granar och semlor...

och gamla fina traditioner, i vår föränderliga värld.

Vad ska man säga?
Inför julen i år diskuterades pepparkaksgubbar, Staffan stalledräng och bortklippta nidbilder ur Disneys julfilm som "vi alltid" sett på julafton och kallat Kalle Anka trots att han väl inte är med så många minuter själv.
Men många av oss blev upprörda när Disneyproducenterna kom på att de burit sig illa åt mot en hel hoper av jordens befolkning och beslöt att göra om och försöka göra rätt.
Många av oss tyckte att vi fick vår jul förstörd när traditionen att tomten skrattande okejar nidbilden i rumpan klipptes bort...
Jag vet inte jag.
Min julafton var sig olik på en massa andra sätt men ändå passade jag på att njuta av min sneda gran, burksill från Abba, hemkokt (perfekt) knäck och halvparten av barnaskaran min. Julaftonstraditionerna hade fått flytta fram till juldagen och de trivdes fantastiskt bra där.

Nyårstraditionen med långlunch på Bamboo och fyrverkerier klockan fem är något som min familj hållit fast vid under dryga 20 år och den skulle det nog inte kännas riktigt som om jag firat nyår utan.

Julen den varar inte helt till påska men väl till tjugondag Knut hos mig.
Hade tänkt ta hjälp av lillaJ idag med utkstning av gran men den lutar sig och tindrar så fint mot väggen och barrar nästan inte alls och en hel vecka till kan jag få njuta enligt traditionen även om jag nog känner att det är över.
Ljuset  kommer tillbaka, reorna tar slut och på tisdag startar vårteminen.
Nu rasar det iväg mot vår!
Jag längtar efter semlor och tulpaner.
Men det får vänta.
Först ska julen dansas ut! Eller nej, jag dansar ju inte men det är ju så man säger enligt traditionen. Och då funderade jag på hur många av oss som ojjade och stojjade om
att vi inte får ha våra gamla fina traditioner kvar som kan Skära skära havre och Lasse går i ringen? Som tränar vi Schottis i turer och Hambo? Firar Mickelsmäss när skörden är inne?
Och vart tog han vägen Julbocken?
Nä, traditioner kommer och går och det mesta som vi sysslar med för att känna igen oss i tiden och skapa en gemenskap med dem omkring anpassas till tiden och dem vi vill känna gemenskap med.
Så även det vi vill diskutera och hur vi diskuterar det...
Jag låter granen stå... och så länge den är inne får fastlagen och vårförberedelser anstå.
Jag hinner äta semlor. Jag hinner njuta tulipanprakt.
Det är faktiskt en del av tjusningen att längta lite.

Börjar med att ta tag i denna söndag som ser grå och stilla ut därutanför och som om planerna går i lås kommer att innehålla ett mysigt biobesök.

Allt Gott

<3