att bli...

lyrisk.

Nu är det fint.
Ja inte precis dammfritt eller renputsat i fönstren men oj vad härligt med sol!
Den lyser och värmer och människor ler och vänder sina ansikten mot himlen för att ta
till vara varenda stråle.
På nätterna skiner en måne som gör mig lyrisk och när jag steg ut genom
porten härom morgonen drog ett sträck med vilda gäss kacklande över mitt huvud.
De flög i en perfekt pil rakt norr ut och såg ut att ha kursen helt klar för sig.
Ja och idag kom en svanplog över trädtopparna i samma riktning under vår skogspromenad
och jag blir lyrisk. Lyrisk över att se barnen fara mellan träden och upp och ner i bergen.
Att det är bekvämare att färdas på gångvägen bryr de sig då inte ett dugg om.
Det händer ju lite tråkiga saker som tappande av mobiler och skrapande av kinder
men i det stora hela är det underbara timmar jag har på torsdagförmiddagarna under
våra promenader. De har lärt sig känna igen talgoxens sitsituande och idag
hittade vi blad på kaprifollianerna och fina vita videungar...
Här hemma flaxar det av papegojvingar och tjatter kring mitt huvud men det
verkar som om våren har inverkan även på inomhusfåglar från andra länder.

Känner mig lite stolt när jag lyckats slutföra ett tioårigt projekt idag.
Det är konstigt att saker man ska göra en gång blir förhalade och förhalade.
Men nu har jag i alla fall extranycklar att låna ut om jag reser bort eller får besök
som behöver komma in medan jag är på jobbet.
Tio minuter tog han på sig, skomakaren, att göra nycklarna och jag räknade
snabbt ut att det blev en minut per år jag inte fått det gjort... lite knappt.

Nu ska jag inte förhala tvättvikningen utan få det klart och vam vet om vippan hinner
fram ett varv innan solen sjunkit så långt att jag slipper se hur nödvändigt det vore...

Allt Gott
<3