droppar.

En droppe droppad i livets älv
Har ingen kraft att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe
Hjälp till att hålla de andra oppe.

Tage Daneilssons lilla tänkvärda dikt dök upp i mitt minne när jag läste citatet av (jag tror det var) Moder Teresa tidigare idag. Det löd ungefär som så; att det du kan eller vill göra kan kännas som en droppe i havet. Men havet vore väldigt torrt utan alla sina droppar... Värt att tänka på när man känner sig liten, obetydlig och ensam i sitt kämpande för goa stunder.

Det om dropp... eller visst kan man säga att tjejerna bakom mig i bussen hade sin infallsvinkel också på temat förresten...
Jag måste spegla mig hela tiden, jag tror att jag har något i näsan och det skulle vara det skämmigaste jag kan tänka mig så jag speglar mig och speglar mig. Det är faktiskt en grej man inte vill ha. Nåt i näsan när man står och pratar med någon intressant människa:-)
Men det dyker ju upp ibland på de flesta av oss så att plocka upp spegeln mitt i samtalet kanske skulle vara lite skämmit det också???

Säg till mig när busarna visar sig i borren är Du snäll.

Jag var mitt i tankar på vem han var och om det verkligen var mig han ropade på, mannen vid Hagabion. LILIAN!! Vinkande åt mitt håll. Hm, jag låsades som det regnade. Han vinkade ivrigare. LILIAN!!!!Vink vink...
Men jösses jag har ju aldrig sett karln. Han måste mena någon annan...
Bussen kom och jag klev på och försökte se om jag kände igen igenom fönstren men nej... Helt obekant.
Han måste ropat på någon annan och ändå sitter jag och undrar vad jag är för person som inte svarar när någon ropar på mig... Vem vet var jag plaskat ihop med den där mannen eller ...

Allt Gott
<3