att driva en blogg.

Det är inte alltid jag har något att dela med mig av eller att mina tankar formulerar sig till ord och meningar passande att sätta på pränt.
Att "bara skriva vad som hänt" under en dag känns oviktigt och jag väntar på skrivlusten och något skôj att berätta om mellan mina inlägg.

Skoj och skoj förresten en rikig gnällartext håller på att ta form i min hjärna för att snart finna sin väg ner genom tbordet, via ettor, nollor och Din skärm, kära läsare, förpassas in i ditt medvetende, om du låter den...

Men idag blir det lite lösrykta blandade observationer från en Lilis mycket nöjd med att helgen äntligen är här.
Tankar som att hösten som den är nu är helt ljuvlig.

Himlen var helt ljusblå med den skarpt lysande halva månen och någon enstaka, rosafärgad efterlämnad rand från något flygplan träffad av den sedan länge nedgångna solen. Jag kostade på mig en donut i kiosken jag tyckt var onödig eftersom jag inte vill ha donuts, utan en go mosbricka med västkustsallad på väg hem efter en kväll på krogen.
Nu var det en sen eftermiddag efter en tuff vecka på jobbet och en go AW med dotter och jakt på något att ha på kalaset i morgon. En donut med vit chokela och hackade hasselnötter satt som en smäck:-) Och jag slog mig ner på ett ledigt säte med min munk och boken som hookat som vi sa. Det hade inte den där juridikboken ännu men det var visst över hundra sidor kvar så ännu finns ju chansen.

Tidigare hade jag väntat i solskenet mellan hållplatserna och rätt som det var hördes ett fnittrande, tjoande och klapprande. Ett tiotal förväntannsfull par svarta strumpeben i små stövletter och pumps jagade fram över kullerstenarna för att hinna till tvåan som just rullade förbi. Den sista volangkjolen med lite mer swung än de övriga hann i sista sekund, dörrarna slog igen och vagnen rullade in mot city. Nyplattade blonda lockar lös igenom bakrutan. Jag vände mig om för att mötas av loden, trench, lofers och någon jodpurs, portföljer och glasögonprydda näsor alla riktade åt det håll spårvagnen just gick. Så fnissade jag högt igen utan att skämmas... Det är något fel på mig.

Rött vin och getost, prat och vidare ut i solen. Först snubblade jag nerför ett trappsteg och höll på att hamna i knät på en rödrandig skjorta vars ägare såg upprigt förskräckt ut...

Det är iskalla underbara dagar och vi kom på att snart får vi tillbaka timmen vi lånade ut i våras.
Ja, det var väl det för idag... Driver man blogg har man också ett ansvar att hålla sina läsare, och sig själv uppdaterad säger de...

<3
Allt Gott