att jag fann vad jag sökte nästan på direkten:-)

En blogg i repris om en föreställning som går igen...


Ikväll var jag på teater.
Ja, eller dansföreställning, någon slagsmultipel
upplevelse för öga, öra och tanke som avslutades
med vin och kramar både med koreografen/regisören
och en av dansarna som är ganska mycket som en dotter
till mig eftersom hon bott ihop med min dotter och vi
umgicks väldigt tätt under några år...
Nu ägnar hon sitt liv åt dans och dansklasser, auditions
både i Oslo och Malmö närmsate tiden innan hon
beger sig till pojkvännen i London.

Föreställningen ikväll hette Defensa Tesoro II.
Tre dansare med tre egna historier om livet att förtälja.
Tre personer som rätt var det var blev tolv när ljuset
skapade skuggor som följde dem på golvet medan de dansade
med sig själva i form av de "strumpdockor" som jag
uppfattade som den delen av oss som iakttar och berättar
vår historia.
Över scenen svävar kuber där filmer av dansarna instängda
bakom suddigt glas visas under hela föreställningen.

Vad många sätt det finns att sitta i en låda...

Flickan som berättade om svårigheten att öppna sig
i en relation för att man inte kan vara säker på hur
den man möter är försiktig med det man berättar för den.
Han/hon kanske skrattar eller berättar om en för vem som helst. Eller mannen som stående på huvudet berättar om hur han
var tvungen att slåss hela skoltiden, för att han
var retad för sin stamning, hans ord hann aldrig fram
i tid men till rektorn blev han ofta skickad.
Scenen med kvinnan som kämpar med att få ordning och
organisera, hon sätter meddansare och dockor ordentligt men
de halkar på sned och hon rättar till och adrenalinet
stiger i min kropp... Har hon sett mig på jobbet?

Scenen som handlade om att vi kanske inte alltid mår så
bra. Vi känner oss ensamma och otillräckliga. Då fyller
vi tomheten med något negativt, äter för mycket, dricker
för mycket eller så.
Då kan vi skylla att vi inte mår så bra på det.
Det blir så mycket påtagligare.
Det finns så många scener och fantastisk dans. Alla kommer att följa mig i tanken och för min inre syn ett bra tag tror jag, för det finns då en del att fundera över...

En resensent på DN,Örjan Abrahamssom skrev om TesoroI 2007 som följer; "Och det fungerar, lekfullt och poetiskt sökande. Kanske för att allt bottnar i en så intelligent naivitet och mogen livserfarehet. Ofta, alltid, när jag ser Eva Ingemarssons verk tänker jag: det är som att lära känna en människa! Tesoro är på riktigt. Fiktivt uppriktigt. Och lika verklig som en dröm."

Tänker att så kan han ha skrivit om tvåan också...
Jag skall i alla fall se tredje och avslutande delen i trilogin när den blir av...

Imorgon är det kulturnatta och Frida och de andra dansar igen.
Är du i Göteborg... sevärt verkligen.

Nu ska jag krypa till kojs och tänka på det
vackra och det irriterande att man faktiskt inte
fattar allt och tänka på att det inte alltid är nödvändigt.

God natt till Dig som läser och sov så gott när det blir dags*hjärta*