Igår var det kalas i dag blir det kalas. Livet är en fest emellanåt.
Buggföreningen anordnade en höstfest och vi var sjuttiotvå blandade danstokar som snurrade till Hemmalaget i timmarna fem.
Nåja, först var det lite välkomstdrink och sedan åt vi den medhavda maten och Anna hade gjort en mycket god paj och jag blandat ihop en sallad som inte den var så dum den heller.
Vin och prat och fint dekorerade bord höjde stämningen innan orkestern drog igång. Det är fin motion att bugga tror jag. Svetten lackar och pulsen närmar sig max men har man lust att vila? Nej på ett igen när nästa låt börjar. Det är lite farligt också, människor i full fart, snurrande åt alla håll och tjong så fick jag en armbåge på min näsa. Den är lite öm idag men igår när det precis hade hänt tänkte jag att den kanske skulle få ett helt nytt utseende ala Paolo Roberto.
Men den ser ut som vanligt tycker jag.
Så bjöds det kaffe och goood cholkadtårta innan vi dansade de sista turerna och folk började troppa av. Säjv dä läst däns får mi... "Har du ingen egen att dansa med när det är sista dansen och allt?" "Egen och egen... du är ju här!"
Så gled vi ut på golvet i en stilig foxtrot.
Ljusen tändes, festkomitén röjde och vi smet ut till gulliga Olivia som körde svängen om mitt berg med mig för att mina vänner ville se till att jag tryggt kom hem <3
Å idag är en stor dag... En riktig kalasdag.
Jag har varit mormor i två år och vår lilla Moatös fyller år.
Det blir kalas med sång, tårta och paket och jag vet att Moa tränat och tränat på Jamåholeva och Hurra hurra hurra hurra!!!
Det kommer att bli så härligt så...
Nu kommer hon strax för att vara här medan mor och far hennes dukar och blåser ballonger. Jag avslutar och gör mig beredd för gullisen...
Får akta näsan när vi kramas bara.
<3
Allt Gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar