11 02 21

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer

Så skrev Alf Henrikson och hans ord kom till mig i kväll.

Vi tror på något vis att folk finns kvar... Att de går där i samma trädojjor, snackar samma Götebosska och bryr sig lika innerligt om de som har det tuffast. Putsar på sitt hus och sin båt och virrar bort tider och möten i brist på struktur och överflöd av tillgänglighet för dem som behöver just då...

Trots att ens vägar skiljts åt för flera år sedan finns tanken, minnet "jag blev så förbannad" eller "vad gott att Du var där då"... Tänk på Stockholmsresan, jag pratade ju om den idag senast. En del sätter spår trots att de liksom bara är.

Tänker på de nära som nu blivit lämnade, fäller en tår...
Vad vet vi om livet???

ändå

<3

Allt Gott