Du vet väl att du kan välja
hur du ska tolka det som händer
och dina reaktioner på det som hänt?
Jag har ju min lilla "bön" på min sida
och härom dagen så förstod jag
att den verkligen påverkar mig
och hur jag tänker och är emellanåt...
Nu ska jag ge dig ett exempel.
Jag hade varit på promenad med en
kollega på min lunchrast.
När vi kom tillbaka till skolan
mötte vi Majsan och hennes barn
och barnbarn. Vi stannade en stund
och beundrade den lille killen
och pratade om ditten och datten.
Vi stod i en vändzon men på trottoaren,
eller jag stod på trottoaren och de andra
lite längre in på gångvägen.
Då kom en Volvo och körde upp på
trottoarkanten och stannade inte förrän
den var en pytteliten bit från mig.
Jag tänkte att de kanske skulle in på
förskolan intill och hämta barn
och bara skulle stanna till en snabbis.
Men motorn gick och jag försökte se genom
de tonade rutorna vad som hände i bilen.
Föraren såg irriterad ut.
Jaha, tänkte jag, nu står jag i vägen...
Jag steg åt sidan och han svängde runt
sin bil och parkerade på vändplatsen.
De skulle nog in på förskolan i alla fall
och när de gick förbi log jag mot honom
och bad om ursäkt att jag stått ivägen.
Jag sa att jag inte förstått att han
ville köra sin bil där man förväntas gå.
Va, du ska väl inte be om ursäkt! säger de andra.
Det borde han ju göra.
Kanske det, sa jag.
Men om jag vill att andra ska göra så
mot mig, får jag väl be om ursäkt
om jag sinkat dem i deras framfart.
Som jag vill bli behandlad vill jag behandla andra.
Ja jäklar, där fick han sig en läxa!
Men det var inte så jag tänkte riktigt...
Hur hade du reagerat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar