igen nästa vecka för att få "riktigt skolmaterial".

Ja, så gick dagen mot sitt slut och jag som är en aning beroenda av min Android råkade få se att jag fått mejl från lärarstudenten. Där stod att vi haft en fin dag och att han ansåg att Sportlovskampen innehållit många positiva delar bland annat lärande i läsning och skrivande...

Ja det visste jag väl!!? Men sträckte jag på mig och presenterade vårt bidrag till barns utvecklande av dessa kunskaper? Jag som alltid tyckt och framhållit att min del är minst lika viktig som "skollärarpersonalens".
Nu skäms jag lite för att jag missade den biten och lovar bli bättre på det.

Tack! Tack! för att du satte lampan på att barn verkligen har möjlighet att lära i fritidshemmet och tog dig tid att skriva mejl och berättade för mig...
Lycka till i morgon.

Allt Gott
<3